Res Publica 60

När vi tänker på monument tänker vi kanske framför allt just på det monumentala, på det storslagna och anspråksfulla som försöker tala till oss över tidens gap och som manar oss till eftertanke över någon person som levt eller någon händelse som ägt rum. Ofta är de medvetet skapade monumenten en fåfäng kamp mot tiden och döden, ett försök att utsträcka den världsliga makten och glansen bortom den mänskliga tillvarons gränser, och inte ens då monumenten är omedvetet eller ironiskt konstruerade kan vi göra oss kvitt en känsla av melnkoli eller nostalgi.
Däremot kan vi ofta ifrågasätta deras ärende eller tvivla på den historiska och kulturella process som monumenten ifråga antas vittna om. Det kollektiva minnet – som monumenten gärna vill adressera och kontrollera – är något både komplicerat och svårgripbart.
Att monumentens ursprung, former och symbolik inte utesluter en rad olika tolkningar och ibland en helt ny ideologisk innebörd gör dem knappast mindre intressanta som kulturellt och politiskt fenomen.
Förutom granskningen av monumentets makt över vårt minne och medvetande ger vi oss i Res Publica nummer 60 också ut i några starkt personliga litterära landskap. Den utsatthet som personerna i Willy Kyrklunds verk tvingas genomlida kan vara svår nog, men den överträffas utan tvivel av förhållandena i Övre Kågedalen med omnejd. Ett monument över det osmakliga och vidriga, skulle man kanske rentav kunna kalla Nikanor Teratologens två romaner om denna norrländska bygd. Vladimir Nabokov är för sin del betydligt mera lågmäld i sitt tilltal, även om hans gestalter ofta blir offer både för slumpens blinda spel och författarens dramaturgiska nycker.



Publicerad: 2003-10-09

Köp Res Publica (Nedlagd)
Läs mer om Res Publica (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Res Publica (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA