Oviss framtid för det fria ordet

Den första juni debatterades tidskriftsdistributionen i riksdagen. Vänsterpartiet vill ju att det ska lagstiftas om distributionen eftersom kulturtidskrifternas möjligheter att nå ut blir allt mindre. Kulturminister Marita Ulvskog fick frågan om hon är beredd att att snabbt vidta åtgärder mot mediekoncentrationen och om hon kan tänka sig att inkludera kulturtidskrifterna i den kommande pressutredningen.

Kulturministern inledde debatten med att berätta något om vad regeringen gjort de senaste åren för att stärka mångfalden på medieområdet. 1997 las nämligen grunden för Mediekoncentrationskommittén och den hade till uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att motverka sådan ägar- och maktkoncentration som skulle kunna skada det fria, breda och allsidiga ordet. Kommittén ansåg att det av konstitutionella skäl är osäkert om konkurrenslagen kan tillämpas på det grundlagsskyddade medieområdet. Därför skulle en lagstiftning vara nödvändig för att undanröja rättsosäkerheten och för att kunna bekämpa allvarliga hot mot konkurrensen, mångfalden och den praktiska möjligheten att utöva yttrandefriheten. Kommittén föreslog att dagstidningar, radio och TV skulle omfattas av en särskild lag, en mediekoncentrationslag. Däremot ansåg man att distribution av tryckta skrifter borde följa de vanliga konkurrensreglerna.

– Som Peter Pedersen framhåller har även Konkurrensverket gjort bedömningen att det finns skäl att lagstifta, sa Marita Ulvskog. Men regeringen har ännu inte lagt fram några lagförslag mot ägarkoncentration på mediemarknaden och det beror på att det breda stöd som krävs för grundlagsändringar har saknats bland riksdagens partier.

Vad gäller utredandet så lovade hon heller ingenting. Ännu är det inte bestämt om kulturtidskrifterna kommer att finnas med i pressutredningen, men inom Regeringskansliet håller man på och ser över hur den slutgiltigt ska se ut.

– Jag hoppas att ministern i den diskussionen hårt driver frågan om kulturtidskrifternas framtid, sa Peter Pedersen. Branschen drabbas ju i hög grad av det korsvisa ägande som EU-parlamentet av någon anledning har lyckats hitta när de analyserat den svenska strukturen.

Han påminde om att Tidsam och Interpress styr och ställer vad gäller distributionen av kulturtidskrifter, att PressStopp blivit uppköpt av Pressbyrån som i sin tur ägs av samma grupp som äger Interpress.

– Man säger från de stora jättarna att det inte är några problem, men de små tidskrifterna anser själva att de har svårt att komma in. Det är för höga ingångskostnader. Olika typer av avgifter slår väldigt hårt mot de små kulturskrifter som har en liten upplaga.

Peter Pedersen undrade sedan om man skulle kunna tänka sig någon typ av åtgärder som inte uppfattas som ett hot mot den fria etableringsrätten eller som att politikerna är petiga och lägger sig i, utan som snarare visar på att man faktiskt försöker möjliggöra ett brett utbud av kulturtidskrifter även i framtiden.

– Det har vi faktiskt i Sverige. Men oavsett om man ger ut en liten kulturtidskrift eller en stor vill man att den ska nå ut till läsarna och då måste det finnas några naturliga punkter där man kan köpa sådana tidskrifter. De blir allt färre, till och med här i Stockholm.

Gunnar Andrén (fp) höll med Peter Pedersen om att distributionssituationen är bekymmersam.

– Från liberalt håll har vi varit väldigt kritiska till allt vad presstöd heter, utom på en punkt, nämligen på distributionssidan. Jag tror att ett distributionsstöd är en förutsättning för att många tidningar ska kunna överleva och, som Peter Pedersen sa, nå ut till läsarna. Det är ju det yttersta målet.

Marita Ulvskog påminde om att biblioteksstödet (som innebär att biblioteken gratis får prenumerera på fem kulturtidskrifter) är ett distributionsstöd och att det först nu, efter några år, börjar fungera någorlunda.

– Det tar tid att etablera nya former. Men det räcker inte med det, och kring detta för vi en diskussion med olika aktörer och självfallet också med kulturtidskrifterna. Kulturtidskrifterna upplever Interpress och Pressbyrån som ett hot , men vi anstränger oss ändå för att hitta möjligheter i den förändrade ägarbilden.

Sedan kan jag bara hålla med Peter Pedersen om att det är viktigt med det arbete som bedrivs i EU när det gäller mediekoncentrationsfrågorna, och vi får se hur långt man kommer. Vi vet ju också att detta är en akut fråga i vår nordiska miljö. På Island befinner man sig i en stor inrikespolitisk diskussion och batalj. Där vill man införa en lagstiftning mot ägarkoncentration på mediemarknaden.

Vi fortsätter att bevaka denna fråga. Vi tror inte att den kommer att bli mindre intressant utifrån ett demokrati- och mångfaldsperspektiv, utan vi tror att den kommer att vinna i angelägenhetsgrad och kraft. Därmed ökar kanske också möjligheterna att få bredare överenskommelser i riksdagen.

Peter Pedersen refererade till en av våra artiklar här på tidskrift.nu, De olönsamma tidskrifterna av Elisabeth Ekeberg, och uttryckte oro inför den utveckling som beskrivs där.

– Men en tanke har slagit mig: Hur vore det med ett system som motsvarar must carry-begreppet? Att ta in fler tidskrifter innebär ju ingen större kostnad och därför skulle man kunna tänka sig någon typ av hängavtal som innebär ett tvång att distribuera. Dessutom skulle man kunna ha ett ersättningssystem om det skulle bli något dyrare att ställa upp några ytterligare kulturtidskrifter i hyllan.

Marita Ulvskog ansåg dock att must carry inte borde användas vid försäljning av tidskrifter. Hon avslutade med att beklaga det bristande intresset i riksdagen för den modifierade och genomarbetade versionen av Massmediekommitténs förslag.

– Kulturtidskrifterna hade kunnat omfattas av konkurrenslagstiftningen. De skulle ha kunnat haft ett skydd mot distributörer som utnyttjar eller missbrukar sin dominerande ställning. En bred majoritet i riksdagen hade givit något av det som Peter Pedersen efterlyser.

Läs också debattinläggen i vårt forum i distributionsfrågan!

Publicerad: 2004-06-15