Därför är NI intellektuell!?

Hösten 2021 började Nordegren & Epstein sända en serie programinslag där medverkande fick frågan om hur det var att vara intellektuell. Dessa sammanställdes till specialprogram där flera samtal, intervjuer klipptes ihop. Några finns fortfarande som enskilda avsnitt i programmet. Intressant var, till exempel att vissa inte var helt bekväma med tilltalet intellektuell, medan andra okade. Det framträdde mycket varierade strata i hur man tar sig an föreställningen om det intellektuella. Men visst, spelar de någon roll?

Tror att frågeställningarna och svaren som framkom är viktiga om än svävande. För egen del till den grad jag transkriberade stora delar av det som framkom. Som representant för tidskriftskultur bör man känna sig lite brydd. Ibland kom till uttryck att det intellektuella var en bristvara i samtida svensk tidskriftskultur. Sägs bland annat "tappat fotfästet när det kommer till kulturtidskrifter". Kanske inte helt klart om det är tidskrifterna som tappat fotfästet eller bevakning av det som behandlas i dessa. Behöver inte vara som så att det är tidskriftskulturen som inte bör vara angelägen, utan det saknas relevant bevakning. Menar det finns gott om intellektualism på många strata och sammanhang .

Kärnan i det abstrakt intellektuella består i förmågan att "växla mellan" skriver Merlin Sheldrake i boken Ett sammanvävt liv som i och för sig handlar om svamp men som vi inte ska behandla här. Mellan vad, varför och hur? Tankar som ofta framfördes rörde deltagande i samhällsdebatten, då i offentliga media och då med en bildningskompetens. Alla medverkande är goda representanter för något sådant efter lyssnat och nördigt (smågalet&tidsödande)transkriberat stora delar av programserien.

Nu vet inte jag om det finns redaktörer och andra representanter för landets tidskriftskultur som kan känna sig stötta och förbisedda. Referensgrupp som hjälper Kulturrådet ta beslut om vilka tidskrifter som får produktionsstöd borde bekymra sig. De har versus tidskriftskulturen tagit del av innehållet och kan misstänkas förorda ett ekonomiskt stöd.

Platsar Volodymyr Zelenskyj som en exemplarisk intellektuell, han har ju minst sagt "växlat mellan"? Vilket han antagligen högaktningsfullt och på goda grunder skiter i för närvarande utan önskar mer stöd i alla desss former för att åtminstone Ukraina blir kvitt den galna desputinismen.
(Egentligen borde dessa transkriptioner redigeras, kan bli både tjatigt och hackigt men det har jag avsiktligt struntat i bara för att komma åt i hur det faktiskt pratas i radio. Jag älskar radio trots det.)


Här länkar till specialprogrammen
Horace Engdahl: Därför kallar jag mig inte intellektuell – Specialavsnitt 1

Ebba Witt-Brattström om hur det är att vara intellektuell i Sverige – Specialavsnitt 2

Och här ytterligare två som tar upp problematiken i serien. En ytterligare kan saknas och det är Torbjörn Tännsjö synpunkter.
Dags för en naturvetare i vår intervjuserie om intellektuella!
Thomas Steinfeld (ca 30 min in i programet)


Tomas Nordegren Välkommen till ett specialavsnitt av Nordegren & Epstein där vi samlar de första fyra intervjuerna i vår serie Därför är jag mig intellektuell I serien undersöker vi hur det är att vara intellektuell i Sverige och vilken roll personerna vill spela i samhällsdebatten. I det här avsnittet hör du Carl-Michael Edenborg, Horace Engdahl, Elsa Kugelberg och Lena Andersson.

Les Intellectuels av Charles Trené

Louise Epstein Har du hört den här förut?

TN Gjorde inte Brell den här!?

LE Och jag har slagit upp i svensk ordbok där står det att en intellektuell är en person som har förmågan till tänkande och analys och då filosofiskt och humanistiskt tänkande. Hur väl beskriver det här in på dig? Är du en intellektuell person som har förmåga till och intresse till tänkande och analys?

TN Nej jag har inte vågat definiera mig som intellektuell. Jag har ju inga akademiska examina.

LE Måste man ha det?

TN Jag har varit gästprofessor något år men tycker man åtminstone ska ha doktorerat för att få kalla sig intellektuell.

LE Du kan ju hur mycket som helst och jag har känt dig hur länge som helst och är det någonting du är bra på är det att tänka och jättebra på analys och du har inga problem med filosofiska eller humanistiskt tänkande.

TN En intellektuell är en som skriver i Frankfurter Allgemeiner Zeitung eller någon annan av söndagstidningarna. Jag har aldrig kunnat läsa annat än den engelska versionen av Le Monde Diplomatique. Och sedan också The New York Times Book Review när jag bodde i USA.

LE Motsatsen som ett skällsord är antiintellektuell och det beskrivs som i samma ordbok en människa som nedvärderar intellektet och intellektuella resonemang och istället ofta framhäver känslan, den praktiska handlingen och dylikt. Har du använt antiintellektuell som ett skällsord?

TN Det tror jag säkert i radio några gånger.

LE Tror säkert så.

TN Men för mig är det någon slags hederlig hållning, att man tar motståndarens bästa argument och redovisar det någorlunda tydligt och argumenterar ganska hårt mot det kan det vara. Medan man nu i debatterna ofta målar en nidbild av motståndarnas sämsta argument.


Louise vänder sig till Carl-Michael Edenborg författare, skribent, översättare, grundare av förlaget Vertigo som är känt för utgivning av politisk litteratur, erotik, samhällskritik och klassiker.

LE Förra sommaren skrev du en längre text i SVD där du argumenterade för att Sverige är ett antiintellektuellt och antihumanistiskt land. Oavsett om du har rätt eller fel hur är det att vara intellektuell i Sverige i dag? Vad betyder ordet?

Carl-Michael Edenborg En intellektuell är en människa som ägnar sig åt språk, historia, kritiskt tänkande och att ifrågasätta makten i hög grad. Säg att rollen har funnits i två hundra år, den kom med den franska revolutionen även om det fanns föregångare som Voltaire och renässanshumanisterna. Men det är inget yrke, finns ingen utbildning för att vara intellektuell.

LE När insåg du själv att du vara intellektuell?

CME När jag efter 25 års verksamhet som du sa skrivit, forskat, en avhandling, arbetar med skön- som facklitteratur, skriver populär- som fackvetenskap, jobbar som kritiker och allt detta sammantaget gör mig till intellektuell. Men när jag säger ordet I, då ryggar folk tillbaka.

LE Hur känns och hur märker du det?

CME Reaktionen, vad säger du om dig själ, hur har du mage. Som att det skulle vara pretentiöst, blandat med , är du dum i huvudet. Varför gör du inget vettigare.

LE Tror jag stötte på reaktionen första gången när Jan Myrdal gav ut Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell.

CME Han är ett bra exempel på en intellektuell. Så kallar han sig också skriftställare.

TN Instämmer och tycker att han kanske inte levde upp till att ta motståndarens bästa argument.

CME Engagemanget är del av vår bild på en I. De kommer mycket från fransmännen, paret Sartre-Beavoire krävde ju också att man skulle ta ställning. Det strider lite men ibland måste man ändå ta ställning.

LE Vad har du haft för glädje av att vara I?

CME Att befinna mig i konstant rörelse, lära mig massa nya saker hela tiden.

LE Men hur är det att vara I i Sverige just nu?

CME I har alltid varit avskydd och skaffat sig många fiender, det ingår i jobbet som kritiker av makten, av ideologi så att det inte varit lätt att vara I är inget nytt.

LE Är det synd om dig?

CME Nej, jag brukar beskriva mig själv som extremt privilegierad.

TN Jag kommer närmast ihåg Häften för kritiska studier & Bonniers litterära magasin. I Tyskland, Frankrike och kanske England finns fortfarande de här fora!

CME Ja och det kanske är tecken på att Sverige är på väg åt fel håll. För vi har förlorat alla de här stora kulturtidskrifterna till skillnad från både Norge och Danmark av någon anledning. Av någon anledning har Sverige tappat fotfästet när det kommer till kulturtidskrifter för de har varit centrala för de Intellektuella.

LE Har du funderat på att flytta till Danmark där det finns fler tidskrifter?

CME Nej men jag har varit en del i Norge, samarbetat där men mina idéer landsflykts handlar mer om Frankrike.

TN Men om vi är självkritiska, följer inte fransk, Artes ibland men dom här långa debatt, diskussionsprogrammen i radio och TV, det har vi inte så mycket här det är mest magasinsprogram.

CME Det sägs att den bildade borgerligheten har aldrig varit stor här i absoluta tal, men den kanske var en större del av folket så där för trettio år sedan, tyvärr.

LE Men vilken samhällsfråga tycker du är intressantast nu som intellektuell?

CME Historia, i våras intervjuade jag en vaccinationsmotståndare och han visste inte vem Churchill var, en trettioårig normalt utbildad person. Snart vet inte folk vem Hitler var.

LE Du tycker som intellektuell att det ska finnas en bättre kunskap om historia?

CME Historia se historisk relativitet, kunna jämföra och lära sig och minnas av historien. Vi har ju en märklig där vi har en dubbel historielöst. Vi lämnar nästan inga spår i vår digitala värld, vem kan läsa ett mail om 20 år. Och sedan väldigt lite intresserade av historia.

TN Vi är ett litet land med få intellektuella fora vad skulle behövas. Filosofiska rummet finns ju ändå.

CME Jag satt för några år sedan i en debatt då en av deltagarna hoppade högt när jag sa "subjekt". Hen ansåg att det inte var Filosofiska rummet de sysslade med. Insåg att det sa något om den intellektuella nivån.

LE Samtidigt har väl även intellektuella ett ansvar för att prata så människor förstår. Du vet väl att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

CME Det är inte alltid sant men intellektuella ska kunna översätta det dunkelt tänkta till begripligt språk.

LE Innan vi slutar det här samtalet, vad är det mest intellektuella du gjort?

CME Du ställde frågan, tror det var när jag skrev klart min doktorsavhandling som handlar om offentlighetsteori. Så för att slappna av, det var så tungt, så översatte jag ett trehundrasidigt filosofiskt traktat.

LE Men var det avkoppling?

CME Ja det var distraherande.

LE Tomas han anser sig ju inte vara intellektuell, vad får du för uppfattning när vi suttit här och pratat en stund?

CME Ja vad kräver man av en intellektuell? Jag tycker att filosofikunskaperna här i Sverige är väldigt dåliga. Det är en stor brist. Man ska kunna veta lite om Kant, Hegel och Nietzsche för att kunna vara intellektuell.

TN Jag tror att man som utrikeskorrespondent när man gör en och en halv minuts inslag om dagspolitik, det är inte intellektuell.

CME Men många I har varit journalister, Voltaire.

LE Så det kan vara en väg in och tusen tack Carl-Michael.

LE Nästa besökare är Horace Engdahl.

TN Han har väl ändå en intellektuell.

LE Vi far väl se.


LE I förra veckan inledde vi en serie med svenska intellektuella. Du Thomas känner dig tveksam om det här är ett ord som passar på dig själv eftersom man minst måste doktorerat för att få kalla sig I. Du sa så här … skriva i tidskrifter?!

TN Du frågade mig, som nyhetsreporter, utrikeskorre, ekomedarbetare och programledare så definierar jag mig inte som i första hand intellektuell. Man ska ha en tyngre akademisk meritering?

LE Välkommen till programmet Horace Engdahl, författare, ledamot i Svenska akademien. Vad betyder ordet intellektuell?

HE När du tog kontakt med mig så började jag naturligtvis att slå upp Svenska akademiens ordbok. Då bekräftades min misstanke att ordet inte är riktigt hemastad i svenskan. Det finns då polärt tydligt i artikeln sedan 1700-talet fast då i en annan bemärkelse mer allmänt om förstånds och tankeverksamhet. Men nu talar vi om de här figurerna eller hur, de här I som en speciell typ av människa?

LE Det kan vara så men vi har inte riktigt bestämt oss om hur vi tänker prata om det. Men det ska handla om att man som människa ändå kan identifiera sig med ordet I.

HE Okej

LE Du är ju ändå med i Svenska Akademien och så tycker du att beskrivningen i svensk ordbok är lite problematisk. Men då står det ju att en I är en person som har förmågan till eller intresse för tänkande och analys och då särskilt filosofisk eller humanistiskt tänkande. Vad är det för fel på den förklaringen?

HE Jag tycker den är för vid. Alla personer som har de egenskaper som beskrivs där skulle jag inte vara beredd att karaktärisera som I om man tittar på hur ordet används i svenskan och första dateringarna och första belägg så ser man ganska tydligt i den här artikeln i Svenska Akademiens ordbok, det här ordet i den här bemärkelsen jag talar om inte kommer i svang förrän på 1900-talet och då oftast när man talar om utländska förhållanden, ryska intelligentian eller franska intellektuella. Jag mindes när du tog kontakt en paneldiskussion om de intellektuella som jag deltog i, minst trettio år sedan där jag vill minnas det var Inga Brandel sa att vi aldrig haft I i Sverige. Möjligen folktribuner eller kulturradikaler vilket är någonting annat och även de begreppen känns avlägsna och i det närmsta obegripliga. Begriplighet, när träffade du senast en folktribun?

LE Kanske vi ska vara glada för.

HE Jag vet inte det men om vi talar om en I i denna snäva bemärkelse som har en speciell social roll i sitt samhälle skulle jag vilja definiera den genom två krav som jag ändå skulle vilja ställa på en I. För det första ska det vara en person som vänder sig till en allmän publik, inte bara publika specialister så därför är en universitetslärd inte en I i allmänhet, i varje fall inte genom sitt yrke. Och en person som vänder sig till en allmän publik och ger uttryck för ett kritiskt tänkande för samhället och människan, men så kommer det andra ledet som är lika viktigt. Det ska vara en person som utövar sitt inflyttande enbart i kraft av sin intelligens, sin kunskap, sin förmåga att skriva och tala som inte företräder någon rörelse eller institution utan bara så att säga representerar förnuftet. Och personer som försöker spela en sådan roll i vår samhällsdebatt nonchaleras i stor utsträckning i vår samhällsdebatt. I Sverige lyssnar man i stor utsträckning till experter och makten, de är de som dominerar vår debattsidor. Enskilda tänkare har aldrig haft någon större betydelse, kanske har de haft under kortare perioder men vi lever inte under en sådan period just nu.

LE Men när insåg du att du är I.

HE Alltså, det här är lite problematiskt, jag hoppas jag inte förstör er programidé. Jag har aldrig egentligen använt den här termen om mig själv.

LE Tycker jag är intressant. Du förstör inget du får svara precis som du vill men då undrar jag varför har du inte använt den termen om dig själv? Du skriver, företräder ingen institution och du pratar till en bred allmänhet och gett ut flera böcker, varför har du då inte använt den här termen om dig själv?

HE Ja det är därför att när jag hör ordet intellektuell så ser jag så tydligt det som Tomas antydde nämligen de europeiska kulturernas ledande tänkare Voltaire, Diderot, Rousseau, Sartre, Foucault de är I för mig. Möjligen Russell, Habermas de figurer som verkligen trätt fram och spelat en mycket betydande inte bara, vad ska man säga roll för inte bara sitt område, för litteraturen, filosofin utan också för samhället. De har ifrågasatt politiska förutsättningar, de har gått till angrepp mot som de uppfattat de absurda drag i sitt eget samhälle. De har varit mer polemiska och offensiva än jag tycker att jag har varit. Det är så jag ser mig själv.

TN I din senaste bok De obekymrade då skriver du att om Index Librorum Prohibitorum, katolska kyrkans förteckning över förbjudna skrifter och att det egentligen är hedersamt att hamna där!

HE Ja det är min uppfattning, det har väl gått på det viset att jag kommer reflektera lite i den bok som jag skrivit som kommer ut senare i höst. Att mot min vilja så har jag skjutits mot den där positionen och det är väl möjligt att de skulle vara korrekt att beteckna mig som I idag, tyvärr.

TN Vadå är du drabbad av cancelkulturen på samma sätt som katolska kyrkan.

HE Det är bland annat det, det är inte det väsentliga. Jag kan konstatera i det jag skriver har jag kommit att bli, nu använder jag ett förfärligt ord, engagerad på ett sätt som jag från början inte var, som jag misstrodde och försökt undvika i många av mina tidigare böcker.

LE Men då när du nämner olika I från historien, ingen av de du nämnde kommer ifrån Sverige. Vad beror det på?

HE Jag tror att det är så att, det stämmer naturligtvis helt och hållet historiskt men det stämmer för de flesta perioder och det stämmer för det Sverige vi har idag. Svenskar lyssnar på experter, de lyssnar inte på intellektuella. De tror inte att de är det viktiga, det är bara fakta som som är viktiga. Och det i sin tur tror jag är en effekt av konsensuskulturen, alltså förekomsten av I stör ju konsensus. De intellektuella gör ju uppenbart att det finns fler än ett sätt att tänka om en sak. Att det finns fler än en grundvärdering och det kränker på sitt sätt den svenska sensibiliteten. Man vill inte att det ska va så, alla ska vara överens, sen kan man diskutera tekniska frågor. Många svenska skulle inte alls vara främmande för ett expertvälde, där en grupp vetenskapsidkare fick rätten att köra över de folkvalda i viktiga frågor. Och istället låta fakta regera, men fakta kan inte regera. Fakta kan inte välja en målsättning framför en annan, för att göra det måste man formulera en idé om det goda och på den punkten har de intellektuella en uppgift eller skulle kunna ha om någon lyssnade på dem.

TN Men har du gett upp hoppet för Sverige?

HE Får man inte göra, något sådant finns inte. Det här kommer kanske förändras, det vet jag inte. I tider av svåra meningsmotsättningar ökar spelrummet för I.

LE Men om det finns en fråga i Sverige just nu där du tycker att I skulle spela en roll. Vilken fråga handlar det om då.

HE Svårt att prioritera på det sättet, finns många frågor som skulle behöva belysas av sådana här personer. Men om jag får välja en så är det frågan hur samhället ska ställa sig till kulturell mångfald. De flesta i vårt land säger sig bejaka kulturell mångfald men är inte beredda att ta konsekvenserna. Man vill ha samma moral för alla och tillåta variation i övrigt men det är ju att förbise att kulturen inbegriper vissa grundläggande värderingar som inte är de samma över allt. När man börjar reflektera över sådana saker vissa det sig att vi är mer benägna att uppfatta vår egen moral som universellt giltig än vi vill erkänna och det är i grund och botten som att alls inte bejaka kulturell mångfald. Ställs man inför detta problem vad man än tycker om det måste man förstå vad vi egentligen menar med det och för att skapa den sortens klarhet det är en intellektuell uppgift.

LE Men skulle du helst vilja skriva en artikel om detta ämne?

HE Kanske inte om hela detta problem, det är ett stort problem, men gärna skrapa på det lite. Till exempel börja skrapa på den här frasen som vi ständigt och jämt hör i den politiska diskussionen och som till och med lär vara inskriven i svensk grundlag numer om alla mänskors lika värde. Vad betyder den på svenska vilken den inte gör på något annat språk. Hur har den kommit att lyda så, där skulle man kunna öppna en diskussion.

LE Hur menar du då, du tycker att det är obegripligt att formuleringen alla mänskors lika värde finns. Men motsatsen att mänskor inte har lika värde är den mer begriplig?

HE Ja det är den för den svarar mot det verkliga förhållandet. Däremot så har alla mänskor en värdighet som är okränkbar, det är en annan sak. Det är det vi borde sagt och därför är den här termen felaktig.

LE En sista fråga från Tomas.

TN Jag bara undrar, du har ju skrivit att du inte skrivit för inkvisitionen ögon utan riktar dig till de obekymrade. Är vi för få obekymrade?

HE De är väl inte så många men de kanske kan bli flera och det handlar om att ta våga ta ett steg tillbaka och släppa taget om självklarheterna en lite stund. Det är väl just de intellektuellas uppgift att stimulera det.

LE Tusen tack Horace, ledamot av Svenska Akademien.



TN Louise vi har ju redan fått många lyssnarreaktioner. Nämligen om intellektuellas roll i dag. Det vart fler reaktioner på det än sjövädret. Det var många som uppskattade Horace resonera om begreppet intellektuell. Liksom Charles Trenet kan man väl att hela begreppet intellektuell är lite frankofilt eller får en sådan dragning.

LE Det kan det få.

TN Så jag tänkte att det är dags släppa fram lite anglofili. Välkommen Elsa Kugelberg. Du håller på med en doktorsavhandling inom politisk teori och moralfilosofi vid Oxfords universitet. Du är också skribent på DNs kulturredaktion. Definierar du dig som I?

EK Nej det har jag aldrig kallat mig. Det är ett komplicerat begrepp och har flera olika konnotationer. Vi har hört Horace och han har en väldigt snäv.

TN Inte många som platsade, Voltaire gjorde det men förmodligen inte Habermas.

EK Nej precis och det här begreppet används ju idag på ett annat sätt. Det kanske är någon person till sin huvudsysselsättning håller på med intellektuellt arbete, läsa, skriva, tänka, debattera och det gör ju jag.

LE Men när du säger att du aldrig sagt om dig själv att du är I, men hur skulle det kännas om någon sa att du är antiintellektuell?

EK Skulle inte alls kännas bra.

TN Du är född på 90-talet, vilka är de viktigaste forum för I idag? Finns de bland influerar?

EK Ja det har ju verkligen förändrats under 90-talet och nu under 2000-talet. Och det man kan se under finanskraschen 2008 ser man att jätte många jobb försvinner från akademien som tidigare varit en viktig försörjningsplats för I efter att tidskrifter betalat sig sämre. Då ser jag en oroande utveckling i min egen generation och de som kommer efter. Man har svårt att skilja på det här begreppet publikt intellektuell, som kommer på 80-talet inom de anglofona länderna och den så kallade publicitets intellektuelle.

LE Men förklara här vad är skillnaden, jag som då är 56 förstår inte, vad menar du?

EK Ja så där under efterkrigstiden blev det allt svårare för intellektuella att försörja sig i tidningen, böcker och då var det många som flydde in i akademien.

TN Alltså universiteten inte Svenska akademien.

EK Ja, förlåt och där gick det bra men det blev att mer att man vände sig innan en professionallisering. Det har ni varit inne på att man skriver mest för sina kollegor. Och då på 80-talet finns det en historiker Russell Jacoby, amerikan som myntar det här begreppet, lite taskigt att det finns public intellectualls och academic intellectualls. Men public intellectualls är en tautologi för det ska ju ligga i det intellektuella att vara engagerad, vara med i samhällsdebatten.

TN Att man vill föra ut och inte bara sitta.

EK Ja exakt.

LE Det där har jag stött på, för det finns, det är ju också så i Sverige. Det finns ju två sorter på universiteten, dels de som tycker att media bara missförstår mig ändå, de kan inte ställa några ordentliga frågor så jag tänker inte vara med. Och så finns det de som tycker att det är en del av verksamheten, vara aktiv i debatten och kanske svara på frågor. Men hur ser du på det att det blivit så uppdelat?

EK Tror det är väldigt individuellt vad man väljer att satsa på. Men man kan säga att incitamentsstrukturen på, ini universiteten är inte bra för unga forskare att engagera sig i debatten för att det premieras inte överhuvudtaget om man vill ha ett jobb efter disputationen. Då är det bara ens publikationslista som, om man publicerat sig i väldigt obskyra specialiserade facktidskrifter och att vara med i radio eller skriva i tidningen det är det ingen som bryr sig särskilt mycket om, tyvärr. För att få ett akademiskt jobb sedan.

LE Är det samma sak i Oxford?

EK Ja det skulle jag säga, men det finns en ganska stor skillnad för att där finns ju och det var Carl-Michael inne på också här har kulturtidskrifterna som är så centrala för intellektuella dom har ju försvunnit men i den anglofona världen poppar det upp nya hela tiden och det blir som en brygga. Man kan träna sig skriva mer publikt men inte riktigt så samma språk …

TN Vad pratar vi nu om för tidskrifter, det är inte bara London Review of Books?

EK Det finns men också nya som The Point Magazine, Liberty Journal finns också och tidigare Boston Review och även LA Books of Review.

TN Hur är det intellektuella klimatet i Stor Brittanien jämfört med hur det är i Sverige?

EK Äm det är ju väldigt ä, ska vi säga att det är. Vi har ju på båda de här platserna har vi det här diskussionerna om vad postmodernism och vad är sanning. Det präglar ju hela västvärlden skulle jag vilja säga.

TN Men jag tänker premiärministern Boris Johnson han är ju kanske i viss mån både populist, men han har ju också en rejäl dos klassisk bildning. Märker man det?

EK Ja men det tycker jag man märker.

LE Hur då, hur då?

EK ja men att han känner sig bekväm i alla olika sammanhang, så det handlar ju väldigt mycket om att han har det här kulturella kapitalet som en oxfordutbildning kan ge.

TN … och han talar latin.

EK Just det.

TN eee ja e vad, har du ändå funderat på att kalla dig intellektuell nu då?

EK Jag blev ju inbjuden till det här programmet, så det är ju bra i alla fall.

TN Så det är första steget.

EK Ja, det är första steget, nämen jag tänker att det finns på grund av att det har blivit svårare att få de här arbetena inom akademien, universiteten. Så ser man hur många vänder sig till sociala medier och kanske gör reklam för sig själva för att försörja, för att kunna betala sitt intellektuella arbete vid sidan av. Ja ser konstnärer, författare också gör reklam för snus eller jeans på instagram. Och det där om en publikt intellektuell är en tautologi så är det en självmotsägelse att då vara intellektuell och då sälja ut sig så.

LE Jag skulle vilja återvända till det som du sa i början, för du sa så här att Horace satt en ganska hög ribba för att någon ska räknas som intellektuell. var vill du lägga ribban?

EK Nä men jag tycker det är viktig man har det här, jag skulle tycka om det publikt intellektuella, det begreppet inte behövdes längre och att man förstår sig själv som intellektuell som tjänar sitt samhälle och inte bara då, för det finns en tendens att de som är med och pratar kanske är med i olika publika fora att de blir lite predikare istället för att vara en deltagare. De är ingen som gillar att bli predikad för om vad som är rättvist och bra. Man vill ju gärna vara en jämlike.

TN Vilken är den mest intressanta samhällsfrågan för dig som I nu?

EK Kommer alltid vara vad är det goda livet och vad är ett rättvist samhälle, ganska klassiskt så.

LE Varför sådan klassiska grejer?

EK Jag tror det är eviga frågor som alltid kommer vara svåra att svara på och därför väldigt intressanta att undersöka.

TN vad är det mest intellektuella du har gjort, är det doktorsavhandlingen eller?

EK Det är det nog eller?

TN Vad heter den?

EK Den har fortfarande inget namn, den handlar om sociala normer, moralfilosofi, hur vi ska kunna leva tillsammans, vad vi är skyldiga varandra och givet vi har olika plats i samhället.

TN Tack så mycket Elsa Kugelberg, doktorand i politisk filosofi vid Oxfords universitet och kulturskribent på bland annat DN.



TN I dag är vår gäst författaren och krönikören Lena Andersson. När insåg du att du var intellektuell?

Lena Andersson Det har jag nog inte insett.

TN Så du definierar dig inte som intellektuell?

LE Men samtidigt lever du upp till kraven, du är med i samhällsdebatten, tänker och skriver.

LA Jag tänker skriver och läser som min försörjning och jag håller den verksamheten väldigt högt och som viktig i ett samhälle. Och ja i sociologisk mening är jag I såsom i en social funktion, som en klass. Tycker nog också att intellektuell i Sverige är något av ett skällsord.

TN Så av taktiska skäl vill du inte kalla dig intellektuell?

LA Taktiska, skulle man kanske kunna säga. Jag tänker inte ens på det så, jag vet vad jag håller på med. Men jag skulle inte vilja säga de, Carl-Michael Edenborg var ju inne på det att "vad tar du dig för och kallar dig för intellektuell". Det beror ju delvis på vår, vi har en … alltså våra intellektuella har ett svärmiskt förhållande till jämlikhet och till … det är något suspekt att påstå sig vara …

TN Att man tillhör en elit. Man kan göra det i fotbollsammanhang men man kan inte vara en intellektuell elit i Sverige.

LA Det är i varje fall suspekt, det är någonting annat med intellektuell verksamhet, den har inget hantverk. De är ingen som vet riktigt vad det är man gör utan det blir, det drar mot en kvalitetsbestämning och den ska man inte avgöra själv. Utan det får andra göra.

LE Men om vi då tänker på Emil Zola, han var författare precis som du, han var väldigt aktiv i samhällsdebatten i samband med Dreyfusssaffären. Du är också aktiv i samhällsdebatten, vad är skillnaden mellan dig och Emil Zola?

LA Det är nog fler skillnader än likheter men jag är aktiv i samhällsdebatten och försöker ständigt förkovra mig rent intellektuellt, förstå bättr, tänka noggrant och använda förnuftet. Så det gör jag.

TN Är det svårare att tänka fritt och ifrågasätta i Sverige än i andra, låt oss begränsa oss till europeiska länder.

LA Jag har för lite kunskap om detaljerna i hur det är. Jag skulle säga att i Sverige har vi ett problem och det är det att, förutom den här jämlikhetsvurmen som är en sorts strävan så har vi gjort oss av med filosofi, bildning i den klassiska meningen. Bildning och de här begreppen som följer med det så man kan alltid inte använda sig av ord som humanist. Humanist betyder i Sverige att man är en bra människa medan det är ett filosofisk begrepp, en syn på människan som står i relation till något annat. Positivist tror folk man är positivt lagd medans det i själva verket är en kunskapsteoretisk term. Idealist tror folk man är ute och demonstrerar medan det i länder med en större bildningstradition är en filosofisk bestämning. Det där gör att det blir svårt, man blir angripen för att vara snobbig och folk tycker man ska använda enklare ord men det går inte att använda enklare ord för de här begreppen.

LE Men har du någon gång funderat på att göra en liten serie, kanske i radio eller TV där du förklarar de här begreppen och sedan är det fritt fram att använda dem? Ingen behöver klaga.

LA Nej men jag har skrivit en artikel en gång om när jag fick kritik, en krönika om att jag använde för svåra ord. Där berättade jag vad de betydde. Då fick jag kritik igen för att jag använde dem.

TN Du har ju skrivit för inte så länge sedan i den här bokserien Liberal idédebatt, 200 sidor om falsk och sann liberalism och den inleds ju faktiskt med ordförklaringar. Men du står ju där på Platons sida mot solisterna, vad innebär det i praktiken i dagens intellektuella debatt?

LA Det innebär att man inte ifrågasätter förnuftets möjlighet att förstå de problem vi har. Vilket då den andra sidan gör, det innebär att man anser människan har natur, att saker och ting är essentiella, att det går att analysera saker som beständiga. Och inte som historiskt betingade ständigt.

TN Allting är inte bara ett språkspel?

LA Nej precis.

TN Verkligheten finns?

LA Verkligheten finns och den är inte bara konstruerad av oss och i fall den är det kanske de säger oss någonting om människan.

TN Du har ju diskuterat och ifrågasatt, ska vi säga vår tids dominerande uppfattning ar om identitetspolitik, #metoo och kanske känsligast av allt just nu de här gängapolalyptiska figurerna kring klimatet. Det här är ju frågor som en del intellektuella undviker eftersom man är rädd att bli utfrusen eller som det numer heter canceld. Ser du det som en intellektuell plikt att vara obekväm och har det haft ett pris för dig?

LA Inte att vara obekväm egentligen, men att skriva och tala när jag anser att något är fel eller oklart eller att det är för stor enighet som jag inte tror är möjlig. När jag anar att det bara är massa ordmassor som döljer, massa slöjor framför det verkliga problemet vi egentligen menar. Så det är inte obekvämheten i sig som är poängen. Vi måste gå ner i botten på frågorna vad vi egentligen menar med alla dessa slagord som uppstår i sådana här frågor.

TN Ser du det då som en intellektuell hederlighet om man måste ta motståndarens bästa argument, vända och vrida på den? Ändå ta risken att man säger det obekväma eller det som är för dagen förbjudna?

LA Ja framför allt tycker jag man ska ta motståndarens argument, man ska argumentera och gärna det bästa och inte missförstå avsiktligt som ofta sker. Det är en hederssak och man får ta risken att folk blir upprörda, det är obehagligt, njuter inte av det alls.

LE Men hur gör du då när du säger det är obehagligt?

LA Jag läser ingenting som skrivs om det jag säger om det inte är i massmedia. Sociala medier läser jag ju inte. Och jag påminner mig att om jag argumenterar för det jag anser så ska det vara ovedersägligt, helst.

LE Men kan något vara ovedersägligt?

LA Kan åtminstone vara logiskt korrekt utifrån den vinkel man väljer.

LE Men sedan är det ju ofta att det inte är svart-vitt, de kan vara lite å ena sidan och å andra sidan.

LA Just därför vi inte ska ha den här massiva enheten i fråga efter fråga.

TN Och vad som nu varit provocerande för klimatdebattörerna är att du vill komplicera klimatdebatten. Är det för att det är för mycket kyrka? Är det numer en trosuppfattning mer än en intellektuell debatt?

LA Ja det håller jag med dig om det är och det blir aldrig bra. Plus att det blir en massa beslöjande ord som inte går att förstå vad man menar med som att jorden ska gå under. Det betyder ju ingenting, det är ju blaha blada.

LE Men FNs klimatpanel då! Går det att förstå vad de menar? Att det är ett problem med uppvärmningen och att det är lite bråttom?

LA Nu ska vi inte diskutera klimatet här.

LE Nej, nej vi diskuterar inte klimatet, går det att förstå vad det menar? Är det också ovedersägligt eller är det något annat?

LA De som är med i den här kyrkan, som du nämnde de anser ju att detta är ovedersägeligt. Men det är ju sällan vetenskap så stor enighet som man säger det. I vissa frågor, i vissa delar men det finns ju andra uppfattningar bland de människor som ägnar sig åt kärnan på det hela.

TN Du var ju också väldigt kontroversiell i #metoodebatten och menade att man myndigförklarar kvinnan i debatten. Nu har det ju svängt åt andra hållet, väl nästan va?

LA Jag vet inte om det har det är det inte mest tyst man har lite grand återupprättat de so drabbades, de män som drabbades hårt. Men jag tycker inte man har någon riktigt bra diskussion om vad det handlade om. #metoo var också så mycket en mediafråga så det blir en fråga som media borde diskutera. Men jag är fortfarande väldigt kritisk kring hela tänkandet runt #metoo för det var alldeles för grumligt och aktivistiskt, slagordsmässigt och lite oklar vad det hela gick ut på.

TN Vad är den viktigaste intellektuella frågan idag?

LA Jag tycker det är ett förhållningssätt, att orka tänka om frågorna istället för att kasta sig ut å tycka å känna. Man måste på något sätt ta ett steg tillbaka och fundera på varför det är som det är och varför vi diskuterar det vi diskuterar. Och hur man kan tänka lite djupare om det.

TN Tack Lena Andersson, författare och krönikör på ledarsidan på SVD numer.


I serien får intervjupersonerna förklara vilken roll de tycker att intellektuella spelar, och borde spela, i samhällsdebatten.

Hej och välkommen till ett specialavsnitt till Nordegren & Epstein där vi har samlat del 5-8 i vår intervjuserie Därför är jag intellektuell. I serien undersöker vi hur det är att vara intellektuell i Serige just nu och vilken roll intervjupersonerna vill spela i samhällsdebatten. I det här avsnittet hör du Roland Poirier Martinsson, Kim Salomon, Ebba Witt-Brattström och Jonna Bornemark

Louise Epstein Ja när vi inlede den här serien i slutet av augusti Tomas var jag ganska säker på att de vi bjöd in skulle med glädje säga, jag är intellektuell. Men så har det inte riktigt blivit. Kan det bero på att kraven är högt ställda. Du kommer säkert ihåg när akademiledamoten Horace Engdahl var med i vårt program såå sa han att en människa måste uppfylla två kriterier för att få kallas intellektuell. För det första skall den vända sig till en allmän publik och för det andra får den intellektuella inte representera någon rörelse eller institution utan bara det egna förnuftet. Och då är det bara giganter som den franske författaren och upplysningsfilosofen Voltaire som kvalar in. Har du också gått och tänkt på det Tomas att när Horace sa det där?

TN Ja det var ju knappt postmodernisterna passade in eller fick vara med.

LENej, nej det var många som inte riktigt kvalade in. Hej och välkommen hit Roland Poirier Martinsson, doktor i teoretisk filosofi och debattör. Vad betyder ordet intellektuell för dig.

Roland Poirier Martinsson Ungefär det som Horace sa att tänka och skriva och göra detta i ett slags offentligt sammanhang, något slags multilurg med andra människor i det demokratiska samtalet. Skulle också vilja konkretisera det så mycket som att man ska få betalt. Detta är ens yrke i någon bemärkelse, att det finns människor eller institutioner som är beredda att betala för mina tankar och mitt uttryck av mina tankar.

LE Det tycker jag är intressant just att man ska få betalt. Varför är det en viktig del i att vara intellektuell?

RPM Man kan ju tänka intellektuellt på två, kanske på många olika sätt. På två olika sätt att det är någon slags läggning och då har vi ju jättemånga som är intellektuella men å andra sidan att det är något slags yrke eller verksamhet som ersätter eller ett jobb man har så att säga. Att tänka och formulera tankar som ingår i ett offentligt. Det gör man ju inte dels om ens tankar är så värdefulla så att det finns de som är beredda att betala för dom.

LE Och själv har du en blogg också? Är det ett sätt och går det attt vara intellektuell på bloggen?

RPM Jag har ingen blogg.

LE Ja men det är någon slags blogg, man kan läsa dina tankar på internet.

RPM Detta är liksom två veckor gammalt, jag och Fredrik Virtanen har startat en sådan här substackhemsida som man kan prenumerera på.

LE Men i dagligt tal är det lite som en blogg.

RPM En blogg, det att man skriver texter, korta ständiga inlägg. Vi skriver en kolumn i veckan och producerar en podcast i veckan.

LE Men hur är det med dig själv, är du intellektuell?

RPM Ja det tycker jag är rimligt. Men går inte omkring och kallar mig intellektuell. Om någon frågar mig, vad är du. Så säger jag inte att jag är intellektuell, men jag passar in.

Tomas Nordegren Var för inte?

RPM Vagt och pretentiöst, men om någon skulle fråga, tillhör du den intellektuella klassen, om jag får den frågan skulle jag svara ja för det tycker jag att jag gör.

LE Men det är lite intressant du känner dig ändå som intellektuell även om du inte säger det när människor frågar. När insåg du att du var intellektuell, att du tillhör den intellektuella klassen, minns du det att så här är det för mig?

RPM Det var väl när det blev mitt yrke så att äga, när jag fick en forskartjänst i teoretisk filosofi, när jag började skriva för nationell press, dök upp i radio och kommenterade saker så här. Vi pratar om mitten av 90-talet, slutet av 90-talet.

LE Nyligen skrev du en text, då där på Internet oavsett om vi kallar det blogg eller inte med rubriken Varför är det ingen som hatar mig. Texten handlar om att du sällan möts av hårda ord på Twitter, trots att du är abortmotståndare, men inte aborträttsmotståndare. Din favoritpolitiker heter Annie Lööf och du tycker Svenska kyrkan är vänstervriden. Och så skriver du att du tror att ett av skälen att du inte möts av ha i sociala medier är att du är lojal mot dig själv och dina värderingar. Är det så enkelt, bara man är lojal mot sig själv och sina värderingar då klarar man sig bättre som intellektuell.

RPM Som Horace sa ungefär, jag är inte lojal mot någon organisation, jag företräder ingenting eller ingen. Jag säger det jag tycker, skriver, det jag tycker om det. Uttra människor det ena eller andra lägret, vänster eller höger för att ta den skalan. Det bryr jag mig inte om.

LE Men tror du fler skulle förhålla sig ditt förhållningssätt, tror du det skulle vara lättare vara debattör och intellektuell i Sverige?

RPM Det skulle nog bli intressantare i varje fall.

LE Varför tror du det?

RPM Det finns kotterier, partilinjer och ansluter man sig till dom då begränsar man sig sin egna fria tanke. Man upprepar vad många andra sagt, man aktar sig för att säga sådant som kan innebära att man formellt eller informellt utesluts från de sammanhanget man tillhör. Jag tillhör inget sammanhang, jag säger vad jag vill.

TN Jag har funderat lite gran på det där, man måste få betalt av någon. Men en fri författare, menar du att han eller hon är mindre fri än en universitetsanställd?

RPM Nej men en fri författare får väl betalt givet att det här manuset lockar ett förlag ge ut det.

RPM Ja i bästa fall.

RPM Jag har ju varit och verkat vid en institution, skulle inte säga att tanken är friare där än jag befunnit mig.

LE Men visst är det så att det du gör på nätet det är bakom betalvägg? Där får du betalt för att det ska bli tydligt?

RPM Just nu är det inte bakom betalvägg men vi hoppas att det ska bli så många prenumeranter att vi ska kunna ta betalt och tjäna några ören. Annars tjänar jag mina pengar på att skriva böcker, texter, översätta, redigera texter.

LE Men hur tycker du det är att vara intellektuell just nu i SVerige?

RPM Både lätt och svårt, lätt i bemärkelsen att vi lever i ett land där man kan säga vad man vill, det är inte självklart i världen. Det är svårt i Sverige men där skiljer de inte ut oss för att det offentliga samtalet har blivit så upphackat, så sloganmässigt. Allt detta hör ju ihop med det att väldigt mycket och då sätter jag det inom citattecken, offentliga samtalet det drivs genom sociala medier och bedrivs det där plockas det ofta upp av ledarsidor och kultursidor. Så någon slags mening sociala medier är en av eller den viktigaste drivande krafterna bakom det offentliga samtalet i dag, det demokratiska samtalet. Jag tror inte det är en gynnsam kraft.

LE Varför inte det?

RPM Dels så tror jag många motiveras av att samla på sig så många följare som möjligt, skriva saker som får så många tummar upp som möjligt. Dels så finns det ju inget utrymme för att utveckla tankegångar, folk sitter och klickar runt på nätet. Är det något som är mer än tusen tecken så klickar man genast över till något annat. Väldigt mycke har mer än tusen tecken.

LE Därför jag tycker om papperstidning. Min stora skräck när papperstidningen kommer att försvinna. Men du har ju bott i USA under många år. Vilken är den största skillnaden mellan Sverige och USA när det handlar om att vara intellektuell?

RPM Att USA har många ankdammar och i Sverige finns det bara en.

LE Hur menar du då?

RPM Det är inte så att vi genom en genomsnittlig skribent eller tänkare i USA tänker friare än någon i Sverige. Men däremot finns det en mängd olika sammanhang och dom här är ju medvetna om varandra, det finns någon slags respekt, det finns ett sammanhang som jag inte tillhör men där finns det människor som tänker som skriver och argumenterar. Sverige är en ankdamm, USA är många ankdammar, det tycker jag är den stora skillnaden.

LE Men en sista fråga, vilken tycker du är den intressantaste samhällsfrågan som intellektuell just nu?

RPM Det är digitaliseringen i vid bemärkelse och då menar jag inte bara sociala medier utan överhuvudtaget.

LE Och så en sista fråga. Vad är det mest intellektuella du gjort i ditt liv?

RPM Måste väl vara att skriva min doktorsavhandling antar jag och ett par böcker jag skrivit därefter som också har satt målet ganska högt i det avseendet.

LE Tusen tack att du var med och den här serien kommer fortsätta ett tag till eller hur Tomas?

TN Absolut


LE I torsdags var ju Roland Poirier Martinsson, debattör och doktor i teoretisk filosofi med i vårt program för att ge sin syn på hur det är att vara intellektuell i Sverige just nu. Han sa att det räcker inte med att vara oberoende, man måste också få någon form av inkommst av sin intellektuella verksamhet. Den här serien kommer ju att fortsätta ett atg men i dag så har jag tänkt att vi ska stanna upp lite och prata om de intellektuellas historia. Är du redo Tomas och sanna upp och dyka ner i historia?

TN Jag är idel öra.

LE Du är idel öra, välkommen hit Kim Salomon, professor emeritus i historia vid Lunds universitet och författare till boken Jag anklagar de intellektuellas historia. När föddes begreppet intellektuell?

KS Ja, man kan säga att det föddes i slutet på 1890-talet i Frankrike. Det var en fransk-judisk officer Alfred Dreyfus som blev anklagad för landsförräderi och bevismaterialet var falskt och en som engagerade sig var Émile Zola och han skrev ett öppet brev till den franska presidenten Jag anklagar, j'accuse och det satte igång andra intellektuella som skrev och stödde i öppna brev Zola. Och då var det en redaktör som kallade dessa intellektuella för intellektuella och i det sammanhanget föddes begreppet, men det föddes ju också samtidigt antiintellektualism, det vill säga att man kritiserade de här. Etablissemanget kritiserade, ja men hur kan en professor i tibetanska språk, vad vet han om den franska militärdomstolen, ingenting sa dom. Så samtidigt som begreppet intellektuell föddes, föddes antiintellektuell.

LE Men samtidigt då var de ju andra intellektuella som var emot Zola, var emot Dreyfus. Det blev ju en jättedebatt.

KS O, ja det blev ju en debatt mellan intellektuella kan man säga.

TN Jag har aldrig fått klart för mig, var det ett öppet brev, jag har den här tidningssidan framför mig, publicerades det från första början som en tidningsartikel?

KS Ja det fungerade i ett öppet brev och det är i en tidningsartikel man publicerar det. Det var i tidningarna debatten pågick.

LE I vårt program så sa ju akademieledamoten och författaren Horace Engdahl att en människa måste uppfylla två kriterier för att kunna kalla sig intellektuell. För det första ska han eller hon vända sig till en allmän publik och för det andra får en intellektuell inte representera någon rörelse eller institution utan bara det egna förnuftet. Håller du med?

KS Nej det gör jag inte. Men det är svårt att debattera med honom när han inte finns här!

LE Men vad är din version, vilken är din syn?

KS Ja men hur ska man kunna vara obunden, vem är obunden? Jag menar Václav Havel som var tjeckoslovakisk författare och dissident under kommunisttiden, sedan blev han president, när han efter -89, när Tjeckoslovakien blev fritt. Genomgår han ett stålbad och är han då inte längre intellektuell som president? Jag som vart professor vid en institution räknas jag då inte som intellektuell men när jag sedan pensioneras räknas jag då som intellektuell? Då är jag obunden! alltså det där med obunden är väldigt problematiskt.

LE Du tror inte det går att vara obunden?

KS Nej jag tror inte det finns så många som är obundna. Förnuftet, jag vet inte om intellektuella har använt förnuftet! Titta på mellankrigstiden, tusentals intellektuell åkte till Sovjetunionen för att möta framtiden. Och det var ju intellektuella som stödde Hitler. Och så har vi en repris här på 60-talet när intellektuella hyllade regimen i Kina eller Albanien och på Kuba. Man kan inte säga att förnuftet var vägledande.

LE Nej, men vilken tycker du är den största skillnaden mellan idag och vara intellektuell på slutet av 1800-talet?

KS Skillnaden, det är många, det är ett annat samhälle. I slutet på 1800-talet var det ju ett samhälle i förändring, demokratin låg i vaggan och plötsligt var det de som normalt inte höjer rösten höjde rösten. Alltså de här intellektuella höjde rösten och det var något det gamla samhället reagerade starkt emot. Vad vet en professor i tibetanska, vad kan han. Så var det i slutet på 1800-talet. Så är det inte idag.

LE Men hur är det idag?

KS I dag har vi ett helt annat samhälle, helt annan sy på intellektuella. Det var ju så tidigare, låt oss säga fram till mitten av 60-talet så var sådana här intellektuella generalister, de kunde uttala sig om allt, lite av varje! Bertrand Russell, Jean Paul Sartre kunde uttala sig om familjeförhållanden, om utvecklingen i Sovjetunionen eller om fredsrörelsen, om ja.

LE Om allt?

KS Ja om allt, de här som uttalar sig om allt har förlorat sin trovärdighet. Betraktas lite som amatörer på en rad frågor utan då har vi istället fått de här, samhället har blivit lång mycket mer komplicerat och vi behöver därför folk som är experter, vill säga som kan.

LE Men är en expert det samma som en intellektuell?

KS Ja med expert menar jag att man är kunnig inom ett specifikt område.

LE Men är man samtidigt intellektuell eller är man bara expert?

KS Ja man kan vara då i allra högsta grad, då återvänder vi till den här frågan vad är en intellektuell?

LE Precis!

KS Ja, den italienska filosofen Antonio Gramsci, han sa alla är intellektuella bara det att det är inte alla som arbetar som intellektuella. Det sa han ju provokativt men tanken är intressant det handlar alltså om vad vi gör, det är det som vi gör som gör oss till intellektuella.

TN Jo men beteckningen blir ju då orimlig, ungefär som att alla får ordnar. De intellektuella måste ju ha någonting.

KS Jag menar ju inte att alla är intellektuella, men jag tror det är många som fungerar som intellektuella, en gymnasielärare i historia som läser in sig på en problematik. Som utvecklar frågor till sina elever, det är väl ett intellektuellt arbete.

LE Men krävs det inte att man tänker själv?

KS Men det gör han ju också, han utarbetar, läser in sig och utarbetar de här frågorna. Han har en intellektuell verksamhet.

LE Det är väldigt intressant det du säger för att få av de som varit med i vår serie, fem, sex personer de har svårt att se sig själva som intellektuella trots att de ägnar stor tid till att läsa och skriva samt delta i den offentliga debatten, tänka självständigt. Vad är din kommentar till att det är få i Sverige som säger att de är intellektuella?

KS Varför har ni inviterat in dem?

LE Därför vi tycker vi vill resonera med dem. Vi tycker de är intellektuella.

KS Och självbilden är annorlunda och det kan det finnas flera orsaker till. En är att hur visualiserar man en. Jo man, en är Jean Paul Sartre som sitter vid sitt stambord på Café de Flore, nonchalant klädd å gestikulera, kedjeröker och omgiven av ett entourage. Så föreställer man sig en intellektuell och så tänker de, så är inte vi. Det skulle vara en förklaring, nej men jag tror att det beror på hur man definiera intellektuell förstås. De definierar intellektuell som gör att de inte innefattas i den kategorin.

TN Me måste man så att säga driva debatten, någon tes för att få kalla sig intellektuell? Inte bara att resonera med sig själv, undervisa? Ha någon position, inta någon position i debatten?

KS Ja alltså när ordet etablerade i slutet av 1890-talet då var det samhällskritik ett viktigt kriterium. Alltså de var kritiska mot det etablerade samhället och det var ett viktigt kriterium för att få kalla sig intellektuell. Och det kriteriet har egentligen följt med genom århundrade och är fortfarande på något sätt aktuellt, man ska ha en kritisk hållning. Horace Engdahl var uppenbarligen inne på att man skulle använda förnuft men han nämner inte kritisk samhällskritik.

LE Jo man ska vara oberoende och man ska ibland kritisera samhället, absolut.

KS Ja ibland.

TN Ja men det här att man inte nödvändigt är för demokrati eller frihet eller man kan vara emot det som intellektuell?

KS Ja absolut, vi ser det som, vi kan bara se på 68. Det var ett festfyrverkeri för intellektuella, det smällde, det sprakade och så tog det abrupt slut.

LE Du har ju skrivit om de intellektuellas historia, hur definierar du dig själv? Är du intellektuell?

KS Ja, jag anser nog att jag är det.

LE Då var du nog person tre som svarade ja på frågan. Tre har ändå svarat ja i den här serien. En sista fråga , håller de intellektuella på att försvinna i Sverige?

KS Ja i Sverige, jag vill säga generellt sett har intellektuella fått det besvärligare. Det beror på flera förhållanden, ett är det här med populismens framväxt, har med det här kunskap tillmäts betydelse. Hela Internet har blivit en infrastruktur för lögnen och det är ska vi säga. Intellektuella har informationsteknologin, har de förlorat sin auktoritativa röst? Alltså tidigare lyssnar folk på intellektuella, nu läser man vad kompisar skrev på facebook, än vad man nödvändigt vis lyssnar på de intellektuella.

TN Kan man inte vara en intellektuell influenser?

KS Ja där skulle jag säga, influenser har mycket starka kommersiella intressen.

LE Kim Salomon, du var här, det var en intellektuell stund.

KS Ja det kan inte jag bedöma.

LE Det bedömer jag, tack för att du var med.



LE I måndags så pratade vi ju med Kim Salomon, professor emeritus historia för jag ville sätta in vår serie i hur det är att vara intellektuell i Sverige i ett historiskt sammanhang. Kim Salomon menade att de intellektuella har fått det mer besvärligt i vår tid vilket främst beror på informationsteknologins framväxt. Många tycker det är lika intressant vad kompisarna skriver i sociala medier som att lyssna på en människa med omfattande kunskap. Är det deppigt eller inte?

TN Jag vet inte, på Emile Zolas tid skrev ju folk, det var ju postgång tre gånger om dagen. Så man har kunnat utväxla kärleksbreven och det privata så det behöver inte stå i motsatt förhållande till varandra.

LE Han har väl rätt i det att många lägger ner många timmar med att scrolla upp och ner i sociala medier, det är sant!

TN Jo, förmodligen större mängd än de här dagliga brevväxlingarna.

LE Kan vara så, välkommen till programmet Ebba Witt Brattström, författare och professor emerita, hej. Håller du med Kim Salomon att det är ganska besvärligt att vara intellektuell i dag, att allt är informationsteknologins fel.

EWB Nej inte alls det är helt olika saker. Jag tänker poddar, kulturinfluensers och hur man så att säga bara egentligen har en konsensus som man varierar på olika sätt. Man tycker till vad kompisen i en annan podd har sagt om samma saker. Det är alltid samma tema ett tag och så vidare, det har ingenting med intellektuella att göra.

LE Men han menar då att intellektuella då har svårare att få utrymme eftersom människor har så mycket annat att syssla med.

EWB Ja det beror ju på vilka människor vi talar om. Det är väl ett segment i medelklassen, i huvudstaden och kanske några större städer till och det är också generationsbundet. Så en intellektuell har ju oftast sin publik i en bredare bemärkelse och skulle jag vilja hävda utanför 08 området tack och lov. I alla fall är det min erfarenhet efter 45 år av föredrag ute i det här stora och fina landet.

LE Du har sett många delar av landet, men det är ju också som så att du arbetat många år på Helsingfors universitet. I en intervju i den finska universitetstidningen Akatimi sa du att intellektuella klimatet i Finland är mycket bättre än det är här i Sverige. Hur tänker du då?

EWB Det är det definitivt och det beror dels på att Finland är ett slags bättre Sverige eller som Sverige var förr. MAn har en helt annan bildningsnivå tack vare att man har behållit det som ju var den nordiska skolan, som vi också hade men som Göran Persson gjorde sig av med i början av 90-talet. Så att du har ju en högre, en helt annan språkbehandling både på den finskspråkiga och den svenskspråkiga sidan. Du kan låta olika argument samsas och komma till tals i en debatt. Du tycker inte samma sak hela tiden och så har du det här helt fantastiska som jag älskar, du har en kämpande minoritetskultur, den finlandssvenska. Som hela tiden måste förhålla sig till dels den rikssvenska men också till den finskspråkiga majoritetskulturen. Det blir ju dynamiskt, elastiskt roligt. Jättekiva!

TN Så trots att den finlandssvenska minoriteten är relativt liten så är det en bättre scen för dig som intellektuell?

EWB Absolut, de är ju kulturellt oerhört verksamma. Och om man tittar till, vad kan de vara 300 000 tusen så är det ju väldigt många som är tvåspråkiga ska vi ju inte glömma. Men förutom dom som kryssar i modersmålssvenska, de producerar också mycket svenskspråkig litteratur, de är en väldigt viktig del av den svenska litteraturen. Alltså svenskspråkiga, ja de är kul.

LE En del av de vi bjudit in att medverka har svårt att se sig själva som intellektuella fast de ägnar mycket tid åt att skriva, läsa och delta i den offentliga debatten. Hur är det med dig själv, uppfattar du dig som intellektuell?

EWB Absolut gör jag det. Det är inte helt odelat roligt ska jag säga men jag tror jag ganska tidigt kom på att jag nog tyvärr var intellektuell.

LE Vad var det som gjorde att du kom på det?

EWB Att jag alltid, att jag har, att jag på något sätt är hopskruvad på det sättet. Jag har en tendens, min hjärna tickar och tickar, den stannar inte upp så där saltsjöbadsmässigt som den ska i det här landet vid, nu räcker det, nu har vi kommit dit i debatten. Så jag ser alltid lite bakom, det finns en sådan där liten misstänksamhet att det här var lite för lätt eller det är någonting som jag måste fortsätta tänka på. Kanske avslöja och så där, jag kan inte göra något åt det. Det är en stor padda i en liten pöl.

TN Varför säger du tyvärr?

EWB Det är jättejobbigt, du blir väldigt förarglig människa. Du blir den här stora paddan i en lite pöl fast du egentligen är den snällaste människa på jorden.

LE Men varför måste det vara på det sättet?

EWB Det beror nog på att vi har ett väldigt dåligt intellektuellt klimat och det har vi nog haft ganska länge, tror jag

LE Men sedan undrar jag lite gran, vad innebär det för dig att vara intellektuell?

EWB Det är så här och jag har ett ideal och det är folkbildningsintellektuell så egentligen är idealet kring 100-talet kall när arbetarna gick från fabriken och lyssnade på Ellen Key på Stockholms arbetarinstitut när hon föreläste om den tyska förromantiken, alltså någonstans är jag ju nostalgisk, överdriver något här!

LE Men det handlar om att anmäla sig, vända sig till en bredare publik med sina tankar för att kunna vara intellektuell?

EWB Ja, det finns inget egenvärde i att vara intellektuell, då är du privatlärd och sitter ofta i och fnular med ditt eget. Kanske du använder det för att trycka till folk, du kan läsa på tre språk. Det var ju en självklarhet när jag så att säga klev ut i världen, att vi kunde läsa på tre språk förutom de nordiska, de skandinaviska.

LE Så man ska kunna läsa på tre språk?

EWB Gärna så att man kan bevaka andra offentligheter, andra länder, att du har lite större perspektiv, det blir roligt men det är ju också så att när jag säger tyvärr eftersom du frågar där nu. Så är det ju, måste vi tänka på att det varit ganska livsfarligt att vara intellektuell under 1900-talet så har du blivit avrättad och förföljd om du tänker på sovjetkommunismen, nazismen, fascismen och vad tror ni att Maos kulturrevolution handlade om eller för den delen massakern på Himmelska fridens torg? Det är ju farligt med de här människorna som har den här lojaliteten till tänkandet och en slags drift och galet mod att gå emot felaktigheter i samhället.

TN Kanske inte riktigt lika farligt i Sverige?

EWB Inte än.

TN Du tror det kan bli det?

EWB Inte vet jag men jag säger i varje fall att vi ska vara glada att vi har yttrandefrihet. Jag har i varje fall många gånger varit glad över det.

LE Du har pratat om svårigheterna. Vad är roligast med att vara intellektuell?

EWB Det är ju roligt att tänka. Det är roligt att läsa, det är framför allt skriva. En intellektuell använder ju skrivandet som ett sätt att tänka. Men det här att man är förarglig, om jag säger till er varför tror ni att det är manliga filosofer som är intellektuella, varför har ni inte nämnt en enda kvinna utom Simone de Beauvoir som en svans till Sartre?

LE Jag vet inte om jag gjort mig skyldig till just det brottet. Ja men du har absolut en poäng att det finns kvinnliga intellektuella som inte fått det utrymme som de förtjänar.

EWB Vi tänker, det jag var ute efter är att alla, även jag, vi är så hjärntvättade i det att vi tänker just, var det Kim Salomon som sa att Jean Paul Sartre på Café de Flore, entourage babblande och rökande, vindögd och ful, det är en föreställning vi har. Den har inte med verkligheten att göra. Stora intellektuella kan lika gärna vara Madame de Stael som fick Napoleon att skita på sig. Ja i början av 1800-talet.

TN Klart man skulle vilja önska det fanns några kvinnliga grekiska filosofer som vi hade kommit ihåg eller skrivit ner.

EWB Det fanns en kvinnlig filosof som det finns fragment från, hon hette Mira. Det är ju det att man inte bevarat det.


LE Men sedan undrar jag vilken är den mest intressanta samhällsfrågan för dig som intellektuell?

EWB Det är och förblir kvinnoföraktet som genomsyrar hela samhället som gör att kvinnor får lägre löner, vi har sedan 90-talet samma lönegap, vi har de sämsta kvinnopensionerna i norra Europa. Vi har nätgrooming, ja och så vidare. Det är för mig den stora intellektuella utmaningen. Hur kommer man åt det, hur tänker man runt det, hur kan man presentera det på ett annat sätt. Hur tar man äntligen så att säga hål på detta, denna konsensus, det blir ju bättre och bättre, det blir det inte alls.

LE Får vi kanske en kvinnlig statsminister? Bra eller dåligt?

EWB Ja, det är ju naturligtvis bra.

LE Ja en sista fråga, vad är det mest intellektuella du har gjort?

EWB Det var nog när jag gav ut århundradets kärlekskrig därför den har ett ekorum av litterära citat som man kanske inte tänker på, men 2600 år tillbaka, börjar med Sapfo.

TN Trodde det var det här med kvinnliga litteraturhistoriker?

EWB Ja det är naturligtvis, du tänker på Nordisk litteraturhistoria som man nu kan klicka gratis på nätet.

LE Ebba Witt-Brattström, tack för att du var med att vi fick pratas vid en stund.



LE I förra veckan pratade vi med författaren och professorn Ebba Witt-Brattström om hur det är att vara intellektuell i Sverige. Hon sa då att vi har ett dåligt intellektuellt klimat som gör att man som intellektuell känner sig som en stor padda i en liten pöl. Man blir förarglig fast man är snäll. Hon tyckte också för att räknas som intellektuell så bör man kunna läsa texter på tre språk förutom modersmålet. Är flerspråkighet också ett ideal för dig Tomas?

TN Ja men jag kan ju inte säga att jag behärskar mer än ett par, tre språk. Helt okej.

LE Jag hade gärna kunnat fler språk också. Det är en dröm, välkommen till programmet Jonna Bornemark, professor i filosofi vid centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Håller du med Ebba Witt-Brattström om att vi har ett dåligt intellektuellt klimat här i Sverige som ofta gör att intellektuella ses som irriterande fast de är snälla?

JB I viss mån, det finns en viss oförståelse för vad det är för någonting och kanske vilken typ av förmågor som ligger bakom en intellektuell verksamhet.

LE Vad handlar den här oförståelsen om?

JB Jag vill ju dra tillbaka det här begreppet intellektuell till det latinska intellektus som jag pysslat en del med utifrån Nikulas Cusanus. Där är det ju inte en grupp med människor, ett yrke eller något sådant utan där är det frågan om en mänsklig förmåga. Som är del av vårt förnuft skulle vi kunna säga om vi använder det på ett brett sätt

TN Du menar att alla människor har intellektuell förmåga?

JB Absolut, herre Gud. Om vi skulle titta på, annars skulle vi inte vara människor. Men sen kan man ju grotta ner sig i just den här förmågan medan andra grottar ner sig i andra.

LE Vem var Cusanus?

JB Nikulas Cusanus levde på 1400-talet och han var filosof, teolog, furste, han byggde sjukhus. Han var en sådan här renässansperson på många sätt.

LE Men den här förmågan som han pratar om, vad handlar den om konkret?

JB Den handlar om, som människor kan vi leva på vansinnigt många olika sätt. Det är bara att titta på kulturer och etik. Det betyder också att vi lever inom vad jag kallar horisonter av icke vetande. Världen är alltid mer än vad vi vet. Och intellektusförmågan är att stå där i relation till de här horisonterna av icke vetande, som en slags mänsklig existentiella situationer och fånga upp, var kommer vi ifrån, vart är vi på väg, vad är riktigt viktig och inte minst, vilka är de där vi.

TN Men då kan inte de där med att vara snäll ett ideal?

JB Nej men det är inte någon form av grundkaraktär, tror jag inte Ebba menade heller. Det är ju inte så man odlar den här intellektuella förmågan. Men det betyder att vi både har den på den här samhällsnivån, som samhälle måste vi ha någon slags riktning och ett existentiellt intellektuellt samtal om det. Men också behöver ju varje människa och grupp ha den typ av samtal och har det i omgångar. Så det är klart att det finns men så kan det professionaliseras på olika sätt. Och vi lever ju i ett samhälle med väldigt hög arbetsdelning. Men jag tänker att vi lever i en kultur som tänker att en rationalitet är framför allt en kalkylerande rationalitet. Du började genast fundera på om man skulle kunna mäta olika typer av rörelser här.

LE Men det var lite på skämt.

JB Ja men vi är ju inte så långt därifrån om man tänker på vissa yrkesgrupper. Men när vi tycker att det är det som rationalitet glömmer vi bort och förstår oss inte på den här intellektus kompetensen.

LE Men om vi lämnar lite den här förmågan intellektus. Hur tycker du det är att vara intellektuell i Sverige just nu?

JB Jo, tack bra skulle jag faktiskt vilja säga.

LE Varför?

JB För att vi står faktiskt inför massa utmaningar som samhälle i stort. Vi håller på att tänka om i massa massa grundläggande frågor. Ja men den stora frågan om vad sanning är, miljöfrågan tycker jag ställer oss inför, ja men hur ska vi egentligen, vad ska vi va för typ av kultur? Vad är vår relation till naturen? Jag har ju just hållt på med de här frågorna det mätande och det omätbara, New public management som styr system och annat och där sker det jättemycket just nu. Så att jag tänker att samhälle står inför de här brytningspunkterna, ja då är vi oavsett om vi pratar om det eller inte tar man hjälp av det.

TN Ja men i de föregående samtalen får man en känsla av att det finns en bild av att för tjugo, trettio år sedan så fanns det en intellektuell elit som var mycket mer klassiskt bildad, som hade några få kultursidor där man möttes på och en mångfald av kulturtidskrifter och ett mycket mera levande akademiskt liv. Och en större respekt för klassisk bildning, men att nu har allting rasat ihop och de intellektuella är mera vilsna. Du håller inte med om den bilden.

JB Nej jag gör faktiskt inte det. För att jag tycker den beror på en lite för gammaldags bild av vad den intellektuelle är för en någon. Och dessutom så tänker jag på de här intellektus praktiker om jag får bredda begreppet lite och komma åt den här förmågan så har vi många fler sådana praktiker än just den här smala akademiska fora som också kan vara viktig.

LE Men kan du ge ett exempel på en sådan praktik?

JB Visst alla konstnärliga praktiker till exempel är just att stå där och fundera på vad som är viktigt. Vi har också en omdömesförmåga att just i en konkret situation handla på ett så bra sätt som möjligt.

TN Men är de sociala medierna ett hot eller är de en ny plattform för de intellektuella?

JB Jag har en idé om att historien alltid går i kräftgång, vi vinner något och förlorar någonting. Men de sociala medierna för med sig en jävligt obehaglig ton, tycker jag vet i sjutton om de egentligen hotar de intellektuella för som kultur måste vi fortfarande hantera de här stora frågorna.

LE Men du var inne på att intellektuella har mycket att bidra med till samhället, intellektuella kan koppla ihop saker som är svåra och sådant. Men då undrar jag hur ska den intellektuella göra den här kopplande så att det ska fungera.

JB Alltså här finns en annan som jag tycker problematik kring humanioras roll idag som hänger ihop med det som du Tomas var inne på. Humaniora har blivit inpuffat med att man ska vara akademiker på samma sätt som en naturvetare, skriva i specialiserade tidskrifter för en lite smal publik. Det är ju ett problem vi har. Och när vi hamnar i den situationen så blir det också som att vi ska odla kritik. Jag tror nämligen att intellektuella bara ska utveckla en skarp kritik mot allting för då skärmar man också av sig från en massa människor som måste handla på en massa sätt. Om vi som intellektuella säger att, vad du än gör så gör du fel, då blir vi rätt lätt irrelevanta. Varför skulle någon lyssna på oss då? Tycker vi måste också vara lite mer konstruktiva.

LE Men hur är man konstruktiv?

JB Man går in i samtalet, man tittar, tar på sig de här uppgifterna. Vad är viktigt då? Man pratar med människor som har helt andra utbildningsnivåer eller kommer från hellt andra platser än en själv.

LE Men det är ju en del av de som vi då bjudit in att medverka i den här serien som haft svårt att se sig själva som intellektuella fast de ägnar mycket tid åt att läsa och skriva och delta i den offentliga debatten. Uppfattar du dig själv som intellektuell?

JB Jag tycker det nog är en hederstitel som precis som bildad säger man inte det om sig själv. Men om någon skulle säga att jag var det blir jag glad för att jag kopplar ihop det med det här intellektusbegreppet.

LE För dig är det inte jobbigt att vara intellektuell?

JB Nej om jag får tolka det på mitt sätt så att säga. Jag vill inte in i den där smala franska café och röka ciggar fåran. Jag tycker det är mycket viktigare än så.

LE Men hur gör du för att förmedla det här till dina studenter för du undervisar ju också?

JB Ja vi pratar jättemycket har faktiskt en kurs just nu för doktorander som är nya inom humaniora och samhällsvetenskap. Och där vi pratar jättemycket om vad det innebär att vara forskare inom de här ämnena, vad man kan ge till samhället, vad som är ens slags roll. Så det finns otroligt mycket att säga där och det är kul för att det just är framåtsyftande. Vi har mycket mer att bidra med än vad folk vanligtvis tänker sig.

TN Är akademien eller om vi säger universiteten då, är det mer isolerat idag, är det för lite kretsgång så att säga mellan politiken och journalistiken å akademien? Är det liksom vilken egen, vad sa hon pöl? Du sitter ju som en padda.

JB Jag vet inte om det blivit värre, så tror jag det kanske alltid har varit. Men vi har ett strukturproblem med just de som kallas för tredje uppgiften, att vara ute och prata radio till exempel, inte är merriterande. Ni har varit inne på det tidigare i den här serien och det är ett problem, ett strukturproblem.

TN Det kan till och med anses lite vulgärt, att delta i samhällsdebatten? Att man hellre ska vara meriterad intärnt.

JB Jag vet inte, jag tycker faktisk folk tycker det är en viktig uppgift vi ha också, det är inet så illa.

LE Sedan var det en lyssnare som hörde av sig till oss och tyckte att det inte var så bra att vi hade med oss någon naturvetenskaplig person som ett exempel på en intellektuell. Om man har rötterna i naturvetenskapen.

JB På ett sätt om jag nu tänker att intellektuskompetensen handlar om att hantera de här stora existentiella frågorna så är ju det sällan naturvetare i sin forskning ägnar sig åt. Medans humanister, det är vårt tema. Så här tror jag det faktiskt finns en anledning till att det är på det viset. Däremot så kan ju förstås naturvetare, vi har ju flera bra fysiker till exempel i Sverige som börjar rikta sig men då hamnar de också i filosofin och humaniora.

TN Astrofysiken?

JB Jamen det finns jättespännande, framför allt så finns det spännande crossover här när vi kan mötas.

LE En sista fråga, hyfsat kort svar. Vilken är den mest intressanta samhällsfrågan för dig som intellektuell? Du får välja en sak.

JB Får jag välja en sak så är det miljöfrågan, för den är kulturomdanande i grunden.

LE Tack Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola.


LE Ja då fortsätter vår serie om hur det är att vara intellektuell i Sverige just nu. För två veckor sedan pratade vi med Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i filosofi (förmåga ändra uppfattning) "finns två typer av intellektuella, dels de som ser sig som ett slags världssamvete och gärna då övertyga omvärlden om vad som är rätt och fel. Och så finns det de som kritiskt vill belysa en fråga utifrån olika perspektiv", vrida och vända på olika frågor ..... 29.25

Välkommen hit Vivi Vajda, professor i paleontologi. Omvälvande katastrofer i jordens historia, biologisk historia och klimat i ett geologiskt perspektiv.

LE Vad lockar dig mest?

VV Världssamvete definitivt. Jag är ju fokuserad på biodiversitet, rädda djur och natur. De är snackigare

LE Hur bidra i den offentliga debatten?

VV Att bidra med fakta så det inte blir skrönor eller som vi kallar det idag fejknews. också som roll, naturvetare bevara institutioner som bevarar vetenskap och kultur. Att kulturinstitutioner bevaras bibliotek, museer

LE Vad innebär det att vara intellektuell?

VV Det är en jättesvår fråga, sedan jag fick inbjudan har jag funderat så att jag nästan blivit intellektuell på köpet. Det åär att delta i samhällsdebatten men det beror ju också på kvaliten på debatten.

LE Alltså, det måste vara en viss nivå?

VV Sedan är det ju inte nödvändigtvis så att en som har en universitetsexamen är intellektuell och tvärt om. Är man beläst och deltar i debatten, ja här måste jag säga att jag är på djupt vatten. Inte fyrkantiga vetenskapliga frågor.

LE Ja men jag tycker det är bra. Här är vi på djupt vatten då kan vi gå till nästa fråga. En del som vi bjudit in till den här serien har svårt att se sig som intellektuella trots att de ägnar.... Hur är de med dig, är du intellektuell?

VV Det är väldigt förmätet att kalla sig intellektuell, tror jag är alldeles för faktafokuserad för att kalla mig själv för intellektuell. Men jag har ju också börjat tänka när jag fått fråagan, jag är ju en person som varken vill eller har tid att tänka på livets mening, evighet och oändlighet och sådant. Men däremot så är det ju väldigt intressant. Om jag har ett fossil, det är ju inte intellektuellt. Men när man sätter det i ett sammanhang och speciellt när man arbetar över ämnesgränserna uppstår det diskursioner som blir intellektuella.

LE Hur uppstår den diskussionen?

VV Jag utför en del expriment på Max 4:a i Lund och där träffar jag fysiker, jag är paleontolog, vi är väldigt olika, det kan gå dagar där vi inte förstår varandra, vi pratar parallellt.

TN Max 4:a är den här acceleratorn?

VV Ja och fysiker är ju också väldigt speciella. TAr tid och så ålötsligt så möts man! Du kan göra det här med mitt material och jag kan göra det här med ditt och då blir inte ett plus ett två utan blir fem och plötsligt når man deett genombrott.

LE Då har ni haft ett intellektuellt utbyte?

VV Ja det tycker jag.

LE Men sedan då undra jag vilken är den just nu intressantaste samhällsfrågan ur ett inttellektuellt perspektiv.

VV Tycker jag är biodiversitetskrisen. Våra djur och växter. Koldioxidfrågan är viktig att understrycka. Men det är också fråga om att med sammakraft diskutera biotoper medans det dilas med utsläppsrätter och sådant så dör djur och växter framför oss och de kommer aldrig tillbaka till oss kan jag också säga som paleontolog.

TN Fast vad var det då som hände efter den stora smällen?

VV Vi är ju mycket värre än en asteroid! Men vi är kvar.


Vi fortsätter med intervjuerna i vår serie om att vara intellektuell i Sverige. I dag pratar vi med författaren och professorn i kulturvetenskap Thomas Steinfeld som varit verksam i Tyskland, Sverige, Schweiz och Kanada. Hur stor är skillnaden mellan länderna när det gäller intellektuellas roll i samhället?

LE Jonna Bornemark tyckte vår tid var bra för intellektuella eftersom det finns många heta frågor att jobba med, Vad är sanning? Vilkenroll ska människa ha till naturen? Välkommen till programet Thomas Steinfeld författare och professor i kulturvetenskap vid universitetet i Luzern. Håller du med Jonna?

TS Inte riktigt, jag tror inte det finns bra eller dåliga tider för varje intellektuell verksamhet. Den grundläggande frågan för varje intellektuell är ju Vad håller vi på med? eller enklare Varför?

LE Vad betyder intellektuell

TS Att vara intellektuell betyder att vilja gå till grunden. Ta inget för givet. Vad håller vi på med? Det går att söka en medvetenhet om det betingade i livet.

LE Vad är det betingade i livet på vanlig svenska?

TS Världen kommer inte bestå, om en eller tv gnerationer kommer det se annorlunda ut. Det har varit fullständigt annolunda tidigare och att skapa en medvetenhet om hur det förändras att det finns orsaker det är intellektuallitet.

TN Är sociala medier en bra plattform, en ny möjlighet för intellektuella?

TS För en tid sedan pratade du med Kim Salomon han sa att informationsteknologins framväxt fick till följd att offentligheten splitrades. Han har delvis rätt, det finns den här delningen, den här separationen i offentligheten. Men trots allt har tidningarna inte försvunnit trots att de var dödsdömda för tjugo år sedan och så finns ju radion kvar. Ni jobbar ju på en riksdag den offentligheten finns ju kvar.

TN Men med din erfarenhet från Tyskland, är det lättare att vara intellektuell i där, Frankfurter Allgemeiner och Süddeutsche Zeitung finns med de här långa artiklarna.

TS Ja och i det här stora formatet. Det är en bättre plattform. Att kunna skriva 10 eller 15 tusen tecken betyder att man kan utveckla ett argument. Det kan inte bara göra med storleken på landet fö det finns länder som Schweits och Österrike som ungerar ungefär likadant när det gäller intellektualitet. Tror att bildningsnivån är lite mer varierad än i Sverige. Toppen är förmodligen lite högre och botten lite lägre.

LE Vad är det som är annorlunda? Vad beror skillnaden på? Handlar det om den tyska kulturen eller vad beror det på?

TS Jag har ofta funderar på dessa frågor. Jag har hittat många svar, kanske för många. Det som inte finns i Tyskland det är motståndet mot finkultur. I Sverige finns det någon slags antiellitism som får helt groteska drag det är som om det handlade om ....? Det är förvånande eftersom den gamla socialdemokratin hade en mycket possitiv inställning till bildning, tänk bara på alla bildningsförbund?

TN ABF! ( SIC red Finns 10 studieförbund i Sverige och socialdemokratin har ett specifikt.)

TS Ja just det. Så tycks denna frälsningsidé ha lättare i Sverige sådant finns också i Tyskland men de når inte samma genomslagskraft... (svårt här att höra vad Thomas säger) Vore helt otänkbart att tyska militären skulle uppträda under regnbågsflaggan.

LE Men vilken roll spelar de tyska intellektuella jämfört med hur det är i Sverige?

TS Det är ungefär densamma, finns ju DN och SVD en rad tidskrifter och så radio. Men det är inte som så att skillnaden är radikal. Men man har lite mer och en större bundenhet till en kontinental tradition. Bildningen spelar en större roll och språket, en slags kosmopolitism.

LE Men några som vi bjudit in att medverka har svårt att se sig som intelektuella fast de ägnar mycket tid till att läsa, skriva samt delta i den offentliga debatten. Hur är det med dig, uppfatttar du dig som intellektuell?

TS Nej det gör jag inte och jag vaknar inte med tanken att vem ska jag kritisera idag. Att vara intellektuell är ju inte som att ha ett yrke. Man kan vara författare, journalist eller professor men man kan inte bestämma sig för att vara en intellektuell, det är en hållning en inställning och jag skulle acceptera att någon annan skulle kalla mig för intellektuell men skulle aldrig göra det själv.

LE Vad beror de på?

TS Just det jag sa , det är en etikett som man inte kan välja, det utvecklas med tiden.

TN Eller så har du blivit för svensk!

TS I så fall skulle det gått väldigt fort.

LE Vilken är den mest intressanta samhällsfrågan, den här hållningen, den intellektuella hållningens perspektiv?

TS Har lyssnat på en hel del av de här programmen och de flesta snavar på det här med klimatet och det är ju sant i viss mån men samtidigt är klimatet inget intellektuellt svar. Frågan är varför staterna, företagen inte gör vad som är nödvändigt för att dämpa uppvärmningen av jorden. Vilka intressen finns det? Svaren finns inte på de moraliska planen dit de ofta flyttas, det ligger inom politiken och ekonomin. En intellektuell skulle syssla med sådan saker.

TN Just nu verkar det som företagsledare ligga för politikerna och vill ha regleringar.

LE Men om du skulle få bestämma.

TS Inte lätt att svara på eftersom det är dagordningen som bestämmer! Den intelektuella är ingen institution, instans utan man reagerar på det som finns.

LE Hur ofta kan man tillämpa det här, Vad håller vi på med?

TS Alltid, hur många gånger som helst!

LE När du då möter dina studenter på universitetet i Lutzern , frågar du då dom någon gång, Vad håller du på med?

TS Självklart, just nu undervisar jag i en kurs som handlar om märken eller branding som man säger. Den handlar om branding som en kulturell företelse, handlar om reklam sambandet foto och reklam, om märkesrollen inom litteratur och då lär de sig hantera förhållanden, det lovar jag.

TN HAr du något förslag på hur man kan hantera det intellektuella klimatet i Sverige? Skulle vi ha långa sena diskurssioner i Radio eller TV? Eller är det någon ny plattform du drömer om?

TS Nej jag drömmer inte om någon ny, finns tillräckligt. När jag lyssnade på de här sändningarna så var jag överraskad över dess internationalitet, Norge, Superman, Frankrike ... Tror det är där i internationaliseringen, tankesätten, det är grundläggande för intellektuell versamhet och större bundenhet till en kontinental bildningsverksamhet.

LE Tror jag har lärt mig mycket av dig, Vad håller vi på med?

Bo Pettersson

Publicerad: 2022-05-04