Många talar om mångfald

Ett effektivt sätt att kratta för mångfald på våra scener är att vidga rekryteringen till våra skådespelarutbildningar. Den ambitionen har Angereds teaterskola. De vill öka mångfalden genom att visa på att teater är möjligt som en yrkesväg även bland dem som bor i områden där människor har blandad bakgrund. I kulturskribenten Lis Hellström Sveningsons artikel kan ni läsa om hur det arbetet har gått till.
Simon Norrthon, prefekt på Stockholms dramatiska högskola, förklarar i journalisten Ulrika Flodin Furås intervju att de sökande till StDH:s utbildningar överlag har svensk medelklassbakgrund. Han tror att detta framför allt handlar om klass-, inte om etnicitetsfrågor och berättar om hur skolan nu arbetar med att nå ut bredare.
Teaterhögskolan i Luleå brottas med samma problematik. Johan Forslund, lektor i scenisk gestaltning, talar i frilansjournalisten Ulrika Vallgårdas intervju om vikten av att spegla samhällets mångfald. Han menar att det bland annat krävs att fler får se sig representerade på landets scener, för att locka fler till skådespelarutbildningarna.
Skådespelaren, regissören, transaktivisten (med mera) Aleksa Lundberg har fått känna på hur det är att inte uppfylla normer inom Teatersverige. I kulturjournalisten Ylva Lagercrantz Spindlers intervju berättar hon om sina erfarenheter. Hon lyckades visserligen komma in på en av teaterhögskolorna, problemen startade på allvar när hon skulle ta sig ut i arbetslivet som skådespelare.
Tornedalsteatern har arbetat aktivt för att höja statusen på sin regions minoritetsspråk Meänkieli och berättar tornedalingarnas egna historier vilket har stärkt deras självkänsla. Det skriver Julia Degerkvist, student i teatervetenskap, i sin artikel om denna teater uppe i norr.
Maxim Gorki Theater i Berlin klassas som en av Tysklands främsta scener just nu, bland annat för sitt medvetna arbete med representation och deras förmåga att spegla hela Berlins befolkning. Redaktör Birgitta Haglund besökte teatern och fick en intervju med Jens Hillje, som leder teatern tillsammans med Shermin Langhoff.
Birgitta Haglund passade även på att träffa en av det tyskspråkiga områdets mest uppmärksammade samtida dramatiker och författare, Sibylle Berg, när hon befann sig i Stockholm i samband med gästspelet av sin pjäs »Det säger mig ingenting, det så kallade därute«, under Bergmanfestivalen. Berg blev tillfrågad av just Jens Hillje, på Maxim Gorki Theater, att skriva något om unga kvinnor idag.
I numrets chefsintervju träffar kulturskribenten Lis Hellström Sveningson Göteborgs stadsteaters konstnärlige ledare Pontus Stenshälll, som säger sig vilja öka mångfalden på scen.
Teaterkrönikan står litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström för. Hon skriver om sin längtan efter sammansatta kvinnoroller och att hon är trött på »konserverad gubbgröt«.
Numrets pjäsval föll på »Kalle Haglund med ockulta föreställningar«, av Kalle Haglund som är författare, dramatiker, komiker, musiker och poet. I hans monolog möter publiken en vilsen man som försöker rekonstruera sig själv genom ockultism och andlighet.
Till sist recenserar vi böckerna » Mellan makt och vanmakt – Romateaterns Shakespearesymposium 2015« och »Tvivel/Replikernas poetik«.

Birgitta Haglund

Publicerad: 2016-10-28

Köp Teatertidningen
Läs mer om Teatertidningen i katalogen
Fler artiklar knutna till Teatertidningen
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR