Pippi på Povel
ur LIS-aktuellt nr 1/04
1944 gungade Johanssons Boogie Woogie Vals genom de svenska hemmen. Povel Ramel, poet, musiker och friherre fick sitt genombrott. Tre år tidigare föddes malmöpågen Bill Friman. Det skulle inte dröja många år innan pojken började följa Ramel bortåt vägen.
Året var 1948. Bills storebror Ingemar hade jobb som springpojke i en köttaffär. Slantarna han fick in gick till en vevgrammofon och till 78-varvare. Varje vecka spisade bröderna Friman nya jazzskivor.
– Eftersom min egen far försvunnit, blev Ingemar som en pappa för mig, förklarar Bill.
En dag köpte Ingemar ”Gullet”, en inspelning med Povel Ramel, Susanna Gillgren och det nya stjärnskottet Martin Ljung.
– Melodin gick rakt in i hjärtat och vi såg fram emot varje ny inspelning med Povel.
Till skillnad från sin idol trakterar inte Bill något instrument och sjunger gör han bara till husbehov. Däremot har han lagt sig vinn om att lära sig alla årtal och hålla, som han uttrycker det, var sak för sig. Att minnesbanken är rymlig märks tydligt.
1950 uppträdde Thor Modéen tillsammans med Povel på Södra Teatern i Malmö. Praktiskt nog var Bills äldsta bror scenmästare vid teatern och Bill fick för första gången se sin förebild livs levande. Den 10 oktober 1952 hade Povels första Knäppupp premiär på gamla Cirkus i Göteborg.
– Ett unikt datum i Sveriges historia. Så musikalisk och rolig hade ingen varit tidigare.
I januari 1953 flyttades föreställningen till Stockholm och till våren inträffade något som kom att bli kännetecknande för Knäppupp-revyerna. Povel Ramels producent, Felix Alvo, sa: ”Varför inte ta med revyn ut i landet och spela i tält som cirkusar gör?”. Povels entusiasm lät vänta på sig, men Felix trodde på Ramels revykarriär och köpte Trolle Rhodins gamla tält. Sommaren samma år nådde det ambulerande revysällskapet Malmö.
– Jag var autografsamlare, var där alla åtta kvällar som Knäppupp gavs och fick autograf av Povel varje kväll, berättar Bill.
Nu hade pojken vuxit till sig och blivit springsjas, även han. Ramels melodier kom ut på stenkaka, och dem köpte bröderna naturligtvis. Varje skiva kostade 2 kronor och 75 öre.
– Jag fick göra en tio-tolv skubb för att få ihop till en stenkaka.
Povel och Felix Alvo köpte Odeonteatern vid Brunkebergstorg i Stockholm och döpte om teatern till Idéon. Povel Ramel var bara med vartannat år i Knäppupp. Ojämna år fanns han med på scen, de jämna skrev han melodier och text till nästa års föreställningar. 1968 gick Knäppupp i graven. Under 60-talet kom även Hasse å Tage med i bilden – men det är en annan historia.
Efter att Bill Friman avslutat sin rekryt 1961, flyttade han till huvudstaden för att arbeta som dekoratör vid ett nybyggt EPA-varuhus. Povelintresset var intakt och 1969, när herr Ramel tillsammans med Wenche Myhre satte upp Pow Show 1, skrev Bill för att be om tillåtelse att spela in showen med sin portabla bandspelare.
– Två månader efter föreställningsperiodens slut fick jag svar från Povel. Som kompensation för att han inte hunnit svara tidigare fick jag en dubbel LP med showen inspelad.
1981 tog Sveriges Television upp den gamla succén Kvitt eller Dubbelt. Storebror Ingemar bestämde sig för att ställa upp i ämnet Povel Ramel. Samma år var han mästare. Åtta år senare utmanade bröderna varandra i nästa omgång av Kvitt eller Dubbelt, som nu fått tilläggsnamnet Mästarmötet.
– Povel insåg att här fanns två tokiga bröder som visste allt om honom, skrattar Bill.
En mörk kväll på Berns salonger 1982 bestämde nio svenska superfanatiker sig för att bilda en fanclub till Povel Ramel. På scen stod Povel med Sven Olsons trio och när framträdandet var över mötte de nio sin idol bakom scenen för att meddela sitt beslut. ”Bara ni inte kallar er för Povel Ramel Fan Club”, villkorade Povel men lugnades av det valda namnet:
– Vi kallar oss Jonathan Blake Fun Club. Jonathan Blake var en rollfigur som Povel spelade i Funny Boy 1958-1959 och ordet fun har vi tagit för att det är kul och i från samma föreställning.
De nio håller ihop än idag. De diggar Ramel, spelar Ramel och har sin årliga fest där Purjolökspriset delas ut, eller Allium Porrum, om de ska vara fina i kanten och tala latin. Priset går till någon välförtjänt person som arbetat tillsammans med Povel, bland tidigare mottagare märks bland annat Hasse Ekman, Brita Borg, Wenche Myhre, Alice Babs, Martin Ljung och Mille Schmidt. Povel själv är alltid närvarande vid tillfället och han är alltid lika vänlig.
– Under hela sin karriär har Povel bara varit elak en enda gång – mot Gösta ”Snoddas” Nordgren. Bandyspelaren från Bollnäs fick sig en drypande parodi i Snodderian Snoddera. Den spelades in och pressades i några tusen exemplar, men Povel ångrade sig, köpte personligen hela utgåvan och knäckte stenkakorna. Endast ett fåtal sparades och delades ut bland vännerna.
Till den skaran har med åren även Bill Friman kommit att höra, och det är väl inte mer än rätt. I sin bostad har han ett rum reserverat åt Povel Ramel. Där förvaras 50 pärmar tidningsklipp och rubbet vad gäller skiv-, video- och filminspelningar samt alla böcker och revyprogram.
– Allt som givits ut finns i min ägo, hela rummet är bystat med Povel Ramel, berättar Bill med glädje.
Stina Tyskling
Publicerad: 2004-03-25
Läs mer om Tidningen Svensk Revy i katalogen
Fler artiklar knutna till Tidningen Svensk Revy
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR
