Tidskrift.nu: Artiklar från Divan

Artiklar från Divan

Tema verkligheter #3-4 2023

2024-01-27 Trogen sin programförklaring 1990 är Divan alltjämt ”en plats där psykoanalysen möter litteraturen, konsten, människovetenskaperna”. • I en klassisk text ägnad leken, illusionen och det psykoanalytiska arrangemanget citerar Arnold H. Modell kulturhistorikern J. Huizingas och D. W. Winnicotts teorier om lekens väsen som en frivillig och illusorisk aktivitet, om än villkorad av tidens och platsens gränser; ett språkligt outtalat ”mellanområde”, i Meghan Quinlans betraktelse om likheter mellan kattens och det lilla barnets lekande. Inspirerad av J. Laplanche och J. Lacans teorier genomlyser Judy Gammelgaard begreppet psykisk realitet och visar på parallellen mellan hur tingen, det inre objektet eller objet petit a aktiveras och hur konstnären skapar genom att förbinda ett yttre intryck med något fördolt i hens själ. • Psykoanalytiska frågor diskuteras ur både personliga och kliniska perspektiv. Daniel Sykes berättar om att förlora en förälder och själv bli far. Alfred Sköld och Johan Eriksson undersöker självkännedom som vägen ut ur förtvivlan och som mål för behandlingen. Charlotta Björklind frågar efter nya sätt att bemöta patienterna i en tid som domineras av det visuella och av krav på omedelbar bekräftelse. Claes Olsson ger en introduktion till centrala tankegångar hos W.R. Bion. • Kartan som modell, synvinkel, skenbild och rörelse är ett spår som tecknas i dikter Larry Eigner och Jonas Brun. Med hänvisning till litterära fixpunkter och begreppet ”autofiktion” begrundar Johan Espersson hur språk och ideologi höljer verklighetens territorium. I sin genomgång av ett centralt fotografiskt arkiv visar Roland Barthes hur det socialt ”mondäna” för Proust utgjorde en egen värld (monde) och en annat slags kartbild - med monokeln som kritisk orienteringspunkt. • Rött är ett annat spår i numret: rött som i rosen Coral Dawn, rött som pärlor ”från ett halsband som gått sönder” i Marie Silkebergs poesi, som ”vadd, flamma, störtflod” eller som ett trassel av linnegarn i Vermeers måleri, betraktat av Georges Didi-Huberman; rött som rumpan med rovdjursblick på Bill Wattersons städande mamma, och, på numrets omslag, blodfullt rött i Barbro Östlihns byggnadsmuskulatur hämtad från 1960-talets nedre Manhattan.»

Pornografi #1-2 2023

2023-10-11 Många redaktionella beslut behövde fattas när vi mot förmodan bestämde oss för att göra ett temanummer om pornografi. Vilka aspekter skulle tas upp? Hur förhålla sig till bildmaterialet? Skulle vi behöva gå till källorna och göra oss uppdaterade om dagens utbud? Efterhand utkristalliserades insikten att det är individens möte med pornografiskt material och hens pornografiska förhållningssätt som intresserar oss teoretiskt och kliniskt. Det visade sig finnas gott om psykoanalytiska texter som förtjänar att lyftas fram på svenska och utgöra grundval för våra egna bidrag. Bland författare av redan befintlig text kan nämnas Robert Stoller - vars syn på könsöverskridande idag kan te sig nattstånden, men vars resonemang är viktigt. I sin klassiker Hard Core: power, pleasure and the ”frenzy of the visible” lyfter den amerikanska filmvetaren Linda Williams fram hur kort det röjde innan den nyuppfunna filmkameran riktades mot kvinnans kropp; ”viljan att veta” ... (från inledningen tema Pornografi, Divan 1-2 2023, läs hela här)»

Tema: Avhumanisering #3-4 2022

2023-01-29 Vad gör man när kriget hörs in i allas våra rum, när de fasor som skildras i nyhetssändningarna inte går att stänga av, och när skeenden på internationell nivå forcerar den sedan länge pågående politiska omsvängningen? Man inventerar sin egen yrkeskunskap i hopp om att något kan komma till nytta, och vad föregångarna har gjort som kan vara relevant. Man gör en ny Divan, nr 3-4 /2022 med tema Avhumanisering. I bärande texter visar Vamik Volkan, Igor Romanov och Michael O’Loughlin hur psykoanalytiskt tänkande kan kasta ljus över kollektiva trauman i dåtid och i ett akut nu. Jila Mossaed och Peter Cornell diktar på det dubbla temat hemlöshet och hemkomst, Oliver Parland förmedlar ett varande som krigsbarn. Lene Auestad diskuterar homofobi som misogyni och rasism, Clarence Crafoord patologisk narcissism och avhumanisering. John Swedenmark möter antifascistisk konst i det svenska 1930-talet, Nina Weibull uppmärksammar ukrainska mästares lysande bidrag i de ”ryska” 1910-1930-talen. Johan Eriksson visar på betydelsen av Freuds libidoteori för det egentligt mänskliga, medan Fredrik Bensköld riktar blicken mot den urtida savannmänniskan och cyborgen: ”myten är vår förhandling med det förflutna och med framtiden”. Kan detta locka till läsning? (från inledningen Divan #3-4 2022)»

Tema: Teknik/Metod 1-2 2022

2022-08-23 Från 1600-talets vetenskapliga revolution har vi ärvt en syn på den vetenskapliga metoden som ungefär säger att den består av en uppsättning tillvägagångsregler som idealt sett syftar till att eliminera följderna av det undersökande subjektets individualitet eller personlighet. Detta metodbegrepp har kommit att genomsyra de senaste decenniernas debatt gällande vilken psykoterapeutisk behandlingsform som har starkast ”evidens”. Metoderna, inte sällan förkortade på ett slagkraftigt sätt (Kbt, Pdt, Istdp, Act etcetera), tävlar med varandra på den offentliga arenan - att gå till en psykoterapeut är kanske inte längre att uppsöka en person som kan hjälpa en, utan har snarare kommit att bli liktydigt med att uppsöka en representant för en i grunden manualiserbar och i bästa fall evidensbaserad metod. På många psykoterapeututbildningar betraktas följaktligen egenterapin numera som överflödig. Därmed inte sagt att de psykoanalytiska och tolkningsbaserade förhållningssätten, och deras krav på kontinuerlig bildning och självprövning, skulle vara utrotade. De är bara marginaliserade, men lever ändå vidare av egen kraft... (från de inledande orden Divan #1-2 2022)»

Tema: Tystnad 3-4 2021

2022-01-10 Det finns tal som är tomt och det finns tystnad som är meningsbärande. Det finns förstås många andra sorters tystnader: avstängande, avvisande, fientliga. I detta nummer av Divan, med ”Tystnad” som tema, är blicken riktad mot olika dimensioner av tystnad, inom psykoanalysen och inom konsten. För Freud var psykoanalysen en ”talkur” (talking cure) där analysandens fria associationer togs emot av analytikerns ”jämnt svävande uppmärksamhet” som lyssnade efter det latenta innehållet i det analysanden förmedlar. Om analysanden tystnade uppfattade Freud det som ett motstånd som behövde förstås och bearbetas. Analytiker efter Freud har utvecklat tänkandet kring tystnaden och dess olika kvaliteter och emotionella innehåll ...(ur ledare Divan #3-4 2021)»

Tema: Språk och språkförbistring # 1-2 2021

2021-11-30 Ordet ”förbistra”, med avledningarna ”förbistrad” och ”förbistring” lånas in i svenskan på 1500-talet. Det har ingenting med bistra miner eller frost att göra, utan avser ett tillstånd där den ömsesidiga förståelsen (eller självinsikten) har upphört att fungera, eller ett allmänt tjatter, till exempel en debatt som handlar om diverse saker som inte har med varandra att göra. Grundexemplet är när Herren som straff för resandet av Babels torn gör så att människorna inte längre talar samma språk: ”Låter oss stijgha nedher och förbijstra ther theras tungomåål, så att ingen skal förstå then annars måål.” Språkförbistring är alltså när språket - och därmed förståelsen - inte längre fungerar, eller inte släpper igenom vissa erfarenheter. Sándor Ferenczi hävdar i sin föreläsning “Språkförbistring mellan de vuxna och barnet” år 1932 att minnet av sexuella övergrepp i barndomen är vanligt förekommande, och framför allt att det är en traumatiserande erfarenhet att inte få dem erkända eller lyssnade till. Att lägga fram den hypotesen var ett uppror mot läromästaren Freud, och Jakob Stabergs essä kartlägger deras inbördes konflikt och sätter in den i ett sammanhang som handlar om psykoanalysens självbild och oenighet om målet med behandlingen. Staberg beskriver så att säga förbistringen, långt utöver den gängse bilden att konflikten skulle handla om sanningshalten i patien-ternas berättelser. Ferenczi vill givetvis bota, men han står också för en annan uppfattning om vad det är att bli en individ. Stora delar av den psykoanalytiska diskussionen har alltid på ett eller annat sätt handlat om erfarenheten av att besegra språkförbistringen och lära sig leva med trauma, tomhet och förlust ...(ur Inledningen Divan #3-4 2021)</ul>»

Tema: Apokalyps #3-4 2020

2021-01-14 Ordet ἀποκάλυψις (apokalypsis) tränger sig på i en tid av accelererande global uppvärmning, artutrotning och havsförsurning, växande migrationer, totalitära tendenser innanför demokratins ramar och så till råga på allt en oförtröttlig pandemi. Våra samhällen och hela vår värld befinner sig i en akut situation; man kan rentav ana ett slut. Ändå är en sådan insikt inte ny. Föreställningar om undergång och slut återkommer genom historien, och i de flesta kulturer. Kanske säger de något om människans vara i världen oavsett tid och rum? Det är en tradition som tycks aktualiseras i... (från de inledande orden Divan #3-4 2020)»

Tema: Sorg #1-2 2020

2020-10-12 När detta nummer av Divan kommer ut är situationen i Sverige och världen helt annorlunda än när det planerades. Vi upplever en total förändring av både våra individuella liv och en synnerligen allvarlig sådan på samhällelig och global nivå. Det handlar förstås om pandemin av covid-19, en löpeld som spritts över världen. I spåren av virusepidemin kommer inte bara sorg att följa utan desperation och förtvivlan över förlorade liv och utkomstmöjligheter. Till den apokalyptiska undergångsstämning som infunnit sig i våra liv får vi återkomma i framtida nummer. Sorg är en oundgänglig del av livet, den strukturerar inte bara det levda livet utan är påtagligt närvarande i varje psykoanalytiskt projekt, ja, den är grundstenen i kuren. Att förhålla sig till det som är förstört eller förlorat, ett minnesarbete och ett bevarande, utmärker sorgearbetet. Vi är alla sammansatta av döda eller övergivna objekt som vi identifierat oss med och som därigenom format och formar vårt varande i världen. En helt central artikel i psykoanalytiska sammanhang är Freuds Sorg och melankoli från 1917 . Han ägnar i denna klassiska text större utrymme åt den melankoliska processen, medan sorgen lämnas mer åt sitt öde... (från de inledande orden Divan #1-2 2020)»

Det Oavslutande #3-4 2019

2020-01-09 Vi har inför vårt trettioårsjubileum för tidskriften Divan stannat för att göra ett nummer med temat ”Det oavslutade” och vill därmed betona den kontinuerliga processen, det pågående i all mänsklig verksamhet. Så även den smått esoteriska sysslan att fortlöpande skapa en tidskrift för psykoanalys och kultur i en tid som vill lägga psykoanalysen på hyllan och också är njugg mot kulturen. Samtidigt förnimmer och erfar vi hur vi genom att förena psykoanalys och kulturella uttryck kommer i beröring med samtidens rörelser av vånda och ansträngning att finna en meningsfull riktning i en omvärld som tycks oss alltmer kaotisk. Arbetet med Divan kan understundom hjälpa oss i vilsenheten att fånga en förhoppningsfull stämning, i hög grad så i vår redaktionella krets, och förmedla den via våra texter och bilder till er, våra läsare... (ur inledningen Divan #3-4 2019)»

2019-09-12 Hur kan psykoanalysens kur medföra bot för analysanden som söker hjälp för sitt lidande? Och vad innebär bot när man ser psykoanalysen i vårdsammanhang? Tillfrågad om vad psykoanalysens kur kan göra för patienten lär Freud ha svarat ”psykoanalysen kanske kan ersätta ett neurotiskt lidande med vanligt mänskligt elände.” Det var Josef Breuers patient Anna O som 1895 berömt kallade psykoanalysen en ”talkur”. Och detta måste sägas vara psykoanalysens kliniska grundfråga... (ur de inledande orden Divan #1-2 2019)»

2019-01-20 Begreppen dygd och kardinaldygder har föresvävat Divans redaktion som ett aktuellt tema i vår tid. En tid präglad av att nya moraliska frågor aktualiseras från olika håll, inte minst genom den medieteknologiska utvecklingen. Å ena sidan en tid av post-sanning och å den andra av #metoo. Dessa fenomen i tiden inbjuder till reflektion över ett så centralt tema som dygd, eller virtus med en mer antik benämning. Virtus var en romersk gudinna. I medeltida teologi fick virtus status som begrepp, vilket senare överfördes till moralfilosofin... (ur inledningen Divan #3-4 2018) »

Nästa sida »

rss 0.91 för Tidskrift.nu: Artiklar från Divan

FRÅN TIDSKRIFTERNA

» Senaste nummer

REDAKTIONELLT

INFORMATION

» Om tidskrift.nu

» För tidskrifter

» Länka till oss

KATALOGEN

» Nättidskrifter

» Kulturtidskriften

SÖK PÅ TIDSKRIFT.NU

Annons:

Fastighetsbox

Forum för
fastighetsboxar

Cykelställ

Senaste nummer:

2024-07-21
Parnass 2 2024

2024-07-16
Tidig Musik 2 2024

2024-06-28
Signum 5

2024-06-25
Opera 3 2024

2024-06-09
KLASS 2 2024

2024-06-02
Akvarellen 2 2024

2024-05-31
Signum 4

2024-05-28
SocialPolitik Maj 2024

2024-05-21
20TAL 10-11 2024

2024-05-17
Opera 2 2024

2024-05-14
Med andra ord 118 2024

2024-05-13
OEI 102-103 2024

2024-05-10
Haimdagar 1-2 2024

2024-05-02
Fjärde Världen 1 2024
Glänta 3-4 2023
Amnesty Press 1 2024

2024-04-29
Konstperspektiv 2
Tidig Musik 1 2024

2024-04-26
Signum 3
Nio-Fem 1 2024

2024-04-05
Populär Astronomi 1 2024

2024-03-17
Medusa 1 2024

2024-03-16
Hjärnstorm 154-155 2023

2024-03-09
Akvarellen 1 2024

2024-03-08
Signum 2

2024-03-07
Opera 1 2024

2024-03-03
Parnass 1 2024

2024-02-19
Konstperspektiv 1

2024-02-05
Amnesty Press 4 2023

2024-01-27
Divan 3-4 2023

2024-01-26
Signum 1

2024-01-25
Haimdagar 1-2 2024
Karavan 4 2023
Med andra ord 117 2023

2024-01-20
Tidig Musik 4 2023

2024-01-15
Hjärnstorm 152-153 2023

2024-01-10
Utställningskritik 5 2023

2024-01-03
Medusa 4 2023

2024-01-02
Parnass 4 2023

2023-12-29
Akvarellen 4 2023

2023-12-13
Fjärde Världen 4 2023

2023-12-12
Populär Astronomi 4 2023

2023-12-08
Signum 8

2023-11-29
Opera 5 2023

2023-11-18
Amnesty Press 3 2023

2023-11-16
Teatertidningen 4 2023

2023-11-12
Med andra ord 116 2023

2023-11-08
20TAL 9 2023

2023-11-01
Utställningskritik 4 2023

2023-10-27
Signum 7

Äldre resuméer