Helstekta grisar, beduinrum och hemliga gångar

– om Ture Malmgrens medeltidsborg i Uddevalla


Ur Subaltern nr 3/07


Stadsdelen Tureborg i Uddevalla är ett vanligt, rätt trist femtio-sextiotalsområde (med bostadshus, pizzerior, någon nedlagd servicebutik och ett par lekplatser) som ursprungligen byggdes för den befolkningsexpansion som den bohuslänska staden upplevde när varvet anställde en masse.

Kontrasten mellan bilden av det nutida Tureborg och den märkliga borg, som den bisarre kapitalägaren och tidningsmannen Ture Malmgren lät bygga på en klippa i stadens (dåvarande) utkant under nittonhundratalets början, och som givit stadsdelen dess namn, är gigantisk.

Ture Malmgren var en Uddevallason som hade lämnat landet, rest till Australien och vaskat guld och strövat omkring i Stilla Havets övärld. Vid sin återkomst till hembygden startade han dagstidningen Bohuslänningen 1878. På sin fritid lär han ha varit mycket aktiv som lokalpolitiker, republikan och allmän excentriker. Denna excentriska ådra färgade i allra högsta grad av sig på byggandet av Tureborg.

Inspirerad av medeltida byggnader som han hade sett under sina resor med hjulångare på Rhen satte han och byggmästarna J. A. Widén och O. W. Johansson igång med arbetet. Men innan borgen kunde byggas var Malmgren tvungen att försäkra sig om att området var ormfritt, eftersom han hade en ytterligt stor rädsla för reptiler. För att åstadkomma detta lät han betala 1 krona och 25 öre (vilket på den tiden räckte till en liter brännvin) för varje orm som visades upp död. Givetvis lurade ortsbefolkningen honom och exponerade samma orm vid ett flertal tillfällen, vilket gjorde hela utrensningsoperationen till en dyr historia.

Byggandet förefaller ha varit mycket spontant, någon genomtänkt ritning eller plan fanns inte, utan Malmgren ville ha möjligheten att följa minsta nyck eller spontana idé som han fick under processen. Egentligen kan man aldrig hävda att borgen blev klar. Riddarsalen var uppenbarligen halvfärdig och det var ett evinnerligt pusslande för att försöka få ihop huset. Men då byggandet av borgen hade avstannat bestod den av ett fyrtiotal rum, däribland: ett beduinrum, ett musikrum med tre pianon (som aldrig lär ha använts), en kägelbana samt ett flertal rum där tavlor av kända svenska konstnärers verk hängde (där den mest erkända konstnären bör vara Anders Zorn). Omkring borgen restes även en försvarsmur.

Den första någorlunda offentliga öppningen av borgen ägde rum 1909. Då tog Ture Malmgren emot Göteborgs och Västra Sveriges pressförenings medlemmar. Malmgren guidade journalisterna runt i borgen, han visade bland annat den hemliga gången som ledde ner till en krypta som låg djupt nere i berget. Guidningen avslutades med en vikingainspirerad fest i riddarsalen där det bjöds på helstekta grisar och mjöd som dracks ur trästop.

1922 avled Malmgren. Då hade han inte orkat besöka borgen de senaste sex åren, utan endast avnjutit den på avstånd. I sitt testamente hade han skrivit att han ville bli begravd inuti en uppsprängd grotta i berget bakom hans bostadshus, Villa Elfkullen. Dessvärre gick myndigheterna inte med på detta, utan han begravdes på Östra kyrkogården.

Efter hans död förföll borgen. Hans änka, Hilma Malmgren, satte aldrig mer sin fot på där.

1942 köptes marken av August Löfgren som styckade av den i mindre tomter. Borgen såldes dock aldrig. Men åtminstone tre spekulanter lär ha funnits:

Två affärsmän som hade för avsikt att bosätta sig på borgen, vilket föll på att deras fruar inte delade deras intresse. Sveriges Författarförening som ville flytta den bit för bit till Stockholms skärgård och göra den till stipendiebostad, samt en kommunistisk organisation i Uddevalla. I vilket syfte som den sistnämnda organisationen hade tänkt använda borgen förtäljer ej historien.

Den tjugofemte november 1950, två dagar innan kommunen skulle inleda rivningen av borgen (som hade förfallit till den grad att den ansågs som samhällsfarlig), började den att brinna. Eldsvådan blev våldsam och fortgick i flera timmar. Zinktaket som hade antänts skapade en vacker blå låga som syntes från hela staden.

Numera finns enbart en borgruin på platsen, men Malmgrens bostadshus (som tidigare nämnts), Villa Elfkullen, är restaurerat av en grupp entusiaster och öppet från maj till och med september. Detta hus är inte alls lika fascinerande som borgen uppenbarligen var, men är ändå bitvis mycket roande. Där finner man exempelvis ett kinesiskt inspirerat torn, barockliknande väggmålningar av Vicki Andrén och ett lönnfack. Det sägs även att det skall finnas ytterligare en hemlig gång – upp till borgen från villan, men detta har aldrig bevisats.

Pär Thörn

Tureborg före branden 1950. Foto: Kjell Ahlén


Publicerad: 2008-02-15

Köp Subaltern
Läs mer om Subaltern i katalogen
Fler artiklar knutna till Subaltern
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK