Biblioteken behöver tidskrifter

Hur går biblioteken till väga vid inköp och urval av kulturtidskrifter? Är det slumpen som styr eller är det utbud som återfinns i hyllorna på biblioteken runt om i Sverige resultatet av en genomtänkt inköpspolitik?

Vilka faktorer är avgörande? Det är temat i en magisteruppsats som har den något kryptiska titeln ”Boken som aldrig tar slut” men är försedd med den mer förklarande undertiteln ”En undersökning om urval och inköp av kulturtidskrifter på folkbiblioteken.” En annan fråga som Karin Hermansson och Elin Johansson velat undersöka närmare är om det finns en osynlig konsensus hos bibliotekarierna om vilka kulturtidskrifter som bör finnas i hyllorna.

I bakgrunden lurar förstås den eviga frågan om man ska ge folk vad de vill ha eller det som de inte visste att de ville ha. Amelia och Vecko-Revyn på bekostnad av BLM och Artes? I bakgrunden lurar också en bibliotekslag där riktlinjerna om vad som bör finnas på bibliotek är allmänt för att inte säga vagt formulerade. Lägg därtill att många kommuner saknar policydokument eller inte har några riktlinjer för vad som ska finnas på biblioteken inskrivna i sina kulturpolitiska mål. Det ger i praktiken bibliotekarierna stor frihet att själva göra urval och inköp.

Uppsatsförfattarna har i sin undersökning begränsat sig till svenska kulturtidskrifter och därvidlag tryckta media. Resonemang kring e-tidskrifter förekommer endast antydningsvis.

De stödjer sig på Statens kulturråds ganska vida och allmänna definition som finns i förordningen om statligt stöd till kulturtidskrifter: ”Med kulturtidskrift avses en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas område.”

Författarna drar en alldeles riktig slutsats att definitionen egentligen inte ger något svar på vad en kulturtidskrift är. Vidare att man får anta att de tidskrifter som årligen beviljas stöd av Statens kulturråd implicit omfattas av definitionen kulturtidskrift. Komplicerat blir det däremot när de påstår att de tidskrifter som ingår i Kulturtidskriftskatalogen, ”Kulturtidskriften – katalogen över Sveriges tidskrifter”, får anses vara Kulturrådets uppfattning om vad en kulturtidskrift är.

Snarare skulle jag vilja säga att det är redaktionens/redaktörernas definition som avspeglas i det urval av tidskrifter som förekommer i kulturtidskriftskatalogen (som visserligen är utgiven under rådets hägn). ”Vi kör på den bolinen att har man väl svarat att man vill vara med i katalogen så går det som regel bra”, skriver redaktören Bo Pettersson i förordet till förra årets katalog och öppnar därmed dörren, skulle jag vilja säga, för en än vidare tolkning av begreppet kulturtidskrift. Det är en anmärkning i marginalen, att hamna i klammeri med definitioner, särskilt de vida och vaga, är lätt gjort.

Metoden som uppsatsförfattarna har använt sig av är intervjuer och litteraturstudier. Man har lutat sig mot Britta-Lena Janssons rapport ”Folkbiblioteken och tidskrifter. Några nedslag i verkligheten år 1996”, och återvänt till fem av de sex bibliotek som förekom i hennes studie. Storlek och struktur skiljer dem åt. En sammanfattning av siffrorna ger vid handen att biblioteken i fråga satsar mellan 17-30% av det totala medieanslaget på inköp av tidskrifter och 18-36% av tidskriftsbeståndet består av kulturtidskrifter (allt beroende på bibliotekets storlek och struktur).

Framför allt tre faktorer samverkar vid urval och inköp av kulturtidskrifter: ekonomin, biblioteksbesökarens önskemål samt vad bibliotekarierna själva anser vara viktigt. Samtliga bibliotek anser att kulturtidskrifter bör finnas på biblioteket för att dessa ska kunna ”uppfylla sin kultur- och informationsroll”, en del av folkbibliotekets identitet och ideologiska överbyggnad som baseras på mångfald och tanken om fri tillgång till kunskap och kultur. Särskilt på mindre orter där utbudet är begränsat är det viktigt att kulturtidskriften finns på biblioteket, poängterar flera bibliotekarier i intervjusvaren.

Beträffande urvalet av tidskrifter ser man mer till innehåll än till genre. En ovilja finns att skilja kulturtidskrifter från andra tidskrifter men kulturtidskriftskatalogen förefaller att vara det redskap man använder som stöd när man väljer. Hypotesen att det skulle finnas en kanon beträffande vilka kulturtidskrifter som ska finnas på biblioteken fick uppsatsförfattarna inget stöd för i sin undersökning, det statistiska underlaget var helt enkelt för magert. Däremot skriver de:

”Med hjälp av vår kvalitativa ansats har vi i stället funnit tendenser till en övergripande idé gällande varför kulturtidskrifter ska finnas på folkbiblioteken. Den idé som intervjusvaren visar är att kulturtidskrifter finns på biblioteken för att ge bredd åt bibliotekens utbud och de blir en viktig del för biblioteken i deras strävan att spegla samhällets mångfald. Den gemensamma tanken om mångfald gör att man på det enskilda biblioteket köper in tidskrifter som anses passa de egna låntagarna, strävan är den samma men med olika resultat.”

En smula anmärkningsvärt är det att uppsatsförfattarna inte valt att närmare granska eller åtminstone ställa frågan vilken betydelse eller vilken roll de fem gratisprenumerationerna spelar som Statens kulturråd erbjuder biblioteken under ett år.

I övrigt kan man bara hålla med dem att det inte kan vara helt problemfritt att göra urval och inköp med ambitionerna att hålla ett brett utbud med god kvalitet, samtidigt som man i stor utsträckning vill tillgodose låntagarnas önskemål och dessutom hantera en allt knappare budget.

Å andra sidan: Är det inte just det som är bibliotekariens uppgift? Bland andra.

Henriette Zorn

Uppsatsen i sin helhet finns att hämta som pdf-fil.

Karin Hermansson/Elin Johansson:
Boken som aldrig tar slut.
En undersökning om urval och inköp av kulturtidskrifter på folkbibliotek.
Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan 2003:69



Publicerad: 2004-02-14