Om kön och genus

Hur hållbara är Nina Björks tankegångar i "Judith Butler, rödstrumpan och dragshowartisten" (Glänta nr 1-2/2001)? Och kan tankegångarna verkligen gynna "de förtryckta kvinnorna"? Resonemang och distinktioner i Nina Björks essä bygger på teser från Butlers bok Gender trouble. Central tanke är att kvinnors och mäns genus skapats av en heterosexuell matris och att genus är performativt.

Komplikationer för verkligheten
Nina Björk inleder med att anföra Thomas Laqeurs bok Om könens uppkomst. Han menar att en förhärskande vertikal enkönsmodell under 1700-talet och tidigare kom att ersätts av en horisontell tvåkönsmodell. Den vertikal enkönsmodellen innebär; Gud på översta pinnen och kvinnan längst ned "som en sämre spegelbild av mannen". Tvåkönsmodellen liknas vid en våg med de "absoluta motpolerna" könen, i varsinna skålar. Dessa två synsätt på man/kvinna prägla flertalet samhällen. Ingen av modellerna tycks säga mycket om det biologiska, historiska och sociala komplexet kvinna/man. Något jag påstår utan att ens läst rubriken på boken Om könens uppkomst. Helt enkel därför att hade man tagit sådana hänsyn är modellerna alltför simpellt schematiska. Som troper för ett övergripande hierarkiskt förhållande och särskiljande mellan kvinna/man visar de kanske på viktiga konstitutioner. Hierarkier konfirmerar gärna förtryck. En aspekt på förtryck kan i sammanhanget vara synen på trygghet/otrygghet. Relationen trygghet/otrygghet låter sig inte endast beskrivas som hierarkiska eller med någon form av definitiv särskiljande modell. Kan vara frågan om en form av köpslagenhet. Kanske ett maktförhållande, utifrån människans latenta hemfallenhet till makt över flocken i olika form och skepnad därhelst den uppträder. Från sandlåda till pyramid. Maktbeskaffenheter i patriarkat kan vara av sällsynt effektiva slag, halva befolkningen utesluten i ett nafs.

Ett begreppspar som spelat stor roll för feminister är dikotomin kön/genus. Könet är den biologiska varelsen och den särskiljs från den sociala, politiska, kulturella, etc genusvarelsen. Anledningen härtill säger Nina Björk är att man genom uppdelningen sökt förhindra ett biologisk deterministiskt tänkande, "att biologiska skillnader mellan könen leder till politiska och sociala skillnader". Någon som helst insikt att biologiska skillnader oundvikligen påverkar det sociala livet - något mänskligheten också skall vara tacksam för - går Butler och Björk förbi.
På tvären gentemot traditionella feminister kritiserar Butler deras syn på dikotomin kön/genus och det på grundvalen av att det patriarkala förtrycket skapats genom den heterosexuella matrisen. Vidare är det inte patriarkatet som är boven i dramat utan matrisen som skapar dessa identiteter kvinnor/män. Genom den matrisen och endast den kan kvinnor och män berättiga sig i samhället. Butler ifrågasätta dessa identiteter som är skapade utifrån den heterosexuella normen. En norm som ser en obruten linje mellan biologiskt kön och socialt genus, sexuellt begär och sexuell praktik.

Butler säger om genus att det dels skapas genom den heterosexuella matrisen och att matrisen är iscensättande, blir till i handlingen och genom att matrisen specifikt pekar ut kön skapar den könen. Förtrycket gentemot kvinna handlar för Butler om att kvinnor blivit kvinnor. Ett radikalt brott gentemot tidigare feminister. Feministiska rörelser som hävdat kvinnans rätt som kvinna, i det som de pekar ut som specifika egenskaper för könet. Nina Björk säger "När kvinnor talar som kvinnor har de enligt Butler redan godkänt den heterosexuella lagens sätt att skapa identiteter". Enligt Butler skall feminismen inte kräva rättigheter utan istället ifrågasätta hur begrepp som "kvinna" skapas. Det är matrisen, systemet, ordningen, lagen som skapar kvinnan. På samma sätt som man skapar brottslingarna genom att stifta lagar skapar man genus med matrisen, förstår jag det som. Butler säger att "det som förtrycks av lagen, inte är något som existerar före lagen, utan det uppstår som en följd av lagen" och vidare raderar hon det biologiska könet. Allt som finns är genus, det biologiska könen och erogena zonerna blir meningsfulla först när de skapats av genus. Av det kan jag bara dra slutsatsen att ibland så finns det biologiska könet och ibland inte. Björk försöker förstå hennes reducerande med " först när detta att äga en penis betyder att man därmed är man, det vill säga att man beter sig som en man och begär kvinnor, så blir penisen betydelsefull – inte som ett könsorgan utan som en identitet. Ett könsorgan i sig äger ingen mening. Man kan inte vara sitt könsorgan. Och när könsorganen äger mening, när detta att ha en kuk signalerar en massa saker om vem man är som person /…/ då talar vi inte längre om kön - då talar vi om genus, om den konstruerade könsrollen. Min förvåning är stum, jag får inte bara vara en leverfläck. Och teoribubblan blir fullständigt urblåst när jag blir pissnödig. Genom tänkande, ord och handlingar uppstår världen, det är inte materian som bär egenskaper, utan vi skapar dessa åt materien blott och bart. Man kan inte annat än stolt sträcka på sig. Hur har identifieringsprocessen gått till ifall kön/genus inte existerar eller är det bara genus som existerar? Är en tänkt prematrismänniska i stånd att varsebli? Teorin må vara utmanande men lite väl krysstad och människans urskiljningsförmåga tycks det inte vara mycket bevänt med. Tvivel är förord okunskap och reduktionism eftermäle.

Inte för inte som man får en viss känsla av att det rör sig om en skapelselära. Men det förefaller mig dubiöst med skapelseordningen att en matris kan iscensätta ett objekts egenskaper. Istället för att söka processer faller Björk för lösningen "varde ljus". Män har en mängd generella egenskaper som skiljer sig från kvinnors generella egenskaper och mellan dessa finns rikligt med avvikelser i både kön och genus. Men i det mesta liknar vi varandra.

Teoribildning med komplikationer
Butlers tänkande består inte bara av en skapelselära utan också av "frigörelseteori". En frigörelse från den förhäxade heterosexuella matrisen som ställt till det för kvinnor och män. Ett av Butlers axiom säger; "Det finns ingen genusidentitet bortom uttrycken för genus: en sådan identitet skapas performativt genom just de ’uttryck’ som sägs vara dess resultat" (s 25 Gender Trouble). Björk tar som exempel att barn lär sig tala genom att härma och heterosexuella kvinnor härmar den riktiga Kvinnans kvinnlighet. Men inlärning handlar faktiskt inte bara om imitation, den handlar också om att pröva, upptäcka och uppfinna – mer slumpmässigt till mer medvetet sökande. Teorin får problem med att varje enskild människa har egna sinnesförnimmelser och egen motorisk etc förmåga, den trots allt unika människan. Men det tillhör enligt Butlers synsätt antagligen biologin och kan inte räknas.

För Butler, skriver Nina Björk, handlar genus om att vi härmar ett orginal den Sanna Kvinnan eller den Sanna Mannen, som inte finns. En position omöjlig att inta, en hägrande gäckande föreställning. Fastlåsta i något som inte finns föreslår Butler frigörelse genom "ett slags misslyckandets revolution; ju sämre vi härmar, desto tydligare blir könens karaktär av konstruktion och ju närmre står vi en upplösning av dikotomin man/kvinna. Vi kan inte kan gå bortom eller utanför det heterosexuella förtrycket eller ordningen utan vi måste handla inom den. "Det parodiska härmandet av ett ’det ursprungliga’ […] avslöjar att det ursprungliga inget annat är än en parodi på idén om det naturliga och ursprungliga". (s31Gender Trouble) Butler vill att vi skall härma men att vi skall härma den heterosexuella matrisen fel. Butlers "frigörelseteori" säger att hermafroditer, transvestiter transsexuella, dragshowartister påvisar det konstruerade i de så kallade naturliga könsidentiteterna. Människor kan inte vara "äkta" hermafroditer – en biologisk beteckning för både manlig och kvinnlig könstillhörighet – däremot tillexempel sniglar.

Den norska litteraturvetaren Toril Moi säger Björk har kritiserat Butlers tankar om dragshow. Moi menar att Butler är djupt inkonsekvent när hon först vill upphäva dikotomin kön/genus och samtidigt gör bruk av könsskillnaden. Det blir ganska tydligt när Butler skriver "att stå på scenen i drag är att leka med skillnaden mellan artistens anatomi och det kön han framställer". Björk håller inte med om Mois kritik eftersom det ena ledet i kön/genus-dikotomin utspelar sig på ett teoretiskt plan och det andra på ett spelat och praktiskt plan. Moi skiljer inte dessa nivåer och Björk tar som exempel att hon själv anser att orden ’manligt’ och ’kvinnligt’ för henne är tomma ord annat än i bemärkelse att det handlar om olika kroppar (sk teoretiskt plan) men att hon för den skull tror på könskvotering (sk praktiskt plan). I ett sådant könskvoterande sammanhang blir orden "kvinna/man " intressanta. För att orden skall bli ointressanta bör de i nuläget ändå vara intressanta. Det handlar om mål och medel. Så länge målen inte är vunna är begreppen användbara men sen har de spelat ut sin roll tycks Nina mena. Utopin är att kön skall tömmas på mening. Frågan varför, infinner sig. Vad är poängen med det? Kommer det ändå inte vara en matris som måste upprättas fast då tömd på man/kvinna, sexuellt preferendum, eller? Om man nu lyckats montera ner matrisen, kommer inte det att innebära att pedofili, nekrofili och andra mysiga yttringar omfattas med samma neutrala vördnad. Är det inte så att den sk heterosexuella matrisen inte bara explicit har att göra med hur män och kvinnor skall förhålla sig till varandra. Jag vill hävda att den heterosexuella matrisen är bra därför att det är den enda formen för märk väl manifest kärlek och utanför den är människan dödsdömd. Men visst måste andra matris också utvecklas, om de nu inte redan finns i acceptabla former.

Poängen, målet med Butlers teoretiska kropp är att genus inte skall knytas till kön. Hon ser inte idén om manlighet eller kvinnlighet som ett hot utan det problematiska och förtryckande ligger i att vissa biologiska kroppar knyts till genus, begär och handlingsmönster säger Björk. Detta förefaller Björk något modest. Hon vill snarare som riskfyllt att "överhuvudtaget vilja behålla några som helst föreställningar om kvinnlighet och manlighet" och detta oavsett om de är grundade i naturen eller kulturen. Skall vi följa Björk får vi helt enkelt ta en ny matris och kanske tvinga fram en genuslikhet genom att förbjuda ord som man/kvinna, flicka/pojke etc. Och varför göra halt där, borde vi inte passa på att göra upp med allt annat vi domesticerar med våra matriser.

Med viss ovilja till att se människan annat än utifrån individ påstår jag ändå frankt, att män och kvinnor generellt sett är olika konstituerade och detta inifrån märg ut i poesins rymd.

Bo Pettersson

Publicerad: 2001-06-06

Köp Glänta
Läs mer om Glänta i katalogen
Fler artiklar knutna till Glänta
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA