DramaForum nr 3-4 2013

Dynamisk pedagogik och drama
i med- och motvind!

När stafettpinnen lämnades över från Malmö högskola till Stockholms universitets (SU:s) estetavdelning för ansvar av detta nummer av Dramaforum fanns en stark tilltro till de estetiska ämnenas framtid i förskola, skola och samhälle. Lärargruppen i Stockholm hade en stark ställning med ett stort varierat kursutbud som riktade sig till såväl studenter inom lärarprogrammet som personer som ville fortbilda sig. Som ytterligare stöd för ämnenas relevans pekar också Lgr 11 på värdet och nyttan av estetiska lärprocesser där var och en ska få hjälp att känna tilltro till den egna förmågan och därmed utvecklas till självständigt tänkande och kännande individer. Vi hade medvind på SU! Men det blev inte som vi tänkt. Under den period vi arbetat med detta nummer har de flesta av dramakurserna på SU lagts ned, t.ex. alla kurser i Dynamisk pedagogik, kurser i Ledarskap och grupputveckling samt Konfliktbearbetningskurser.
Höstens nummer av Dramaforum knyter an till Dramaforum 2009, nr1 med rubrik Dynamisk pedagogik och tema; Ledarskap som konst. I inledaren kan man läsa att ”i dynamisk pedagogik fungerar rörelse, musik, bildskapande och dramatisk gestaltning som ingång till tänkande och förståelse. De estetiska uttryckssätten står i direkt relation till växande och lärande.” Man kunde vidare läsa att ett stort antal ledare inom människovårdande yrken har fått nya insikter om att reflektera över sig själva och hur det egna jaget påverkar ledarroll och förhållningssätt mot elever och kollegor.
När jag fick förfrågan om rubriksättning på detta temanummer kändes det som en naturlig fortsättning – Att få syn på sig själv. Man kan dock ställa en motfråga till denna rubrik. Är det eftersträvansvärt att få syn på sig själv? Har vi inte fått nog av självutlämnande texter i sociala medier och i offentligt dagboksskrivande? Kan inte en selfie (självporträtt taget med mobiltelefon) vara ett egotrippat samtidsfenomen och ett tomt sökande efter bekräftelse? Är det verkligen bra att reflektera över sig själv och sin identitet? Var går gränsen till terapi?
Under 70-talet fanns en tydlig konflikt mellan dramapedagogik och terapi. I teater används rollen i en konstnärlig form, men också som ett skydd för självutlämnande. I Dynamisk pedagogik t.ex. strävar man efter hitta sitt autentiska jag – att vara sig själv utan förställan. Idag är gränserna mer flytande och betydelsen av personlig utveckling och självkännedom lyfts fram i de flesta utbildningar som har med relationell kompetens att göra. Att få syn på sig själv kan innebära ett arbete med att ta reda på och förstå vem man är men lika mycket den man kan vara och kan bli.
Författarna till detta nummer har belyst temat Att få syn på sig själv utifrån flera perspektiv där gränsen mellan drama­pedagogik och terapi undersöks. Jag ger själv en tillbakablick på ämnet Dynamisk pedagogik under de 20 år det har funnits på Lärarhögskolan och Stockholms universitet. Tre studenter som just gått utbildningen visar olika sätt att ta till sig den dynamiska pedagogiken beroende på vem man är och vad man har för intresseområden. Helen Antfolk, folkhögskollärare och konstnär, prövar essäkonsten som metod för självkännedom och kopplingar till jaget utifrån erfarenheter av dynamisk pedagogik. Hon använder sig av Michel Montagnes texter. Maria Eng, bildkonstnär och barnmorska får genom berättandet syn på sig själv under en tung period i livet och går stärkt vidare med nya insikter som sig själv och betydelsen av samvaro med andra. Paula Ekström, flöjt- och rytmiklärare i Kulturskolan skriver om hur hon arbetar som pedagog med ett holistiskt lärande, där känslor, intellekt och musicerande går hand i hand med den dynamiska pedagogikens förhållningssätt.
Åke Högberg, psykoterapeut, symbolterapeut och psykodramaterapeut leder in läsaren i symbolvärlden där han berättar om hur var och en kan finna sin egen livsväg genom arbete med myt och saga. Vad är roll och vad är autenticitet? Lotta Grut, skådespelare och universitetsadjunkt vid SU problematiserar kring hur den privata berättelsen kan gestaltas i konstnärlig form. Birgitta Silfver, lektor i drama vid högskolan i Gävle, (tidigare SU) redogör för hur hon tillsammans med studenter använt sig av fokusgrupp som metod i sin forskning om clownarbete. I en dramatidskrift med estetiska lärprocesser i fokus har bildterapi en given plats. Ann-Katrin Blomberg – Lennartsson, bildlärare (tidigare SU), bildterapeut och konstnär, gör en genomgång av viktiga begrepp inom det bildterapeutiska fältet, överföringsbart till andra estetiska lärprocesser. Eva Österlind, docent i drama vid Stockholms universitet skriver om dramaforskning i Sverige och redogör också för nedläggningen av estetkurser vid Stockholms universitet.
Jag hoppas och tror att detta nummer kommer att ge kunskap och nya tankar kring de meningsfulla arbetsområden vi arbetar med och vill värna om.
Eva Borseman

Anita Grünbaum

Publicerad: 2013-10-29

Köp DramaForum (Nedlagd)
Läs mer om DramaForum (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till DramaForum (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA