Ett journalistiskt haveri

Ett journalistiskt haveri, ur Kuba #3 2017 av Tomas Widén


Nyhetsrapportering ska vara allsidig och saklig, det vill säga faktabaserad. I den mån den ibland kan uppfattas som partisk, ska denna partiskhet vara grundad i fakta.
Allsidighet och objektivitet uppnås genom en journalistiskt professionell strävan och utifrån en professionell källkritisk hållning.
I fallet Venezuela har rapporteringen på ett sorgligt och upprörande sätt misslyckats. Allsidigheten har totalt lyst med sin frånvaro. En organisation som ”Civil Rights Defenders”, med en klar borgerlig och antisocialistisk agenda, har ofta fått fungera som ”expertröst”. Det venezolanska folkets mening har rapporterats genom uppringningar av sympatisörer till högeroppositionen. Hemmaredaktionerna har ställt frågor som framstått baserade i regisserad propaganda. Högeroppositionens våldsvåg har sopats under mattan. Då dödstal nämns har fakta snedvridits genom formuleringar som ”under protesterna mot Maduro-regimen”.

USAs propagandabild
De svenska medierna har basunerat ut exakt den propagandabild som USA:s utrikesdepartement och underrättelsetjänster energiskt och under lång tid försökt etablera. Syftet har varit att lägga en opinionsmässig grund för ett våldsamt ingripande. Detta är historiskt inget nytt. Så har många USA-understödda blodiga aktioner i Latinamerika förberetts.
Inte heller är den hatiska kampanjen mot den venezolanska chavismens försök till djupgående samhällsomdaning något nytt i svenska medier. Händelserna 2002 ger därvidlag en god illustration. Innan den USA-understödda militärkuppen mot Hugo Chavez den 12 april 2002, pågick en högröstad kampanj mot honom också i vårt land. Framträdande propagandister då återfinns även nu. Liberala ungdomsförbundet och SILC, liberalernas USA-tillvända organisation för ”demokratibistånd” gick i spetsen. När Venezuelas USA-backade militärer, arbetsgivare, högermedier och militärer kidnappade Chavez, förde bort honom till okänd ort och installerade sig själva i presidentpalatset möttes beskedet med förståelse och glädje inom svensk borgerlighet. Sydsvenska Dagbladets ledare hade den triumferande rubriken ”Adiós, Hugo Chavez”.

EU-ambassadör gratulerade kuppmakarna
Ambassadören för EU:s ordförandeland Spanien avlade en gratulationsvisit hos kuppmakarna i det ockuperade palatset, och från CIA och USA:s utrikesdepartement utsändes kommentarer präglade av belåtenhet.
Men glädjen över högermilitärernas och de rikas kupp varade bara i två dar. Spontan mobilisering bland Caracas arbetare och fattiga ledde till att de nya makthavarna i presidentpalatset omringades av en enorm mängd människor som var fast beslutna att försvara den demokrati som svenska liberaler ansåg att de gott kunde vara utan.
Så kom då kuppen den 12 april. Det irländska filmteamet fanns med överallt. Överklassens och kuppmilitärernas självbelåtna stämning fångades i kameran, liksom sorgen som snabbt utvecklades till beslutsam vrede i arbetarområdena. Den folkliga demokratiska motaktionen drevs fram som en uppåtgående spiral, när människorna förstod att de var många som ville agera. Och många blev fler. Från slummen och arbetarområdena strömmade människorna ner till centrala Caracas där de omringade presidentpalatset.

Tvingades frige Chávez
En frigivning av Chavez tvingades fram, och kuppmakarna tvingades bort. Besvikelsen var nog påtaglig bland våra liberala militärkuppsentusiaster, och värre skulle det bli för dem. På plats i Caracas under de kritiska dagarna befann sig nämligen en grupp dokumentärfilmare från Irland. Deras plan var att göra ett reportage om situationen och utvecklingen i Venezuela. Filmen, vars titel i svensk översättning blev ”Statskupp framför kameran”, inledde med bland annat en utförlig intervju med Hugo Chavez. Och med såväl chavistiska sympatisörer som med representanter för överklassoppositionen. De enorma klyftorna belystes effektivt, liksom överklassens djupa klassförakt gentemot den fattiga delen av befolkningen; och dess lika djupa och rasistiskt färgade hat gentemot Hugo Chavez.
Denna djupt rörande och bedövande effektiva icke-våldsaktion räddade demokratin i Venezuela. Det irländska filmteamet hade i kuppens inledningsskede i intervjuer med segersäkra ledande mediepersoner kunnat visa att de stora högerkontrollerade medierna inte bara stött kuppen utan också varit med i förberedelserna och under kuppförloppet bidragit sådant som idag kallas ”fake news”. Bland annat uppgifter om att döda personer skjutits av Chavez-anhängare. Filmen visar också på den otroliga cynismen hos kuppmakarna, som medvetet besköt ”sina egna” högersympatisörer för att sedan använda detta som propaganda genom att skylla beskjutningen på demokratiförsvararna.

Kuppmakarna behandlades milt
Efter kuppen behandlades kuppmakarna, inklusive de deltagande medierna, med en förbluffande mildhet. Inga medier stängdes, och de ledande militärerna kunde ta sig till Florida.
Den irländska filmen ”Statskupp framför kameran” kom att sändas av SVT i Dokument utifrån. Budskapet inför visningen var kluvet. Dels presenterades innehållet som ”kontroversiellt”. Dels hyllades den som något i stil med århundradets dokumentärfilm.
Filmen bidrog säkert till den märkbara tystnad om Venezuela som under något år rådde bland våra kuppglada liberaler. Men strax började kampanjen ta fart på nytt. Idag har den nått en sådan omfattning att ifrågasättanden regelmässigt stämplas förkastlig extremism som bör förvägras utrymme. Detta bidrar naturligtvis till den hatiska konformismen.
Klassinstinkt, karriärism, slöhet, grupptryck och feghet har lagt grunden för det journalistiska haveriet. Resultatet är ett hån mot den informationssökande allmänheten i Sverige.

Bild: Illustration ur Kuba #3 2017


Publicerad: 2017-09-29

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT



Annons:

Senaste nummer:

2018-07-14
Bildkonstnären 2 2018

2018-07-12
Arkitekturtidskriften KRITIK #37

2018-07-05
Amnesty Press 2 1018

2018-07-04
Tidskrift för Politisk Filosofi 1 2018

2018-07-01
Kritiker 47 2018

2018-06-30
Populär Astronomi 2 2018
Divan 1-2 2018

2018-06-26
Lira Musikmagasin 3 2018
Galago 131 2018
Bild & Bubbla 215 2018

2018-06-25
Signum 5 2018
Fjärde Världen 2 2018
Nordens Tidning 2 2018

2018-06-24
C´est Bon Anthology 40-41 2018

2018-06-21
Lyrikvännen 4 2018
Accent 4 2018

2018-06-20
Opera 3 2018
Teatertidningen 2-3 2018
Revolution 22 2108

2018-06-12
Bild & Bubbla 214 2018
KLASS 2 2018

2018-06-10
Tidig Musik 2 2018

2018-06-03
Parnass 2 2018

2018-06-01
Tiden Magasin 1 2018

2018-05-30
Nio-Fem 1 2018

2018-05-28
Kuba 2 2018
Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys 9 2018

2018-05-25
Accent 3 2018

2018-05-23
Teatertidningen 1 2018

2018-05-21
Lyrikvännen 2-3 2018
Revolution 21 2018

2018-05-18
Signum 4 2018

2018-05-16
Contra 2 2018

2018-05-09
Arkitekturtidskriften KRITIK #36
ponton 1 2018

2018-05-03
UtställningsEstetiskt Forum 1 2018

2018-05-01
Ottar 4 2017

2018-04-30
Arche 62-63 2018

2018-04-29
É Romani Glinda 6 2017

2018-04-26
Nordens Tidning 1 2018
Fronesis 58-59 2018
Revolution 20 2018

2018-04-24
Bildkonstnären 1, 2018
Opera 2 2018
Balder 1 2018

2018-04-22
C´est Bon Anthology 38-39 2018

2018-04-21
Balder 4 2017

2018-04-20
Lira Musikmagasin 2 2018
Balder 3 2017

2018-04-19
Aiolos 59 2017

Äldre resuméer