Unglitterär tidskrift

Hur ser ni på Pontons betydelse för ungdomar?

– Det viktigaste med Ponton är att den finns, och att det finns en chans för ungdomar
att kunna skicka iväg sina kammarskrivna dikter, frampressade under år av introspektion,
eller minuter av roligheter, till en skrift, och att få uppleva
den där känslan av att bli publicerad.

Den finns, och genom att den finns går ingen kreativitet förlorad.

Ett forum för uppmuntran, sålunda ensamt i sitt slag, skulle jag vilja säga.
Den delar ut chanser, vilket är en bristvara och sen skapar tidskriften motivation.
Annars är klimatet ganska dåligt, förutom dikt- och novelltävlingar.


På bilden syns Viktor Andersson, som skrivit texten om Kyrklund, i bakgrunden Jack Hildén

Hur engagerar ni nya medarbetare och känner ni att ni har en förankring hos ungdomar som älskar att skriva?

– Det finns små annonser i tidningen, och på hemsidan, tycks alltid vara
någon som vill komma med i redaktionen. Och det finns ingen speciell typ
av pontonist, det är en salig blandning men i kärleken till litteraturen förenas vi.

Ja, det är alltid nya namn och nya texter som kommer in till varje nummer.
Det är nog många som minns tidningen också, minns att det var i den som
ens första dikt blev publicerad. Utan de som skickar in texter, skulle tidningen
tappa halva hjärtat ner i marken.

Och vart ska de annars vända sig...

– Ingen aning. Men jag har sett den på de minsta biblioteken i djupaste Östergötland, till de trendigaste Stockholmsbiblioteken.

... och vad gör ni med priserna?

– ordna en workshop i journalistik för redaktionen under ledning av proffs så vi blir bättre på att skriva och intervjua. Vi vill också försäkra oss om att Victoria kan fortsätta sin anställning även nästa år och sen köpa en stor tårta till nästa redaktionsmöte. Troligtvis blir det en chokladtårta.

Tavlan ska pryda PUNKT-medis.


På bilden syns Sophie Zettermark.

Tycker du att det finns något överraskande och specifikt som dagens ungdom skriver om?

– Egentligen är det väl samma gamla vanliga saker det skrivs om, glad kärlek, ledsen kärlek, om att ha olika sjukdomar som tycks komma från skallen, men som man straffar hela kroppen för, handleder och sånt. Det är som brev från tonårens öde land. Rapporter från pojk- och flickrum.
Väntan på att livet ska börja, fast någon annanstans, mycket stampande i marken och längtan. Ja, mycket längtan. Det är en hel del "Jag/Du", och "Hjärta/Smärta". Cigaretter, kaffe och te. Odödliga teman. "Ska det vara så här?" "Ska man må så här?" Gammalt hederligt ungdomligt existentiellt grubbleri. Mycket utgår från "jaget". Tron på jaget, men också tvivlet på jaget. "Vad ska det bli av mig?" Och kärleken tycks vara något som kan ändra på allt.
Men, det går också att märka av moderna teman, som långdistansförhållande via chatt och mobiltelefon, som den där ungdomsboken som handlade om det, men mycket bättre. Längtan och ångest. Och okunskapen om hur det ska upphöra. Det är en hel del förvirring. Mycket allvar. Tidsandan.

Det är ju många i redaktionen, flera som kanske vill ha sin vilja igenom. Uppstår det konflikter emellanåt och hur löser ni det?

– Alla i redaktionen tillhör ju de goda. Det är en bra känsla, att vara en av de goda. Bråkar, nej, jag tror inte någon i redaktionen är så värst förtjusta i konflikter, sådant kommer ju bara i mellan och så går man och är arg och snackar skit.
Alla får sin vilja igenom, det är som är det fina. Inget dömande. Man får liksom vilja skriva ett hyllningstal till Klas Östergren, eller till en Harry Potter karaktär och så vidare, utan att få blickar och kommentarer, inget är fånigt. Allt accepteras. Alla vinner hela tiden. Vi spelar ju alla i samma lag liksom, de godas lag.

På vinjettbilden Victoria Greve, Elin Aspberg och Hanna Lundström

Här finns mer intressant att läsa om Ponton

Bo Pettersson

Publicerad: 2009-10-14

Köp ponton
Läs mer om ponton i katalogen
Fler artiklar knutna till ponton
Fler tidskrifter i kategori FÖR BARN & UNGDOM
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR