Det ska fan vara teaterchef, eller?

Vad innebär det att vara teaterchef i en region där publiken måhända inte är lika van vid teater som tänjer gränser, på samma sätt som i de större städerna? Måste man anpassa sin repertoar, eller är det att underskatta sin publik?

Frilansskribenten Sara Beer har träffat Kajsa Giertz, chef för Västmanlands teater. Hon strävar efter en gränsöverskridande profil och vill samtidigt skapa bredd. Anna Novovic, chef för Helsingborgs stadsteater, berättar för teater- och danskritikern Malena Forsare att hon ogärna talar i termer av brett och smalt, det blir för svartvitt. Och Fransesca Quartey, chef för Västerbottensteatern, säger till redaktör Birgitta Haglund att man kan spela det mesta, så länge man förstår kontexten där man befinner sig och har ett intresse för publiken.

Eirik Stubø, ny chef för Stockholms stadsteater, som numer är sammanslaget med Kulturhuset, vill både ge sin publik det den vill ha och det den inte visste att den ville ha. Internationella utbyten står högt på hans agenda, förklarar han för Birgitta Haglund.

Regissören Jenny Andreasson debatterar den tyska teaterns kvinnosyn. Där finns gott om konventioner och sexism på de tyska scenerna och det står henne upp i halsen. I sin artikel skriver hon: »Den tyska teatern älskar det kvinnliga offret. Oerhört mycket. Och lika full är den tyska teatern av manliga skådespelare, iklädda manliga roller, i en regi som inte låter dem göra annat än förnedra, hata, skålla, jordfräsa, bända upp olika kvinnokroppar och sedan kleta ner dem med senap och ketchup. «

Anna Pettersson, skådespelare, regissör och pedagog, undersöker varför hennes hyllade uppsättning av »Fröken Julie« floppade när hon spelade i Johannesburg. Och får bland annat till svar att den sydafrikanska publiken ännu inte är riktigt redo för dekonstruktion.

Birgitta Haglund har träffat scenkonstkollektivet Sutoda samt dramaturgen Stefan Åkesson. Sutoda fokuserar främst på ljus och scenografi, men de har även börjat regissera så smått. Deras vinnande koncept är det goda samarbetet inom gruppen.

Stefan Åkesson är inte bara dramaturg på Backa teater, utan ingår även i performancegruppen Poste Restante. Han lyfter fram vikten av publikperspektiv, i båda sina funktioner, och menar att dramaturgin tar sin start redan i och med marknadsföringen av en uppsättning.

Kulturskribenten och kritikern Lis Hellström Sveningson har träffat den slagkraftiga och feministiska teatergruppen Gruppen. De tar sig an den klassiska dramatiken och dagens nyhetsflöde med samma oförskräckta energi.

Bengt Westerberg, före detta ledare för Folkpartiet, går i sin krönika på jakt efter teaterminnen och blir överraskad av hur få föreställningar det är som på allvar har bitit sig fast.

Vi publicerar Marlene Jonsson debutpjäs »Our golden girl«, som för ovanlighetens skull tar avstamp i idrottsvärlden - löparen Caster Semenyas öde. Jonsson berättar en historia om kön, nationalism och rasifierade blickar.

Slutligen recenserar vi böckerna »Malin Hellkvist Sellén VERK 2003-2010 - Texter av Hanna Wilde och »Publik i perspektiv – Teaterarbete i Öresundsregionen«.

Birgitta Haglund

Publicerad: 2013-10-25

Köp Teatertidningen
Läs mer om Teatertidningen i katalogen
Fler artiklar knutna till Teatertidningen
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR