Klimatvisioner #4-5 2021
Man kan inte säga att det finns en natur utan att säga någonting översvallande, och all strävan efter sanning i tal och samtal om naturen avlägsnar bara mer och mer av naturligheten.
– Novalis, ur Lärjungarna i Saïs (1802)
I 20TAL:s nyutkomna nummer har vi samlat författare, forskare, kritiker och konstnärer med nya idéer om en framtid under och efter klimatförändringarna.
Sofia Roberg, aktuell med sin avhandling om Inger Christensen, skriver om naturbegreppets mångskiftande roll under historien. Via filosofer och poeter som
Johann Wolfgang von Goethe, Novalis och
Friedrich Schiller rör sig Roberg från föreställningar om naturen som moder och slavinna till tankar om en beslöjad natur eller naturen som trickster.
Forskaren Bodhisattva Chattopadhyay berättar i essän »Fiktionaliseringen av framtider« om nya visioner om hur vi ska möta klimathotet som växer fram inom science fiction-litteratur. Han har framför allt läst böcker från Skandinavien, Afrika, Kina, Mellanöstern och andra regioner utanför de amerikanska och brittiska science fiction-traditionerna.
Den prisade finska science fiction-författaren Emmi Itäranta har skrivit en för numret unik novell, där en journalists möte med ett människoliknande naturväsen är i fokus: »Den andra Älven var klar och frisk. Stämman klingade i restaurangens höga valv när hen skrattade åt någonting som samtalspartnern sade. Med slingriga och svallande rörelser sträckte hen ut sina spänstiga biflöden.«
Lisa Marainen,
poet med rötterna i Karesuando, medverkar med en långdikt där traditionella samiska levnadsmönster belyses med klimatet som fond. Även Inukpoeten
Aka Niviâna skriver poesi som vittnar om urbefolkningarnas villkorade traditioner, där hon uppmanar nuvarande och framtida generationer till ansvarstagande. Grönland står också i fokus för konstnärerna
Kaisu Koivisto och
Inuk Silis Høeg, som i sina respektive projekt Nya Nuuk och Det gröna landet undersöker urbaniseringen av Nuuk och känslan av att vandra i ett besjälat Arktis.
I en essä som berör den högaktuella frågan om slutförvaring skriver historikern och författaren
Axel Andersson om konstruktiva sätt att förstå och ta ansvar för det mest långlivade vår civilisation kan skapa: kärnavfall. Kan konsten hjälpa människor om tusentals och tiotusentals år att förstå innebörden av den stumma monolit som människan deponerar i jorden?
Jørgen Bruhn,
professor i litteraturvetenskap, utgår i essän »Ur led är sinnet« från den danska författaren
Theis Ørntoft och analyserar hur tre samtida ekoromaner förhåller sig till frågan om människans föränderlighet.
I numret presenteras flera unga, framträdande naturlyriker och prosaister från Danmark, Norge, Grönland och Island: poesi ur
Andreas Vermehren Holms Planetariska väsen,
Nanna Storr-Hansens ännu ej publicerade bok
Bøgetid och
Casper André Luggs Mariabiotoperna – samtliga i översättning av
Ann Jäderlund. Även prosa av den grönländska författaren
Pivinnguaq Mørch i översättning av
Jan Henrik Swahn. Poeten
Juliane Rui och experimentförfattaren
Oddný Eir Ævarsdóttir introduceras av
John Swedenmark.
Konstkritikern John Peter Nilsson skriver om konst som får oss att fysiskt känna vad som sker med naturen, bland annat av
Olafur Eliasson och
Bigert & Bergström. Den sinnliga relationen till klimatförändringar och exploatering lyfts även av konstnären
Madeleine Andersson, som med text, bild och klimatologiska modeller ikläder sig rollen av ett utnyttjat, fossilt bränsle.
Prenumerera på 20TAL och följ med oss på spaning efter den tid som är! Genom att prenumerera stöder du också den fria kulturen och den unga litteraturen.
Med hälsningar,
Madeleine Grive med redaktion
Omslag:
Lukas Möllersten.
Publicerad: 2022-03-05
Köp 20TAL
Läs mer om 20TAL i katalogen
Fler artiklar knutna till 20TAL
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA