Höj momsen på skadliga tidskrifter

Bokmomssänkningen, som även kom att gälla tidskrifter, har haft bäst genomslag hos familje- och damtidningar. Det berättade Ingegerd Sahlström, bokpriskommissionens ordförande, när hon hälsade publiken välkommen till seminariet "Tidskrifterna och momssänkningen" som hölls den 5 december på Kungliga Biblioteket i Stockholm.

Och vad kunde då vara bättre än att bjuda in Amelia Adamo, chefredaktör för tidskriften Amelia, som föreläsare? Hon står även bakom Tara och ett antal publikationer som utkommer med ett nummer per år: Amelia brud och bröllop, Vänta barn, Jul och så vidare. Inte helt oväntat hade hon en del försåtligt kloka sanningar på lager, typ "kvinnor kan både vara skickliga i sitt arbete och läsa veckotidningar", "kvinnor vill ha mera makt samtidigt som de vill ha roligt", "kvinnor vill bli bortskämda och lagom upplysta".
– Kvinnor har en lång väg att vandra och våra tidningar ska vara ett ånglok längst fram, sa hon.

Hon tycktes övertygad om att Amelia är en viktig tidning, att den genom sitt intima tilltal och lättillgängliga koncept når även målgrupper som är svåra att nå. Den har något för alla, för invandrarna och de homosexuella, för de sjuka och arbetslösa, ja, till och med för de "tjocka och fula" och "de som inte orkar med". Om inte annat så behöver de Amelia som tröst.

Amelia Adamos föreläsning gav alltså, enligt vår mening, ett inte helt tillfredsställande svar på en av de frågor som skulle belysas under seminariet, nämligen: "Vilken betydelse har tidskrifterna i ett genusperspektiv och som instrument för språkförståelse och kunskap om Sverige och svenska seder för invandrarkvinnor?"

En annan fråga var: "Vilken betydelse har tidskrifterna för läsandets omfattning och bredd i Sverige?" Den försökte Tobias Lindberg, doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Lund, besvara. Själv hade han tagit sig in i litteraturen via serietidningar i tonåren och han trodde att det var en vanlig väg. Han framhöll också att tidskrifter ofta, direkt eller indirekt, är förknippande med läsandet av böcker, till exempel unglitterära tidskrifter eller tidskrifter som medverkar till att lansera en idé. Han exemplifierade med Medan lagrarna gro (som gavs ut mellan åren 1948 och 1950 på Södra Latins gymnasium i Stockholm och där en lång rad kända författare debuterade, bland andra Beppe Wolgers och Tomas Tranströmer), tidskriften Spektrum (i vilken Freuds tankar först blev kända) och Kris (som introducerade postmodernismen för en svensk publik).

Många tidskrifter skriver regelbundet om böcker och populäriserar läsning och Tobias Lindberg nämnde i det sammanhanget Folket i Bild, som har en självklar plats i den svenska litteraturhistorien. Folket i Bild startades på 30-talet och gjorde en aktiv insats för läsningen, dels genom att publicera arbetsplatsreportage, kulturhistoriska artiklar och texter av dåtidens tunga författarnamn, dels genom att så småningom även sälja böcker i stora upplagor.

I den efterföljande paneldebatten blev inte mycket sagt om kulturtidskrifterna, trots att Ulrika Westerlund, chefredaktör på bang, gjorde sitt bästa för att lyfta upp frågan.

Själva fick vi en hel del att fundera på. Om nu en ambition med momssänkningen har varit att få folk att läsa fler tidskrifter, vad är det då de läser? Momssänkningen har slagit igenom med störst kraft bland dam- och familjetidningar och enligt vår mening är det snarare dåligt än bra. Vi tycker att visionen av kvinnor på frammarsch med Amelia och Tara som ånglok varken känns särskilt tilltalande eller modern. Tvärtemot Amelia Adamo så tror vi att tidskrifter av den sorten bromsar och kanske till och med hindrar kvinnans frigörelse. Ångloket har för länge sedan ersatts av X2000.

Därför har vi funderat och kommit fram till följande: Varför inte i stället höja momsen på dam- och familjetidningar till en nivå motsvarande skatten på sprit och cigaretter och annat ohälsosamt som människor inte behöver men ändå använder sig av? Sedan kan pengarna omfördelas och i stället komma kulturtidskrifterna till del.

En liknande omfördelningspolitik skulle kunna tillämpas vad gäller den så kallade återvinningspressen, det vill säga dagstidningarna, vilka uppvisar tydliga symptom på stress genom sina ständiga upprepningar. Stödet till a-pressen ligger på omkring 500 miljoner medan kulturtidskrifterna som bekant får 20. Det är en allmän sanning att kulturtidskrifter är att betrakta som en plantskola, det vill säga att journalister ofta får gratis skolning genom arbetet med en ideell tidskrift innan han/hon går vidare till något mera välbetalt. Dessutom kan många kulturtidskriftsredaktörer vittna om att mainstreammedia plockar upp och använder sig av deras artiklar och idéer utan att de får ett öre för det. Skulle man inte kunna tänka sig att a-pressen betalade några kronor till det stora drivhus den använder sig av?


Den 1 januari 2002 sänktes momsen på böcker och tidskrifter från 25 till 6 procent. Sedan dess har bokpriskommissionen – med företrädare för förlag, tidskrifter, bokhandel, bibliotek, författare med flera – haft till uppgift att under tre år:
– verka för att den sänkta momsen ska få fullt och bestående genomslag i det pris som konsumenterna betalar
– bidra med information om momssänkningen och den löpande prisutvecklingen
– verka för ökat läsande

En gång i halvåret redovisar bokpriskommissionen rapporter om utvecklingen.

Bo & Helena

Publicerad: 2003-12-11