Ett land med förutsättningar

Bönder från Skaraslätten
RESANDE HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP STUDERAR
EKOLOGISKT JORDBRUK OCH KOOPERATIV

ur Kuba nr 2/04


Vi fick lära oss mycket under ett väl upplagt och intensivt besöksprogram med tonvikt på jordbruk. Men vi besökte också en grundskola, en lantbruksskola, en vårdcentral, två kulturprojekt, en cigarrfabrik, en romfabrik, en kvarterskommitté, m.m. På planet till Havanna träffade vi en kuban som bor i Sverige och han erbjöd sig att hålla en kortkurs i salsa på hotellet. Våra dansövningar på hotelltaket uppskattades även av hotellets personal som hade verkligt roligt.

Tre olika kooperativ
Jordbruken drivs privat, kooperativt och statligt och ANAP organiserar både privata odlare och kooperatörer i två olika kooperativa former, produktionskooperativ och servicekooperativ. CPA – Kooperativen för jordbruksproduktion – har bildats av privata jordbrukare som slagit samman sina jordar och äger marken och maskinutrustning kollektivt samt sköter driften kollektivt. I de s.k. servicekooperativen äger och driver var och en sitt jordbruk själv men sköter inköp, försäljning samt tar krediter i kooperativ form. Därutöver finns en tredje form av kollektiv som tidigare var statliga jordbruk, UBPC, bildade av lantarbetarna. Dessa äger inte marken med driver jordbruket kooperativt. Alla tre typerna av jordbruksföretag har avtal med staten om att leverera vissa volymer till en förutbestämd ersättning. Överproduktionen får de sälja på två olika marknader där den ena regleras med ett framförhandlat pris och den andra styrs helt av utbud och efterfrågan. I alla tre formerna av jordbruksföretag har kooperatörerna rätt att ta ut vad de själva behöver för egen konsumtion. UBPC-kooperativen infördes inom ramen för den stora reformeringen av jordbruket som inleddes efter krisåren orsakade av Sovjetunionens fall.

Kunniga ekologiska odlare
Kuba har utvecklat sitt ekologiska jordbruk och vi besökte flera ekologiska odlingar. Under senare år har också ett system med stadsträdgårdsodlingar blivit allt vanligare. Dessa drivs i kooperativ form och vanligtvis helt ekologiskt. Som kunniga bönder och växtodlare ställde gruppen givetvis många frågor kring kompostering, gödslingsmetoder, bekämpning av ohyra och sjukdomar, och överallt fick vi svar som vittnade om att de kunde sin sak när det gällde ekologisk odling. På den lantbruksskola vi besökte provades även nya ekologiska former för bekämpning av ohyra och sjukdomar i grönsaksodlingar.

Vi besökte även sockerrörs-, tobaks- och kaffeodlingar. Sockerrörsodlingarna imponerade inte lika mycket på gruppen, även om skördevolymen var godkänd. Skörden sker till stor del för hand och tekniken i bruket var ålderdomlig men fungerade. Säkert krävs det mycket underhåll för den gamla anläggningen, med den äldsta maskinen från 1906. Enligt fabrikschefen fanns det bättre teknik och de investerade i den takt de hade råd med. Tobaksodlingarna såg över lag mycket fina och välskötta ut, men de använder bekämpningsmedel. Den kaffeplantering som vi besökte var ekologisk, men det var inte det vanligaste enligt dem vi besökte.

Under torrperioden (november till april) blir betet mycket magert. Det torra gräset är näringsfattigt och mest bestående av hårda fibrer. En fråga många ställde sig var varför de inte slår betet och samlar in foder under regnperioden när näringsinnehållet är bättre. Mycket jord låg också till synes orörd. Skarabönderna tyckte att antingen borde den odlas eller skogsplanteras, som förr i Sverige.

Lantbrukarfamiljerna såg ut att må bra
Det samlade intrycket var att lantbrukarfamiljer såg ut att må bra även om de materiellt sett har det betydligt sämre än i Sverige. Och att jordbruket på många vis fungerar bra med tanke på de knappa produktionsmedlen. På vissa jordbruksföretag var odlingarna t.o.m. mycket bra. Även om Kuba har en planekonomi i botten så tycktes prissättning avgöras genom förhandlingar på liknande sätt som i Sverige.

Skola och sjukvård höll en nivå som överraskade många i gruppen. Att skolsystemet är fritt och bra framgår bl.a. av att man inte upplever några som helst skillnader mellan de två dominerande befolkningsgrupperna: slavättlingar med afrikanskt ursprung och personer med europeiskt ursprung. Skolan satsar mycket på datorutbildning och även utbildning via videoband. Det senare var dock gruppen tveksam till då vi provat det i Sverige för 30 år sedan utan bra resultat.

På Kuba används både inhemska peson och US dollar. Som turist betalar man det mesta i dollar. I praktiken betyder detta att turister får betala ett högre pris än kubanerna själva. Det är dock inte förbjudet att växla till sig pesos men det är heller ingen vits. Växelkursen ligger stabilt på 26 pesos för 1 dollar. Att förstå detta system är inte helt lätt. Ett skäl är sannolikt att systemet ökar inflödet av utländsk valuta. Och det finns ingen form av svarthandel med valutor. Men det bidrar sannolikt till att skapa sociala och ekonomiska spänningar. Alla personer som jobbar med turism kan tjäna förhållandevis mycket pengar genom dricks. En hotellstäderska kan säkert tjäna betydligt mer än en läkare genom den dricks hon får. Varför den kubanska regeringen inte låter den egna valutan vara konvertibel beror kanske på rädsla för att USA skulle utsätta landets valuta för hård press om man tillät att den handlades fritt.

Vid flera tillfällen började vi prata med kubaner på gatan. De var mycket öppna, intresserade, gästvänliga och allmänbildade. Vid flera tillfällen blev vi hembjudna. Vid ett tillfälle klev vi in i ett hus och satt och pratade en stund. Nu efteråt har vi haft mejlkontakt med dem.

För de som kan jämföra Kuba med andra länder i Latinamerika, så kan vi konstatera att Kuba vinner på jämförelsen i många avseenden. I många latinamerikanska länder är våld och hot om våld mycket förekommande. Polis och militär skjuter ner människor och det förkommer upplopp och stor social oro. Detta slipper kubanerna. Likaså förekommer ingen eller åtminstone minimal misär på Kuba. De stora slumområden som finns kring alla storstäder i övriga Latinamerika finns inte på Kuba. På Kuba tycks väldigt få människor sakna ett riktigt hus med golv, en stabil konstruktion, vatten och el. Vi såg inga skjul med jordgolv och plåtväggar.

Sannolikt har Kuba mycket bra förutsättningar för en gynnsam ekonomisk och demokratisk utveckling. De har en välutbildad och relativt ung och mycket frisk befolkning. De har en bra livsmedelsförsörjning, även om de inte är självförsörjande. Och, landet är socialt stabilt och tycks inte lida av korruption. USA:s handelsblockad har inget stöd i FN. Vid årliga omröstningar i FN om att fördöma handelsblockaden är det bara 1-2 länder som stödjer USA.

Glada och nöjda åkte vi hem till Sverige igen med positiva intryck även om några av oss var mindre imponerade av det vi sett. Med oss i bagaget hade vi mycket kunskap om ett land som kan vara ett föredöme för många fattiga länder, salsasteg i benen, äkta kubanska cigarrer, några flaskor rom och nya vänner.

Mats Helander

Små odlingar, mycket ris
Enligt FAO har risproduktionen vuxit med 10 procent årligen under de senaste fem åren, vilket är enastående i det ostadiga karibiska klimatet, där långa perioder av torka avbryts av intensiva skyfall. ”Denna modell med små odlingar är ett exempel på den kubanska jordbrukspolitikens realistiska och pragmatiska inriktning”. Att främja risproduktion på små odlingar är nyckeln till långsiktigt hållbar utveckling. Det småskaliga risodlings-programmet som drog igång 1996 under namnet ”Folkets risodlarrörelse” har också uppnått högre produktivitet och effektivitet än de stora statliga odlingarna. Små odlingar kräver mindre arbetskraft och mindre tillsatser per hektar, och sjukdomar och insektsangrepp är enklare att kontrollera. Nu fokuserar man på att öka den risodlade arealen och antalet bönder som deltar i programmet, med sikte på att uppnå två skördar per år, enligt jordbruksministeriet. Till detta bidrar också nya tekniker som minskat produktionskostnaden med 30 procent på 3 år. Nya sorter med högre avkastning och större motståndskraft är också ett viktigt inslag.

Programmet ingår i det internationella SICA-systemet, System for the Intensive Cultivation of Rice, för att uppnå större skördar och spara vatten och utsäde. Inom SICA-programmet uppnådde Kuba förra året 220.000 ton ris, och planerna för 2005 är på 300.000 ton, halva konsumtionen.

På 80-talet sköttes risodlingen av fyra stora företag, med stora odlingar, stor energiåtgång för bevattning och maskiner, och intensivt bruk av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. När importen av insatsmedel upphörde i och med Sovjetunionens sammanbrott blev det kris i risodlingen, liksom i övrigt jordbruk och industri.

Patricia Grogg, Tierramérica, IPS

Publicerad: 2004-05-22

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT