"Expandera eller dö!"

Det lönsamma mördandet

ur Röda rummet nr 3-4/02

Bushs uppladdning för ett krig mot Irak innebär goda tider för vapenindustrin i USA. Den gigantiska, och ökande, militärbudgeten har gjort att de största bolagen ökat sitt börsvärde med tio procent på ett år. Rustningar och nyliberal globaliseringspolitik är två sidor av samma mynt, visar Claude Serfati* i denna artikel.

Var verkligen 11 september 2001 en sådan politisk vattendelare som det ibland görs gällande? Vissa verkar tro att det är först efter detta datum som USA fattat beslut att intervenera militärt över hela världen. Det är då av vikt att påminna sig om att amerikanska interventioner i andra länder faktiskt var mer frekventa under 1990-talet än under perioden 1945-90 (enligt en rapport från den amerikanska kongressen). Bushadministrationens politiska projekt handlar om att fördjupa en process som redan varit en realitet i över ett decennium. Målet är att ytterligare befästa USA:s roll som ensam supermakt och obestridlig global hegemon.

Påskyndandet av denna utveckling manifesteras främst genom de kraftigt höjda militäranslagen, som tog sin början redan under Clintons sista år som president. Under Bush har försvarsbudgeten ökat från 304 miljarder dollar 2001 (genomröstat före 11september) till 351 miljarder dollar 2002 och kommer 2003 att ligga på 396 miljarder dollar, för att i den långsiktiga planeringen uppgå till 470 miljarder dollar år 2007.

Dessa rustningssummor öppnar vägen för omfattande vapenprogram, främst till fördel för en handfull stora koncerner inom försvarsindustrin (Lockhead Martin, Boeing, Raytheon, General Dynamics och Northrop Gunman) som tillskansat sig nästan hälften av Pentagons beställningar. Dessa koncerner har ur en våg av fusioner det senaste decenniet uppnått en dominerande ställning. Processen ägde rum med hjälp av finanskapitalets och pensionfondernas stöd och nogsamma övervakning, med finansanalytiker och konsulters - som dragit upp riktlinjerna för den industriella omstruktureringen och inkasserat betydande provisioner - goda minne. Precis som i andra branscher sökte man tillfredsställa aktieägarnas avkastningskrav genom att reducera lönekostnaderna och öka försäljningen. Statliga beställningar och utvidgad export har varit en god affär för dessa koncerner. Deras börsvärde växte med nästan tio procent under perioden september 2001-augusti 2002, medan värdet för de 500 största företagen samtidigt föll med 20 procent.

Skapandet av en nationell säkerhetsbyrå har också underlättat för försvarsjättarna att utveckla ny teknik - främst inom transport- och telekommunikationssektorerna - och anpassa teknologier som redan utvecklats för militärt bruk till den civila marknaden. De har dragit upp ramarna för det ”militära säkerhetskomplex” som uppstått i USA i början av detta sekel. Detta komplex utvecklar också nya vapensystem. I en tid då kapitalets globalisering fördjupar den sociala misären upptar beredskapen för ”urbana krig” (ett uttryck som används av Pentagons experter), fört av soldater utrustade med hypermoderna vapen, en stor plats i militärbudgeten. Måltavlan är i första hand de väldiga stadskonglomeraten i Syd och i sin förlängning de ”farliga klasserna” bland stadsbefolkningen i Nord.


DOLLARN OCH SVÄRDET

I motsats till vad nyliberalerna förfäktar är kapitalets globalisering och en ökad militarisering två sidor av samma mynt. USA uppbär en central position i denna process. Dess upprustning svarar mot ett flertal målsättningar. Det stärker USA:s dominans i förhållande till potentiella fiender - verkliga som konstruerade. Det sätter landet i en klass för sig i förhållande till allierade stater, stater som inte har resurser till att utveckla system av liknande slag, som exempelvis antirobotförsvaret (beräknat till en kostnad på över 50 miljarder dollar) eller attackplanet FX-35 (beräknat till en kostnad av över 100 miljarder dollar). Sedan handlar det även om att ge den sociala kampen ett kriminellt förtecken, tydligast illustrerat av de markanta inskränkningarna i de demokratiska fri- och rättigheterna som regeringen tvingat igenom i svallvågorna efter 11 september 2001, med budskapet att alla som kämpar emot kapitalets globalisering är potentiella fiender som skall hanteras med militära medel. Dessutom har, som tidigare nämnts, den ökade osäkerhetskänslan efter terrordåden möjliggjort för det militärindustriella komplexet att flytta fram sina positioner inom den civila sektorn. Denna krigsekonomi konstitueras i ett sammanhang som väsentligen skiljer sig från de förhållanden som var rådande under det kalla krigets tid. De utvecklade ländernas ekonomier karaktäriseras inte längre av hög tillväxt och sociala framsteg och på den geopolitiska nivån har supermaktsbalansen förbytts till en ensidig amerikansk överhöghet.

De senaste tjugo åren har de finansiella marknaderna utvecklats till kapitalismens hjärtpunkt. De har möjliggjort för kapitalet att stärka sin ställning i förhållande till arbetet. Borgarklassen - och till den förbundna parasitära spekulationsskikt - har i ökande grad kunnat berika sig självt. Emellertid har varken arbetarklassens ökande exploatering eller öppnandet av nya marknader i Ryssland och Östeuropa varit tillräckligt för att återställa profitkvoterna på de nivåer de låg årtiondena efter andra världskriget. I världsmåttstock har inte kapitalets ökade penetration skapat en hållbar och rejäl tillväxt de senaste tjugo åren.


PLUNDRINGSEKONOMIER

Finanskapitalets dominans är såväl en det rådande tillståndets konsekvens som en avgörande komponent i det hela. Dess rörelselogik grundar sig på principen om största möjliga avkastning på minsta möjliga tid. Samtidigt understryker dess sätt att fungera kapitalismens grundläggande drag av att vara ett plundringssystem. ”Expandera eller dö! - det är grundregeln för varje enskild kapitalist och kapitalistiskt samhälle” (Kapitalet). Marx kommentar får allmän giltighet när vi ser vilka konsekvenser de privatiseringar och avregleringar som finanskapitalet manat fram får över hela vår jord. Afrika, Sydasien och Latinamerika befinner sig idag i ett tillstånd av kaos.

I det sammanhanget är ”krigsekonomin”, och det i tid och rum obegränsade krig som det innebär, en integrerad och ”förtroendeskapande” komponent i finansmarknadens funktionssätt. Talande nog räknar USA:s finansanalytiker med en snar börsboom, som en psykologisk konsekvens av att ett storskaligt militärt angrepp mot Irak kommer att leda till en ökande handel med aktier i försvarsindustrin, en psykologi som givetvis hämtar sin näring ur en förhoppning om att tillskansa sig kontrollen över Iraks oljekällor.

Regelrätta plundringsekonomier är inte längre ett fenomen som enbart begränsar sig till vissa länder i Afrika, där krigen föder beväpnade band och där det snarare handlar om ”destruktionssätt” än produktionssätt. Militära interventioner från USA och NATO:s sida - som ökat i omfattning - trasar sönder produktionsstrukturen och människors grundläggande försörjningsmöjligheter. Samtidigt, mot bakgrund av den osäkerhet och instabilititet som kännetecknat de kapitalistiska ekonomierna sedan början av 1980-talet, röjer det bara i begränsad omfattning väg för nya investeringar.

Under det tjugonde seklets första hälft drev spänningarna mellan de ledande imperialiststaterna mänskligheten två gånger ner i krigets avgrund. Idag går det inte heller att bortse från motsättningarna mellan de stora imperialistiska kontrahenterna. Men andra faktorer, som USA:s helt dominerande militära styrka, förhindrar att konflikter av ekonomisk- och handelspolitiskt slag eskalerar till öppna inomimperialistiska våldskonfrontationer.

Men vår värld är, som sagt, inte på något sätt fredligare än tidigare, vilket ju inte minst den rådande krigsuppladdningen mot Irak visar.


Ur International Viewpoint nr 344, september 2002. Översättning och bearbetning: Anders Karlsson

* Artikelförfattaren Claude Serfati är ekonomiforskare i Frankrike. Artikeln har ursprungligen publicerats i den franska veckotidningen Rouge.

Publicerad: 2002-10-24

Köp Röda Rummet
Läs mer om Röda Rummet i katalogen
Fler artiklar knutna till Röda Rummet
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK