Samvetsfångar eller spioner?

Detta är ett svar på Öyvind Vågens debattinlägg Dumheter eller lögner och rasism? Läs också kommentarerna som kommit in under hans artikel!

AMNESTY BORTSER FRÅN USAS KRIGFÖRING

Öyvind Vågen har kallat min artikel om den kubanska verkligheten för tendentiös, dum, lögnaktig eller rasistisk samt undermålig. Men han bemöter inget av innehållet konkret, antagligen för att det är för svårt. En enda punkt tar han upp, nämligen mitt påstående om att massmediakampanjer om "förbjudna Pippiböcker, fängslade journalister, förföljda homosexuella, kristna och mörkhyade" är lögnpropaganda. Men inte heller där har han något konkret utom en hänvisning till Amnesty, avseende trakasserier mot journalister. Hänvisningarna till Amnesty tar också upp fängelsedomarna mot 75 personer i våras, och 3 verkställda dödsdomar. Ingen av dem gäller dock Pippi, homosexuella, kristna eller mörkhyade. Så låt oss tala om Amnestys bedömning av domar på Kuba.

Ett grundläggande problem är att Amnesty konsekvent bortser från USAs ekonomiska, biologiska, terror- och propagandakrigföring. Amnesty erkänner inte Kubas rätt att lagstifta till försvar för den nationella säkerheten, och kriminalisera samarbete med utländsk fientlig makt (USA), utan ser det som en inskränkning i de mänskliga rättigheterna.

Enligt "Lagen till försvar av det nationella oberoendet och ekonomin" ("Rikets säkerhet" skulle det heta i Sverige) är det straffbart för kubanska medborgare "att med syfte att uppnå Helms-Burton-lagens mål* stödja blockaden och den ekonomiska krigföringen, innefattande samarbete med utländska media …osv". (*beslut antaget i USAs kongress 1996 att störta regeringen på Kuba och ersätta den med en av USA godkänd administration, och att i detta syfte bl a med mångmiljonanslag försöka skapa en "demokratirörelse" på Kuba)

75 personer, bl a några journalister, dömdes till fängelsestraff på mellan 6 och 28 år i april enligt denna lag. I rättegångarna lades bevisen fram. De dömda har haft ett nära samarbete med USA:s representation på Kuba. De har tagit emot instruktioner, pengar och lyxartiklar, datorer och faxar. De har haft regelbundna möten på USA:s intressekontor i Havanna, dit de har haft passerkort och kunnat komma och gå 24 timmar om dygnet. De har rapporterat direkt till USA:s diplomater. På vanligt svenskt språkbruk kallas detta spioneri, samarbete med främmande makt och quislingverksamhet. De är inte dömda för vad de sagt eller vad de tycker. De är inte samvetsfångar eller politiska fångar, som Amnesty påstår, utan dömda för sina handlingar.

Det finns fem kubanska politiska fångar. De har suttit i högsäkerhetsfängelser sedan 1998, långa perioder i isoleringsceller under vidriga förhållanden; läckande toaletter, minimalt utrymme, ingen kontakt med omvärlden, inga fönster men skarpa lampor tända 24 timmar om dygnet. Två av de fem har under hela denna tid inte fått träffa sina fruar och barn. De är dömda till straff på upp till dubbel livstid. Deras försvarsadvokater har inte ens fått se hela anklagelseakten. De sitter i USA. Deras "brott" var att de infiltrerade terroristgrupper i Florida, och rapporterade om planerade attentat mot kubanska mål. De har genom detta förhindrat flera attentat och räddat liv. Men i USA går terroristerna fria, medan de som arbetat mot terrorism dömts till dessa hårresande straff.

Amnesty riktade också skarp kritik mot Kuba för att tre dödsdomar verkställdes. Dock utan att förfalla till den propaganda som försökte framställa också de tre färjekaparna som "demokratikämpar". Ca 130 länder har dödsstraff. Både USA och Kuba hör till dessa. Under 3 år upprätthöll Kuba ett moratorium och genomförde inga avrättningar, med sikte på att avskaffa dödsstraffet. Inte någon gång under dessa år välkomnade Amnesty moratoriet, utan fortsatte som om avrättningar förekom och kampanjade för att stoppa dem. Avrättningar är avskyvärt. Men det var i ett läge av akut hot från USA som Kuba åter tillämpade dödsstraff.

Kapningar av kubanska flygplan och fartyg hade inte förkommit på några år. Men så genomfördes en rad under vintern 2002-03. Kaparna togs emot i USA, som inte lämnade ut eller straffade dem utan behandlade dem som hjältar. De kapade flygplanen och båtarna återlämnade inte till Kuba, utan såldes i USA. Passagerarna och besättningsmännen som tagits som gisslan erbjöds att stanna i USA. När de ville resa hem till Kuba behandlades de som brottslingar. USA inskränkte alltmer möjligheterna till att legalt utvandra till USA, men uppmuntrade till kapningar. Samtidigt meddelade USA att "kapningarna är ett hot mot USA:s nationella säkerhet." Det betyder att USA tar sig rätten att angripa militärt. Kuba fruktade att USA avsåg att med kapningarna framkalla en förevändning för militärt angrepp och tog till dödsstraffet i avskräckande syfte. Det kan självklart kritiseras, men för att kritiken ska kunna tas på allvar måste den också utgå från reella förhållanden.

Efter 11 september 2001 har USA tagit sig rätten att bomba självständiga nationer sönder och samman. USA har upprättat ett koncentrationsläger på Guantanamo-basen, en del av Kuba som ockuperas av USA. Tusentals har fängslats i USA på grund av ursprung eller tro, och fortfarande hålls hundratals internerade. Kontrollen av medborgarna har skärpts till orwellska proportioner med övervakning av boklån, bokköp, postgång och Internet.

I Latinamerika utgör Kuba ett hopp och ett bevis för att det går att stå emot USA och ta kontroll över de egna resurserna och få till stånd en utveckling i folkflertalets tjänst. Från Argentina och Chile i söder, till Guatemala, Honduras, Salvador och Nicaragua i norr, har latinamerikanerna bittert fått erfara vad det innebär när USA tillsätter sina samarbetsregeringar. På Kuba har USA ännu inte lyckats.

Skulle USA och EU lyckas i sina ansträngningar att "demokratisera" Kuba, då skulle Kuba åter bli som övriga Latinamerika: Utbildning och hälsovård förbehålls de rika och gatubarn, tiggare och prostitution breder ut sig. Några få lever i överflöd och flertalet i elände. Mänskliga rättigheter är förbehållna de välbeställda. Majoriteten är rättslös.

Amnesty skulle kunna spela en viktig roll i skyddet av de fantastiska rättigheter kubanerna tillkämpat sig. Amnesty skulle, genom att visa att de som dömts inte är samvetsfångar utan samarbetsmän, kunna bidra till att stoppa det hyckleri och den orättvisa behandling Kuba utsätts för.

Läs mer på svensk.kubanska.webbsida.com

Eva Björklund


Publicerad: 2003-10-23

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT