DramaForum nr 1-2 2016
Flykt och frihet
Samspel för gemensam framtidstro?
I början av 1990-talet flydde Dana Marouf från Irak. Han hamnade i Sverige efter en lång och svår resa, som påminner om vad flyktingar måste utstå idag. Med en gedigen utbildning till skådespelare och regissör i bagaget har Dana Marouf snitslat sig en bana i den svenska teatervärlden. En yrkeskarriär som säger åtskilligt om egen kraft och förmåga och en del om trögheten i Sverige.
Varje dag blir vi i media påminda om hur människor riskerar sina liv på flykt undan krig och förföljelse. I vår närmiljö möter vi dem som klarat sig hit. Ensamma män och unga pojkar, som flytt för att undgå Isis tvångsrekrytering i Irak eller Syrien och talibanernas i Afghanistan, följs nu av kvinnor som försöker ta sig förbi stängda gränser med sina barn.
Att komma till Sverige och söka asyl kan vid första mötet ge en känsla av frihet och möjligheter. Men att vara asylsökande i Sverige är inte heller någon sinekur. Extremt långa väntetider för asylutredning, arbetstillstånd, skolgång för barn och Sfi för vuxna, trångboddhet i nergångna boenden skapar oro och tär på vuxna och barn.
Enligt BEO får det inte ta mer än en månad innan ensamkommande barn får godman och ingen ska bli kvar i ankomstboende mer än maximalt ett par veckor. Jag känner till ett ankomstboende i ett f.d. fängelse i Smålands skogar, Singeshult, där barn har fått vänta mer än fem månader på godman, inte har kommit i skola och där soc inte låter barnen flytta till släktingar som är beredda att ta hand om dem. Svensk byråkrati är välmenande men ofattbart ineffektiv. Det behövs alla möjliga typer av yrkesmässiga och ideella insatser för att livet ska bli drägligt och hoppet om framtiden hållas vid liv. I det perspektivet blir varje möjlighet till lek för barnen, svenskundervisning och aktiviteter utanför asylboendena livsviktiga.
I detta nummer om Flykt och frihet har många bidragit med rapporter om vad dramapedagoger, teaterpedagoger och sociodramatiker gör för att underlätta livet för människor som har flytt till Sverige. Irene Grahn på Dunkers kulturhus visar på bredden av kulturella insatser i Helsingborg. Sfi-teater med vuxna asylsökande i Sundbyberg och Fejm-teater för asylsökande ungdomar i Botkyrka, skriver Micaela Enciso och hennes kollegor om. Tiina Rokka, dramapedagog i Vingåker, ger konkreta exempel på sitt arbete med asylsökande barn. Den klasslärare hon samarbetar med beskriver hur undervisningen i förberedelseklasser integreras med drama. Linn Ångman på Kulturskolan i Gävle delar med sig av sina erfarenheter av att arbeta med barn som flytt och lyfter deras behov av att få berätta. På Kulturhuset i Västra Frölunda arbetar bildpedagog Jannicke Fyhr. Hon visar hur man med bild och drama kan nå nyanlända barn i olika åldrar och olika gruppsammansättningar. Katarina Olsson berättar initierat om ett projekt i Dalarna där personal får radikala redskap att skapa kunskap om jämställdhet bland ensamkommande ungdomar. En viktig metod att sprida i landet.
En annan typ av insatser handlar om att använda gestaltande metoder för att öka medvetenhet hos barn och vuxna om vad som får människor att fly. I Sandviken har dramapedagog Ulrika Goude inlett ett framgångsrikt samarbete med författaren Camilla Lagerqvist, vars bok Uppdraget har gett uppslag till ett populärt projekt riktat till åk 6. Monica Westberg, socio- och psykodramatiker, berättar hur en man som är på väg att starta ett familjehem för ensamkommande barn steg för steg kan förberedas för sitt uppdrag. Hon ställer också frågan hur vårt speciella kunnande ska kunna tas tillvara. Vem tar initiativ till att organisera dramainsatser som underlättar integrering och ger framtidstro?
Bi Dahlborg påminner om hur viktig kunskap om gruppdynamik och grupprocesser är och ger inspiration till fördjupning. Hennes tes är att klimatet i skolorna avsevärt skulle kunna förbättras om den kunskapen spreds effektivare i skolan. Det handlar ju också om hur barn som har flytt ska bli sedda och mottagna i skolan.
Kent Hägglund, DramaForums ständige medarbetare och supporter, skriver om Keith Johnstone och om Martin Göthbergs undersökning av gymnasielevers förståelse av dramatisk text. Jag har fördjupat mig i den danska forskaren Merete Sörensens banbrytande avhandling om dramapedagogikens potential och i annan viktig forskning i Sverige och Norge.
Det finns mycket att läsa, lära och inspireras av – också i detta det nästsista numret av DramaForum som papperstidning!
Text: Anita Grünbaum
Anita Grünbaum
Publicerad: 2016-03-21
Köp DramaForum (Nedlagd)
Läs mer om DramaForum (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till DramaForum (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
