Redaktionell estetik bakom en skärm

På vägskylten står det ”Index – The Swedish Contemporary Art Foundation”. En liten pil pekar in mot gården. En lågmäld franskengelska sipprar ut till den svenska sommarhelgen. Bakom mig går dörren igen med att varligt klick.



Få andra tidskrifter har väckt så mycket debatt – och känslor – som OEI. Svårtydda begrepp har kastats fram och åter, både i större dagstidningar och i nischade litteraturtidskrifter. Idéer har polariserats, barrikaderats och förnekats. Och långsamt nyanserats.

Golvet är av betong. På andra sidan en vit skärm pratar Christophe Hanna, en av tre franska litteraturteoretiker som bjudits in till OEI:s release för det nya numret. 416 sidor om redaktionell estetik.

– Ja, det är ju ett ovanligt tunt nummer. Men det är väldigt mycket text, säger Jonas (J) Magnusson, en av redaktörerna, i den korta pausen efter Hannas föreläsning.

Onekligen är det väldigt mycket text. Varenda en av de 416 sidorna är fullkomligt fullspäckade.

Så, vad är då Redaktionell Estetik?

Längst fram i det massiva numret ligger ett ensamt, hopvikt pappersark. Det är ett förberedande F.A.Q. undertecknat numrets två huvudredaktörer, Karl Larsson och Frans Josef Petersson. Första raden lyder: ”Vi är intresserade av redaktionen som arbetsplats, omkopplingscentral och förhandlingsplats; som ett rum varifrån praktiker och material låter sig bearbetas, undersökas, analyseras, examineras, sonderas, tolkas, förskjutas, omformas, revideras …”.

– Vi vill försöka formulera ett nytt teoretiskt fält, säger Frans Josef Peterson. Genom att sammanställa material från en mängd olika håll försöker vi teoretisera det redaktionella arbetet. Med det här numret har vi tagit ett första steg.

– Vi försöker skriva den redaktionella estetikens historia, fyller Jonas i, egentligen redan innan begreppet är etablerat. Det är en form av framtidsarkeologi, egentligen.

Jonas berättar att temat från början var tänkt att bli en del av det föregående nonsensnumret, men att det successivt växte ut till att blir något helt eget.

Numret ska enligt redaktörerna läsas genom ”dubbel optik”, vilket enligt redaktionen innebär att man ”dels betraktar olika redaktionella aktiviteter ur en estetisk synvinkel, och dels utsätter konstnärliga och litterära praktiker för redaktionell bearbetning och reflexion. […] Sammantaget tecknar OEI (R)Ed. est. konturerna av ett ’utvidgat’, multidisciplinärt, redaktionellt-estetiskt produktionsfält.”

Rent praktiskt innebär det att numret är upplagt i två parallella spalter. En stor del av den ena av dessa spalter består av en långessä av Jonas (J) Magnusson, som diskuterar temat redaktionell estetik. I övrigt innehåller numret färre skönlitterära texter än vanligt. En av få är Ida Börjel, som i samband med tidskriftsreleasen även släpper sin nya bok ”Konsumentköplagen: juris lyrik” på OEI Editör.

Frans Josef tittar på bordet framför oss, där ett gäng med andra OEI-publikationer ligger sida vid sida med den snyggt blå (R)Ed. est.



– Vi har hållit på med det här i ett halvår. Och nu är numret tryckt … säger han. Det är en märklig känsla. På något sätt trodde jag liksom att all den tid och kraft vi lagt ner på numret skulle komma tillbaks när jag väl fick det i min hand, men så är det ju liksom inte … Det är väl lite av en tomhet, säger han.

– Jag är väldigt nöjd. Det här är ett väldigt bra nummer, slår Jonas fast och tittar från mig till Frans Josef.

Frans Josef nickar.

– Ja. Jag tror att det blev bra.

Jonas Lennermo

Publicerad: 2008-05-11

Köp OEI
Läs mer om OEI i katalogen
Fler artiklar knutna till OEI
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN