Få tidskriftsläsare på biblioteken

Medverkande: Dan Abelin (FSK), Peter Alsbjer (länsbibliotekarie Örebro län), Per Engström (Pequod), Ulrika Westerlund (Bang)
Samtalsledare: Eva-Marie Svensson, journalist UR

Den första programpunkten på biennalen, Tidskriften på biblioteket, tidskriften i samhället, inleddes med att de två deltagande redaktörerna, Ulrika Westerlund på Bang och Per Engström på Pequod, fick presentera varsin tidskrifts-tio-i-topp – det vill säga ett antal tidskrifter som de tycker att varje bibliotek bör ha tillgängliga för sina besökare.

Ulrika Westerlund, som sa sig personligen vara mest intresserad av samhällsfrågor, valde Offside, Galago, Glänta, Mana, Megafon, SEX, Bon, Ottar, Arena och, förstås, sin egen tidskrift. 130 bibliotek prenumererar på Bang, berättade hon, men hon tyckte att fler filialer borde skaffa sig tidskriften eftersom unga flickor blir alltmer intresserade av feminism. När Bang startade 1991 ville redaktionen föra upp den feministiska debatten på en mer allmän nivå i samhället, men allt eftersom klimatet har förändrats är uppgiften numera snarare att renodla, fördjupa och analysera det som sägs i den mediala offentligheten.

Per Engströms tio-i-topp-lista såg lite annorlunda ut, men han röstade också på Bang, Glänta, Galago och Mana. Vidare föreslog han Divan, Artes, Fabrik, OEI, Ny Tid och Paletten.

Fabrik talade han sig varm för, en tidskrift som inte drar någon skarp gräns mellan litteratur och konst: spännande, oförutsägbar och stimulerande. Paletten gillade han bäst av konsttidskrifterna.

– Den täcker mest, har intressanta teman och väcker nyfikenhet.

Även OEI var en klar favorit.

– OEI har visserligen lite snåriga texter, sa han, men den är rolig. En udda tidskrift som visar på att litteratur kan vara så enormt mycket.

Hans egen tidskrift, Pequod, lämnade han dock utanför listan, även om han gärna hade haft med den, liksom ett antal andra tidskrifter som han inte kunde låta bli att nämna, som Karavan och Lyrikvännen. Pequod har funnits nästan lika länge som Bang, sedan 1992. Men Pequod har inget manifest och inget svar på den vanligt förekommande frågan "Vad vill ni?"

– Det är väldigt roligt att arbeta förutsättningslöst, sa Per Engström, och vi tänker oss att man med tiden kommer att förstå och veta vad Pequod är. Men vi är antagligen för diffusa för biblioteken. Det är inte många bibliotek som har Pequod och vi har heller inte mycket tid över för att marknadsföra oss.

Därefter gick ordet till Peter Alsbjer, länsbibliotekare i Örebro som jobbar med regional utveckling. Han inledde med att redogöra för problemet bibliotek och kulturtidskrifter och vad som gjorts för att lösa det. Sedan berättade han att biblioteken i Örebro län knappt valt några av de tidskrifter som Ulrika Westerlund och Per Engström föreslagit, utan de flesta nya prenumerationerna har tillfallit Close-Up, Sonic, KRUT, Tidningen Boken och OrkesterJournalen. Sedan presenterade han facit, som han lite skämtsamt sa, nämligen sin egen lista på vilka tidskrifter biblioteken bör prenumerera på. Den såg ut som följer: Serum, Merge, Filmkonst, Diaspora, METaviisi, Ponton, Sydasien, Lambda Nordica, Offside och Film International.

Sedan var det dags för Dan Abelin från FSK, Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, att gå in på den andra delen av programpunkten: tidskriften i samhället. Lite sensationellt meddelade han att endast två procent av svenskarna läser kulturtidskrifter. Och att mellan två och tio procent (det varierar mellan olika undersökningar) av de människor som läser någon tidskrift över huvud taget läser kulturtidskrifter på biblioteken.

– Det är skrämmande siffror, sa han, och jag vet inte varför det ser ut så här. Möjligen beror det på vilket utbud som finns på biblioteken eller på den ofta dåliga exponering kulturtidskrifterna får där.

– Vad kan då tidskrifterna göra för att nå ut på biblioteken? frågade samtalsledaren Eva-Marie Svensson.

– Kulturtidskriftskatalogen är inte tillräcklig, ansåg Dan Abelin. Det är viktigt att biblioteken får tidskrifter i fysisk form till påseende när de ska välja sina prenumerationer. Många tidskrifter skulle också behöva synas bättre i hyllan. En kulturtidskrift ser ofta tråkig ut i jämförelse med en veckotidning med glassigt omslag.

Han visade Pequod som exempel, men Per Engström försvarade sig och sa att det var mer komplext än så när det gäller kulturtidskrifter.

– Vi vill att Pequod ska se fin ut och vi tycker att den gör det också. Det är ett medvetet val att inte skriva något om innehållet på omslaget, till exempel. Ibland har vi fått kritik för layouten, att det inte finns några mellanrubriker och så, men vi tycker nog att man får orka med det.

Bibliotekens svåra och eviga balansgång, den mellan att föra fram det mindre lättsmälta och att ge folk vad folk vill ha, kom förstås också upp under diskussionen.

– Man ställer ofta de lättillgängliga tidskrifterna i fokus, sa Peter Alsbjer, men det är inte medvetet utan snarare av gammal vana. Bibliotekarierna känner sina låntagare och vet att de vill läsa Amelia.

Han påpekade att kulturtidskrifterna är dåliga på att presentera sig och att de bör vara mer aktiva gentemot biblioteken och kom med några konkreta förslag till redaktörerna:

– Berätta vad ni kan för ert lokala bibliotek. Ta kontakt! Skicka provex!

– Digitaliseringen är viktig. Tidskrifter bör lägga ut sökbara artiklar på nätet.

– Gör temanummer – det fungerar bra.

– Smöra lite och skicka gärna med en t-shirt. Bibliotekarier är lättmanipulerade.

I det efterföljande samtalet med publiken framkom, till åtminstone tidskrift.nu-redaktörernas förvåning, att vissa bibliotek lånar ut tidskrifter precis som böcker. Det vill säga, man behöver inte låna en hel årgång, utan kan låna ett enstaka ex av en nyutkommen tidskrift. En bibliotekarie från Göteborg berättade att det på hennes bibliotek finns dels ett referensex av varje tidskrift, dels ett låneex, och att dessa är populära och ofta lånas ut.

Kanske något för alla bibliotek att ta efter?

Publicerad: 2004-08-20