Kulturtidskrifter – vem bryr sig?

Medverkande: Dan Abelin (FSK), Lawen Mohtadi (Mana), Regine Nordström (Provins), Birgitta Wallin (Karavan), Maria Ågren (Statens kulturråd)
Samtalsledare: Marianne Söderberg, kulturredaktör Norrbottens-Kuriren

Lördagens första samtal under tidskriftsbiennalen hade rubriken Kulturtidskrifter – vem bryr sig? men Maria Ågren från Statens kulturråd tyckte att det borde vara lika viktigt att fråga Vad gör kulturtidskrifter för skillnad? Hon poängterade att det i det mediala klimatet måste finnas en frizon, där även det marginaliserade och navelskådande kan få plats. Sammantaget är kulturtidskrifterna inte heller någon liten grupp. De publikationer som får stöd från Kulturrådet har tillsammans 300.000 läsare.

Men samtalet började med att de tre redaktörerna på scenen i tur och ordning fick berätta hur många som egentligen intresserar sig för just deras tidskrift. Provins har till uppgift att spegla och bevaka det litterära Norrland, men tidskriften är en angelägenhet för hela landet, hävdade redaktören Regine Nordström. Hennes uppfattning var också att många bryr sig om Provins.

– Vi får mycket feedback, sa hon. Dagspressen bevakar oss kontinuerligt och läsarna hör ofta av sig, med såväl glada tillrop som upprörda känslor. Vi har omkring 1100 prenumeranter.

Även Birgitta Wallin tyckte att många bryr sig om hennes tidskrift, Karavan. Karavan är en litteraturtidskrift som är inriktad på litteraturen utanför väst, det vill säga knappt en procent av den översatta litteraturen.

– Vi har en upplaga på 2000, berättade hon, vår målgrupp är bred och vi får uppmärksamhet i medierna. Det är klart att man alltid vill ha fler läsare, men jag tycker att utgångsläget är positivt.

Lawen Mohtadi, däremot, på den Malmöbaserade tidskriften Mana, tyckte att intresset för hennes publikation är alldeles för svalt. Upplagan på 3000 skulle kunna vara högre.

– Mana står för en antirasistisk analys av vardagen, samhället och världen, förklarade hon, vi har ett jordnära förhållningssätt till de frågor som behandlas, men ändå är det svårt för människor att förstå tidskriftens syfte. Det antirasistiska perspektivet är inte lika etablerat som till exempel det feministiska.

Hon ansåg att det i stort är svårt att hävda kulturtidskrifternas betydelse och att nå de icke invigda.

– Jag tycker att alldeles för få bryr sig!

De tre redaktörerna ville alla nå så många som möjligt med sina tidskrifter, de tyckte att de frågor de skriver om är en angelägenhet för en stor publik och inte bara för en liten invigd krets.

– Man vill ju samla så många som möjligt runt sin idé och sitt projekt, sa Lawen Mohtadi. Helst ska det leda till revolution.

– Jag lät kanske optimistisk tidigare, sa Birgitta Wallin, men egentligen vill ju vi på Karavan rätta till ett missförhållande. Det är en orättvisa att tredje världens författare inte syns på bokhandelsdiskarna.

Regine Nordström önskade att tidskrifterna kunde hjälpas åt mer med marknadsföringen, jobba mer med utbytesannonser till exempel. Lawen Mohtadi ansåg att det nog finns kunskaper och idéer hos redaktörerna, men att staten hindrar tidskrifter från att nå ut.

– Det är en medveten politik, sa hon, en strategi som går ut på att tysta vissa röster. Staten tycker att det är bekvämt att ha mångfalden, men samtidigt vill man reglera förutsättningarna. Det här är verkligen något som jag vill diskutera. Vi behöver mer resurser. Distribution är ideologi.

Dan Abelin från FSK ansåg, utan att gå in på något konkret, att läget ser ljusare ut än på länge för kulturtidskrifterna. Han menade att diskussionerna med Marita Ulvskog äntligen börjar ge resultat, att hon tidigare inte varit så engagerad eller insatt i ämnet, men att hon nu börjar förstå vad det handlar om.

– Visst behövs det en infrastruktur som fungerar, sa han, ett alternativt distributionsnät. Men min uppgift är ju kosingen när det gäller de här frågorna, och min förhoppning är att det inom en femårsperiod kommer att ljusna för kulturtidskrifterna.

Maria Ågren påminde om att det finns ett stöd för infrastruktur, nämligen tidskriftsverkstäderna och nätverkstan. Även prenumerationsstödet till biblioteken, det vill säga de fem gratisprenumerationer som biblioteken får av staten varje år, är ett distributionsstöd. Men också hon höll med om att större resurser behövs.

– Vi för ju diskussioner med regeringen, sa hon. Vi har påpekat behovet av mer pengar i budgetunderlag på budgetunderlag, och staten är medveten om att det finns en brist. Men jag är lika positiv som Dan. Det kommer att bli bättre så småningom. Det finns en vilja hos regeringen.


Publicerad: 2004-08-24