Röda rummet 2 2009: Ockupantmaskinen

”Luften är fri!” Det är inte bara ett retligt utrop från barn som i leken viftar för nära varandras ansikten, de tre orden har också en djupt omstörtande och framtidsoptimistisk innebörd.
För luften, egentligen allas vår gemensamma, är idag inte alls fri utan i praktiken ockuperad. I själva verket är den svårt bemängd av koldioxidutsläpp från det privata fossilkapitalets industrianläggningar och bilismens avgaser. Uppvärmningen av planeten fortgår ständigt och den hotande katastrofen rycker allt närmre.

Den befrielserörelse som därför behövs för att rädda jorden och mänskligheten från ekologisk och social kollaps måste uppbåda all kraft som bara går.

Idag går samhällsutvecklingen i motsatt riktning mot befrielse – såväl luft och vatten som socialt nyttig verksamhet privatiseras. Här finns en skärningspunkt där folkrörelsearbetet för gemensam välfärd kan sammanstråla med kampen för klimatet. En förenande målsättning för den kamp som kan bromsa denna förstörelse borde kunna vara att, som det formulerats i miljörörelsen, ”utöka allmänningarna”. Det vill säga sträva efter en allmän och demokratisk kontroll över jordens och samhällets tillgångar.

I detta nummer av Röda rummet tar vi upp båda dessa frågor, välfärden och klimatet. Maria Sundvall funderar över hur en folkrörelseallians som bekämpar privatiseringen av vård och annan social service ska kunna stärkas och breddas med bland annat en nystartad budkavle som verktyg. Daniel Brandell och Malin Beeck analyserar klimatrörelsens pågående kamp i olika länder, liksom dess nära förestående utmaning inför det stora Köpenhamnsmötet i december. Förhoppningsvis kan dessa artiklar tillsammans bli ett bidrag till den nödvändiga och viktiga diskussionen om hur olika rörelser kan samverka – en diskussion som ännu är i sin linda.

En nyckelfråga i den debatten är hur fackföreningsrörelsen, en dessvärre ännu slumrande och av odemokratisk toppstyrning nedfryst kraft, ska kunna bidra med sociala muskler till de mer radikala rörelsernas kravformuleringar.

I senaste numret av Miljötidningen (www.mjv.se/miljotidningen) ger Volvoarbetaren Lars Henriksson, under trettio år fackligt aktiv i opposition mot fabrikens betongsossemärkta fackledning och tillika klimataktivist, ett bidrag till den diskussionen i artikeln Allt att vinna noll att förlora. Henriksson skriver att förhållandet mellan fackföreningar och miljörörelse ofta varit komplicerat och motsägelsefyllt men att klimatkrisen nu ställer miljöfrågan i hela sin ekologiska och sociala vidd. ”Allt talar för att svaret är olika typer av folkrörelsesamverkan”, är hans slutsats.

En sådan korsbefruktande samverkan skulle kunna stärka och samla den okuvliga och klassförankrade kraft som krävs för att förverkliga den revolutionära parollen ”luften är fri”.

Med hopp om god läsning så länge

/Redaktionen


INNEHÅLL:

MED ONDA ANINGAR - hur ska kampen mot privatiseringar nå framgång?. Av Maria Sundvall

DET EXTREMAS LABORATORIUM- maktutövingens logik i det ockuperade Palestina. Av Andreas Malm

SPRICKER SYSTEMETS RAMAR? Av Daniel Brandell

KAN AVTAL RÄDDA KLIMATET? Av Malin Beeck

CHOCKVÅGOR - Kimerika i krisens efterverkningar. Av Michel Husson

Krönika: The Wire i Göteborgs hamn. Av Cecilia Verdinelli



Publicerad: 2009-10-17

Köp Röda Rummet
Läs mer om Röda Rummet i katalogen
Fler artiklar knutna till Röda Rummet
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK