Jag vet mycket väl … #2 2022

Göran Dahlberg & Julia Ravanis Inledning
Jag vet mycket väl, men ändå ... Med hjälp av denna formel verkar så mycket kunna förklaras. Eller förklaras, nja, i alla fall uttryckas just så. Den introducerades av den franska psykoanalytikern Octave ­Mannoni på 1960-talet för att fånga en viss dubbelhet – en relation ­mellan ­vetande och illusion som på samma gång är laddad och av­drama­ti­se­rad. ­Formelns förnekelse tycks vara i spel i många delar av tillvaron, så också i vetskapens själva domän, naturvetenskapen.

För jo, de flesta vet nuförtiden att en atom inte ser ut som ett sol­system, att det snarast är direkt missvisande att likna elektronerna vid små planeter i omloppsbanor runt atomkärnesolen. Elektronerna följer inga förutbestämda banor och kan i själva verket befinna sig på flera platser samtidigt inuti atomen. Men ändå används Niels Bohrs modell inte bara inom populärvetenskapen, utan även i fysikundervisningen för att beskriva en atom.

I det här numret låter vi Mannonis ambivalenta replik genljuda bland allehanda försök att förstå världen. Hos partikelfysiker och psyko­analytiker, men också hos medvetandefilosofer, drömforskare och trollkonstnärer ...

Sanna Beijnoff Vad fan tror jag egentligen?

Julia Ravanis & Helena Granström Världen som modell och metafor

UKON Jo, jag vet mycket väl att jag är lurad

Robert Stickgold & Antonio Zadra När hjärnor drömmer (telepatiskt)

Jonas Enander Rymdens estetik

Gaston & Göran Dahlberg Vad magiker pratar om när de pratar om magi

Hedda Hassel Mørch Är materien medveten?

Mårten Björk Den barbariska villfarelsen

Khashayar Naderehvandi Sankt

Tova Mozard Psychic voice–over

Johnny Isaksson Någonting om slutenhetens bländverk

Publicerad: 2023-03-15

Köp Glänta
Läs mer om Glänta i katalogen
Fler artiklar knutna till Glänta
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA