Hur jämför man kvalitet mellan tidskrifter?

När beskedet om Kulturrådets tidskriftsstöd kom för någon vecka sen blev jag för egen del knappast förvånad. Att stödet till Nutida Musik skulle sänkas såg jag som omöjligt. Jag hade en liten förhoppning om att få det höjt. Men det blev precis som väntat: samma som förra året, 250.000 kronor.

Men borde jag inte vara förvånad? Vi har trots allt legat på samma nivå i tre år och vi har, tycker jag, i vår ansökan lagt fram mycket bra och tydliga argument för att få höjt stöd.

Ser man till hur bidragen fördelats blir emellertid strukturer tydliga, och i dessa är Nutida Musiks nuvarande position fast markerad. Den mångfald tidskrifter som Kulturrådet säger sig vilja värna om kan i huvudsak delas upp i tre kategorier som följer storleksordningen på bidraget. Längst ned finner vi de tidskrifter där redaktionerna med små tilldelade summor förhoppningsvis slipper bekosta tryck och distribution själva. I en mellannivå finns tidskrifter, inte sällan med ett professionellt innehåll, där bidraget gör att tidningen kan drivas halvprofessionellt, kanske med en redaktör på deltid, eller så att skribenter möjligen kan få lite mer än ett symboliskt arvode för sina bidrag. Högst upp på stegen finns de tidskrifter som uppbär avsevärt mycket mer än andra, som har en redaktion med flera avlönade medarbetare, hyfsat med annonsörer och kanske en redaktionslokal. Kort sagt tidskrifter som har ett handlingsutrymme och som kan bedrivas professionellt.

I denna hierarkiska ordning verkar det som om Nutida Musik har fått sin position befäst. När jag kom med i redaktionen 2002 hade tidningen ett mycket lågt bidrag. Tidningen var klart undervärderad, vilket vi argumenterade för, och på några få år lyckades vi få upp bidraget för att parkera på mellannivån. Det kändes som en positiv markering av Kulturrådet och ett sätt att erkänna både kvalitén och tidskriftens viktiga roll. Nutida Musik är helt ensam på sitt område i Sverige, och har en både kvantitativ och kvalitativ särställning i Norden. Detta går inte att bortse från och således ”måste” tidskriften ligga på en nivå där den kan bedrivas under hyfsade villkor. Men trots denna markering känns det ända som om dörrarna till nästa steg är stängda.

De tidskrifter med högst bidrag är de som kallats för elittidskrifterna. Dessa har stort genomslag i media. Nya nummer recenseras regelbundet och tidskrifterna har starka ”lobbyister” i form av redaktörer och medarbetare som i debattartiklar sätter tidskriftens namn på mediekartan. Det är tidskrifter som är väl gynnade i kultursverige. Man behöver faktiskt inte tala om kvalitetsskillnad när det gäller tidskrifterna i över- och mellanskiktet. Skillnaden ligger främst på ett annat plan.

Det anmärkningsvärda med tidskriftsstödet 2009 är att dessa redan välbesuttna tidskrifter är de som får påökt. Samtidigt har flera tidskrifter som tidigare inte fått stöd, för att de har en stark ägare bakom sig eller säljer bra, direkt fått ganska höga bidrag. Dessa nykomlingar är också starka i mediasfären. Det är en tydlig markering från Kultturådet att skikta stödet enligt en modell som också diskuterats det senaste året, att starkt stödja en grupp tidskrifter som kan fungera som den professionella eliten, och samtidigt skapa mångfald genom att tilldela små bidrag till några andra så att de med lite god vilja kan klara av utgivningen.

Jag är egentligen inte helt emot ett sånt system. Det som jag reagerar på är att när nu denna tanke börjar tillämpas, så verkar den helt styras av befintliga maktstrukturer och vedertagna föreställningar om vilka som är de viktiga tidskrifterna och vad som är relevant samhälls- och kulturdebatt.

Referensgruppens medlemmar är medarbetare i flera av de tidskrifter som antingen fått höjt stöd eller som redan uppbär väldigt höga bidrag. Kulturrådet är noggrant med att betona att dessa personer inte medverkar i beslutsfattandet när just deras tidningar behandlas. Ändå är det knappast en situation som är ideal eller som med en sådan metod helt kan neutraliseras. Å andra sidan, den dagen man i något sammanhang kan presentera helt neutrala och objektiva värdegrunder sker detta säkerligen på bekostnad av kompetens. Problemet handlar snarare om att referensgruppen, också detta år, speglar en rådande maktordning. Den har inte bara tydligt markerat vad som är kvalitet och viktigt och vad som inte är det, den har gjort precis som tidigare referensgrupper, följt den allmänna föreställningen i media kring kulturtidskrifter. De har följt den maktstruktur de själva är en del av. Man har inte gjort fel, men man har definitivt inte tänkt annorlunda.

Det räcker med att skumma lite i tidningen för att inse att Nutida Musik håller hög kvalitet. Jag skriver inte ”mycket hög” utan ”hög”, på samma sätt som de flesta tidskrifter som får mer stöd håller en ”hög” kvalitet. För hur jämför man kvalitet mellan tidskrifter? Under nästan alla omständigheter sker detta i förhållande till en ”utomliggande” faktor, och den lättaste att ta med i beräkningen är det genomslag tidskriften har, dess position. Men kvalitet handlar om relevans, och kan finnas ur en mängd perspektiv. Detta förstår naturligtvis referensgruppen. Frågan är vad man gör av dessa insikter när man bedömer unika kompetenser.

På samma sätt som flera av de gynnade tidskrifterna sviktat i kvalitet de senaste åren utan att detta påverkat bidragen, på samma sätt sitter flera kvalificerade tidskrifter fast i mellanskiktet med små möjligheter att utvecklas professionellt. Flera av dessa har unika kvaliteter och förmår att producera både bredd och djup, men framför allt gör vi det i våra unika sammanhang med vår unika kompetens. Där kan vi verka, också aktivt, men i längden finns små möjligheter att kunna utvecklas och därmed bevara kvaliteten. Har Kulturrådet med tidskriftsstödet 2009 gjort en aktiv prioritering, eller är man inte medveten om hur förutsättningarna skiljer sig mellan en mängd tidskrifter där kvaliteten är det minst särskiljande?

Andreas Engström, redaktör för Nutida Musik

Publicerad: 2009-02-02


Läs mer om Nutida Musik i katalogen
Fler artiklar knutna till Nutida Musik
Fler tidskrifter i kategori MUSIK