Dags att säga något bra om kulturtidskrifter

I våg efter våg attackeras kulturtidskrifter och statens stöd till dessa. Som om kulturtidskrifter vore en övergödd ko som skulle må bäst av att slaktas på stubben. Som om kulturtidskrifter vore ett av vänsterns sista tillhåll, från vilket den snabbt ska rökas ut.

Den samlade mängden kulturtidskrifter har ingen given hemvist. Ska inte så ha. Brokigt och bråkigt gör sällskap med euforiskt och elegant. I det här sammanhanget brukar vikten av kulturtidskrifter kläs i ord som mångfald, eller varför inte citera från Kulturrådets hemsida: ”Kulturtidskrifterna är viktiga för demokratin. De ger plats för debatt och låter många olika röster komma till tals.”

Att försöka räkna antalet kulturtidskrifter är nästan lika svårt som att söka deras hemvist. Däri ligger också tjusningen. De kan bli mångåriga och få närmast ”intistutionella” drag eller bli värdefulla uppstickare. Jag vill påstå att tidskrifterna, var och en och gemensamt, utgör en värdefull intellektuell bank samt bidrar till det offentliga samtalet.

Och nu i kronor och ören: Knappt 17 miljoner fördelas till närmare 110 kulturtidskrifter. Slöseri? Nej, verkligen inte. Ett modernt syftande samhälle som vill erbjuda kultur och debatt i skiftande forum, på skiftande nivåer har råd med detta. Ett modernt syftande samhälle har råd med mycket mera.

Marknaden, hur vi än väljer att se på den, kan göra mycket. Men inte allt. Det kommer alltid att finnas sammanhang och yttringar där marknaden inte vill byta äpplen mot päron. Därav statligt stöd till kulturtidskrifter. Därav statligt stöd till mycken annan kultur.

Kultur kostar pengar. Självklart. Och vi har råd. Eller säg så här: I tider när politiken, ekonomin, regioner och mycket annat  centraliseras, har vi då råd att avstå från att så många röster som möjligt kommer till tals? Statsmakterna får oförskämt mycket tillbaka på de slantar som satsas på kulturtidskrifter. 

Och lönsamheten då? Ja, forum för intellektuella samtal, kritik och debatt kan vi egentligen inte få nog av. Eller ens mäta i pengar. Att det sedan kliar i fingrarna på vissa nyliberala debattörer att hitta lönsamhetstariffer och sätt att städa upp Tidskriftssverige får vi stå ut med.  

Dagens stödform vad gäller kulturtidskrifter är i behov av reformering. Här väntar två scenarion: Antingen ett arbete som värdesätter inslaget av kulturtidskrifter i det offentliga samtalet. Eller krav på slakt alternativt riktade eldstrålar mot oönskade redaktionsvrår.

Peo Rask, Tidskriften Komma

Publicerad: 2008-02-14

Köp Komma (Nedlagd)
Läs mer om Komma (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Komma (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA