Kapabel kapellmästare

ur LIS-aktuellt nr 1/04


Melodika var hans första instrument. För övrigt samma instrument som Andreas Zetterberg spelar på i årets orkesternummer på Eskilstuna Teater. Då, när allt började, var han tre år. Idag är han kapellmästare, producent, marknadsföringsansvarig och skådespelare i Eskilstunarevyn.

– Farmor var duktig, spelade swing på piano och lät mig sitta och plinka. Båda mina föräldrar sjunger, det har alltid funnits musik runt omkring mig.

När Andreas Zetterberg var fyra och ett halvt år köpte mormor honom ett eget piano. Detta efter att först ha konsulterat en pianist som ansåg pojken lovande.

Vid sju års ålder fick han specialdispens och togs in som elev vid kommunala musikskolan.

– Jag har läst allt möjligt inom musikskolan; klassiskt, jazz, improvisationer och en massa teori, men aldrig läst på högre nivå. Har inte ett enda poäng i musik.

Resten är Andreas, som han säger, självlärd i. Gitarren fuskar han på. Jojo, säger jag som hört honom spela.

Tidigt började han spela ute, redan i ”underbarnsstadiet”. En liten kille som på kaféer i Eskilstuna lirade några timmar visor, schlager och allmänt trevliga melodier.

Årsskiftet 1988/1989 framförde några medlemmar ur IK Standard i Hållsta (en mil utanför Eskilstuna) en cabaré för att få in pengar till klubblokalen. Året efter var det dags för en uppföljning. Arnold Eriksson, medlem i idrottsklubben, skrev på egen hand en hel revy och tillfrågade Sonny Nilsson om han ville vara med som skådespelare tillsammans med gänget från IK Standard. Fjolårets dragspelare tyckte dock att Arnold valt för svåra låtar.

”Kan du ta över?” frågade Sonny.

– Jag var tolv år och de hyrde mig en synt. Kompat hade jag ju gjort förr, berättar Andreas.

”Ska ni två vara med, vill jag också vara med” sa mamma Kristina.

Två pingisbord uppställda på läskedryckspallar blev scen. Otroligt amatörmässigt, enligt Andreas, men det blev populärt. Året efter bytte revyn lokal, ett par år senare bröt gänget sig ur IK Standard och bildade Hållsta Revy- och Teaterförening.

I mitten av 90-talet flyttades föreställningen ut från Hållsta och in i Eskilstuna Folkets Hus. Under revyrixdagen i Östersund tilldelades Andreas Zetterberg Parneviksstipendiet och samma år, 1997, hade revyn åter vuxit ur kostymen och beslutade sig för att hyra in sig på Eskilstuna Teater. En satsning som krävde sin orkester och sina arrangemang.

– Jag blev tvungen att börja arrangera. Ganska tidigt började jag även experimentera med egna inspelningar. När vi skulle flåda på med något större musiknummer lade jag en bakgrund.

Kvartetten bestående av piano, bas, gitarr och trummor, placerades på scenen, inte i något orkesterdike, och så har det förblivit. Idag har orkesterns besättning utökats med tre blåsare. Alla musiker är handplockade från Eskilstunas musikliv.

– Vi har en väldigt duktig orkester, alla läser noter och det är en förutsättning. Om alla läste noter lika dåligt som jag skulle det inte fungera, förklarar Andreas på fullt allvar.

– Socialt är de mycket trevliga människor att ha att göra med. Vi har en familjär stämning i hela revygänget.

Revymusik är bred, men Eskilstunarevyns sjumannaorkester har förmåga att ge rätt stuk åt musiken, från operatravestier till hårdrock. Varje år får de tillfälle att särkilt visa upp sin kunnighet genom ett specialskrivet orkesternummer. I förra årets föreställning framförde de Air av Bach genom att spela på vattenfyllda glasbuteljer. Inte en ton var falsk. Glasklart, om skribenten tillåts uttrycka det så. I år tolkades Lars Norén via text från Staffan Bjerstedt och i arrangemang av Andreas. Oförglömligt.

Samtidigt som orkestern växer har Andreas glidit över mer mot skådespelarsidan. Komik har han spelat i många andra sammanhang, men trots erfarenheten känns skådespeleriet förhållandevis nytt, menar Andreas.

– Spelat piano har jag ju gjort så länge.

För två år sedan blev Andreas marknadsföringsansvarig för dåvarande Hållstarevyn. Förra året började han som regiassistent. I år är Hållstarevyn omvandlad till aktiebolag med namnet Eskilstunarevyn. Andreas Zetterberg står som vd, producent, har hand om alla kontakter med media och är webmaster för www.revyn.se. Musikern Andreas är även utbildad systemutvecklare och har tidigare arbetat tre år med aktiehandel i Stockholm. Sedan i höstas är han anställd som musiklärare vid Rekarnegymnasiet. Pendlingstiden till arbetsplatsen har minskat och som tur är hinner han jobba mer med revyn som hittills i år lockat 8 800 besökare. Men nej – han hinner inte ta det piano.


Andreas råd när du arrangerar revymusik:

1) Välj tonarter som passar sångarna
Alltför ofta har jag låtar som går alldeles för lågt, så att sångarna knappt kommer ner på tonerna. Anpassa tonarterna så att de ligger perfekt för dem som ska sjunga.

2) Låt EN person arrangera
Jag vet revyer där en person lär ensemblen låtarna, en annan skriver sångstämmor, en tredje skriver ackord och en fjärde skriver blåsstämmor. Det låter inget vidare. Låt EN göra hela arret så att man bygger upp låten på samma musikaliska idé.

3) Blås i luckorna
Om ni har blåssektion (trumpet, sax osv.), så se till att de spelar där sångarna har paus för att inte störa ut revytexterna. Undvik att blåset spelar melodistämmor (det är ju sångarnas uppgift). Ge trummisen en blåsarstämma så att han kan markera blåsarnas insatser.

4) Var inte rädd för solon
Ett schysst solo, där man låter någon musiker blomma ut, är alltid uppskattat av publiken.

5) Gör det inte för svårt
Känn din ensemble och dina musiker innan du börjar arrangera. Om du skriver för svåra grejer kommer det inte att fungera. Tänk hellre enkelt men snyggt.

Stina Tyskling

Publicerad: 2004-03-25


Läs mer om Tidningen Svensk Revy i katalogen
Fler artiklar knutna till Tidningen Svensk Revy
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR