Vad ska vi ha kulturtidskrifter till?

INTERVJU MED DAN ABELIN, FSK

Det har aldrig tidigare funnits så många kulturtidskrifter som det gör nu. Internet, datortekniken och möjligheterna att trycka billigt i liten upplaga har gjort att tidskriftsproduktionen har vuxit de senaste åren; i dag görs det flera hundra kulturtidskrifter i Sverige. Genom de många tidskrifternas existens får många nya (och gamla) skribenter komma till tals; tidskrifterna är både en plantskola och en garanti för en bredare och livligare samhällsdebatt.

Ändå har relativt stora publikationer som BLM, Ord & Bild och 00TAL svårt för att nå ut till mer än något tusental läsare. De dominerande bokhandelskedjorna, Bokia och Akademibokhandeln, satsar framför allt på standardiserade utbud av säkra storsäljare, så mycket annat får inte plats. Går det alls att hindra marginaliseringen av kulturtidskrifterna?

Dan Abelin på FSK (Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter) arbetar sedan ett par år tillbaka med att på olika sätt propagera för landets kulturtidskrifter. Hur ser han på möjligheterna att nå ut?

– Det är klart att det är svårt. Samhället genomsyras av effektsökeri och det gör tidskrifterna svårsålda. Men samtidigt tycker jag mig på sistone ha märkt ett ökat intresse för tidskrifter. Många är trötta på det ytliga medieflödet och söker något annat.

Dan är också deltidsanställd i Tidskriftsbutiken, som ligger på Södra Förstadsgatan 18 mitt i Malmö. Butiken är Nordens mest välsorterade i sitt slag; här finns drygt 200 aktuella kulturtidskrifter samt ytterligare något tiotal nu nedlagda tidskrifter i lager. I sortimentet kan man hitta allt från litteraturtidskrifter som Horisont och BLM till tidskriften Hemslöjden och fotbollsmagasinet Offside.

– Butiken är ett viktigt fönster mot omvärlden. Här kan man ta del av en offentlighet som inte är så synlig annars. Att vi också finns på nätet har betytt mycket, vi säljer mer och mer via hemsidan. Man ska ju inte behöva bo i en storstad för att få tag på till exempel Provins eller Karavan, säger Dan.

Tidskriftsbutiken är en del av ett nätverk av olika tidskrifter som verkar för att göra produktionen och försäljningen av tidskrifterna enklare och billigare. I detta nätverk finns bland annat tidskriftsverkstäderna, datorförsedda lokaler där redaktörer och skribenter kan göra sina tidskrifter. Sådana verkstäder finns just nu i Stockholm, Malmö, Göteborg och Luleå.

– Tidskriftsverkstäderna är av avgörande betydelse. De har gjort det möjligt även för folk som inte har råd med egen utrustning att göra tidskrifter och är i dag både mötesplatser, utbildningscentraler med mera. Så där har de statliga pengarna verkligen kommit till användning.

Statens kulturråd delar varje år ut drygt 20 miljoner kronor i olika former av stöd till olika kulturtidskrifter. Huvuddelen av dessa pengar går till produktionsstödet, vilket är riktat till de enskilda tidskrifterna. De största beloppen (550 000 kronor) går till tidskrifter som Bang, Ord & Bild och 00TAL. Förlagsägda publikationer som BLM, Lyrikvännen och Ordfront Magasin får ingenting eller mycket lite.

Det statliga kulturstödet är sedan länge omdiskuterat, mer liberala krafter menar att man istället borde låta marknaden styra. Men även kulturminister Marita Ulvskog menar att staten borde backa till förmån för marknaden. De senaste åren har Dan Abelin tillsammans med ledamöter från FSK:s styrelse besökt kulturdepartementet för att få större anslag till kulturtidskrifterna. Skulle de alls klara sig utan statligt stöd?

– Nej, åtminstone inte alla. Stödet är helt nödvändigt, både av ekonomiska och demokratiska skäl. När kulturministern säger att förlagen måste gå in och ta ett större ansvar för tidskrifterna visar det att hon inte har förstått vad det här handlar om. Förlagen är företag och som sådana mest intresserade av att ta plats på en marknad och gå med vinst. Att Statens kulturråd går in med pengar till tidskrifterna är en garanti för mångfald. Och mångfalden är en av grundförutsättningarna för demokratiska samtal.

De som förespråkar ett mer marknadsekonomiskt förhållningssätt till statliga stöd hävdar naturligtvis att de tidskrifter som inte klarar sig utan stöd inte är viktiga. Kanske kan man, utifrån ett sådant perspektiv, i förlängningen ifrågasätta kulturtidskrifternas existens över huvud taget. Varför behövs de?

– Kulturtidskrifterna har ett annat djup. För att använda sig av en klassisk bild: tidskrifter ligger precis mittemellan böcker och dagstidningar. Därför kan de vara både aktuella och innehålla nyanserade analyser. Det handlar om att fördjupa ordets värde, om att vara en motvikt till det snabbhetens och ytlighetens imperium som TV och kvällstidningar utgör.

Petter Bengtsson

Publicerad: 2004-02-24