En påse molekyler i förnuftets tjänst? #1-2 2002

»Vetenskapsrådet gav i går viktiga besked för svensk stamcellsforskning. Det är möjligt att ta celler från embryon som inte längre är användbara. Dessutom öppnar rådet för terapeutisk kloning. Ställningstagandet är väl avvägt.«

Det tyckte DN:s ledarsida i december 2001. Man beskriver hur snabbt forskningen inom detta område rör sig, det handlar om tidsperspektiv om en månad i taget. Vad som i december föreföll otänkbart måste vi så fort som möjligt ta ställning till – dvs underförstått bejaka – redan i januari. Man menar sig i denna raska utveckling se en obruten forskning i det upplysta förnuftets tjänst från Celsius och Linné. Man skriver vidare: »Det mest väsentliga med Vetenskapsrådets ställningstagande är att det parar öppenhet med medvetande om att avgränsningar måste ske. Det yttersta syftet är att både forskare och allmänhet ska vara införstådda med de förutsättningar som gäller och med syftet för forskningen.«
Man undrar hur man bär sig åt för att uppdatera sin allmänhet, månad för månad? Problemen är åtminstone fyra. Vem sköter uppdateringen? Får man månaden därpå veta varför vad som ej tilläts i december månaden därpå är helt i sin ordning? Vem är allmänhetens genombudsman? Finns det möjlighet till extra betänketid, när man ideligen upptäcker att de påstådda avgränsningarna faller till höger och vänster?
Tanken med denna Balder är inte bara att vi skall besinna oss inför risken av inte bara en utbildningsminister Östros. Tanken är snarare den att ge oss tid att försöka svara på frågan: vad är en människa? Om vi bara är en påse molekyler – kan man då tala om människovärde?
I intervjun med Eva F. Dahlgren kan vi läsa: »Ibland tror jag vi får de forskare vi förtjänar. Vi kan ju inte bara låta forskarna styra oss. Vi måste styra dom. Värderingarna måste komma ur djupet av oss, ur medborgarna. Jag menar, tycker vi att alla människor är lika värda?«
Det är vad frågan handlar om. Tar vi inte den på allvar nu och ställer våra enkla och allvarliga frågor, då får vi de forskare vi förtjänar. Då får vi ett samhälle som vi inte längre vill vara medborgare i, eller ens får vara.
Vad är ett ansikte? Det skulle vara titeln på den fotobok som Gustaf Mannerheim ville men inte hann göra under sin livstid. Några av dom, ansiktena, ser på er i detta nummer av Balder. Alla bilder i denna Balder, där inte annat anges, har Gustaf Mannerheim som fotograf. Nu är det er tur, goda läsare, att arbeta vidare med text och bild i Balder nr 1&2 2002. Lycka till.

Mats Ahlberg Balder

Publicerad: 2002-08-29

Köp Balder
Läs mer om Balder i katalogen
Fler artiklar knutna till Balder
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
Fler tidskrifter i kategori FILOSOFI & PSYKOLOGI