Arkitekturtidskriften KRITIK #21

Ledare
3xGöteborg och Higab / Peter Hallén
Swedish Deluge / Owen Hatherley
En pizza i Kärrtorp / Mikael Askergren
Klassiker: Göteborgs konserthus
Entré i en (o)möjlig framtid / Thomas Hellquist
Sweco och Rinkebystråket / Pär Eliaeson
Recensioner: Hammarkullen / Tidskrifter / Fasad i P1

---

DET AUTENTISKA

I ett litet och svagt sammanhållet göteborgstema i detta nummer finns en möjlig röd tråd i det autentiska. Peter Hallén ser på tre projekt i sin nya hemstad Göteborg, som alla har det kommunala fastighetsbolaget Higab och förnyelse av kulturarvet som gemensam nämnare. Som den svenska klassikern visas Göteborgs konserthus, göteborgsfunkisens dominant Nils Einar Erikssons mästerverk. I det vid Götaplatsen fysiskt närbelägna konstmuseet/Hasselblad center visas arkitekten och fotografen Jens S Jensens slutackord i hans fyrtioåriga bild- och textsvit från Hammarkullen.

I ett traditionellt modernistiskt förhållningssätt är det autentiska relativt oproblematiskt. Det finns en tydlig ursprunglighet och ett original, eftersom föreställningen bygger på en monokulturell och positivistisk tankefigur. I ett mångkulturellt och postmodernt sammanhang blir autenticiteten mer komplex och motsägelsefull, mer subjektiv och mer designorienterad. Föreställningen om det genuina och ursprungliga smutsas ner av (olika) erfarenheter och perspektiv, genom tid och rum. Det som till en början uppfattades som ursprungligt var möjligen inte ens avsiktligt och det senare tillkomna kan av olika skäl ha fått en starkare ställning genom påverkan av tid och omständighet. I ett sådant upplöst tillstånd framträder de olika konkreta designvalen som de enda fasta entiteterna, att förhålla sig till och värdera, och att i den aktuella samtida uppgiften reproducera. Att bara söka bestämma en autenticitet och förment återskapa den blir inget hållbart eller högkvalitativt alternativ, varken designmässigt eller historiskt.

Som tydligast blir detta i frågan om kulören på Gunnar Asplunds rådhustillbyggnad i Göteborg, som nu byggs om till stadshus. Göteborgs stad vill återskapa en färgsättning som man vill hävda är den ursprungliga som arkitekten Gunnar Asplund föreskrev. Denna färgsättning existerade bara ett fåtal år, innan den efterföljdes av rad olika andra, som har gjort betydligt starkare och mer mångfacetterade avtryck i Göteborgs och göteborgarnas minne och historia.

Tekniskt är det helt omöjligt att återskapa både färgmaterialet och kulör i det som hävdas som det ursprungliga, så den aspekten är helt dödfödd. Historiskt håller inte heller resonemanget och Asplunds (eventuella) ursprungliga kulörval, om man skall använda samtida vetenskapsteori. Osäkerhets- och de förmenta objektivitetsfaktorerna är för många. Och som ren design framstår den nu applicerade färgsättningen som svag och med otillräcklig verkshöjd, framförallt i relation till de senaste versionerna och i samspel med den äldre rådhusbyggnaden.

Internationellt ser vi många exempel på mer mångfacetterade restaureringar och förnyelser än vad som utförs i Sverige. Det främsta exemplet är fortfarande Neues Museum i Berlin, ombyggt och restaurerat av brittiske arkitekten David Chipperfield och restaureringsarkitekten Julian Harrap. I Neues Museum blandas rekonstruktioner med restaureringar och ny design. Eller snarare: gränserna löses upp mellan dem. Gemensamt är en otvivelaktig verkshöjd på alla ingående delar. Världsklass (på riktigt).

Pär Eliaeson

Publicerad: 2013-11-07

Köp Arkitekturtidskriften KRITIK
Läs mer om Arkitekturtidskriften KRITIK i katalogen
Fler artiklar knutna till Arkitekturtidskriften KRITIK
Fler tidskrifter i kategori ARKITEKTUR