Artiklar från Lyrikvännen

Att vara i världen – i språket #4 2018
Omslag 2018-06-21 Det finns dikter som är skrivna så att varje bokstav placeras där den ska, inte bara utifrån sin funktion i ett visst ord, utan också utifrån sitt utseende och sin dubbeltydighet som symbol. På det sättet tycks den finske poeten Olli-Pekka Tennilä arbeta. Bokstaven ”o”, med sin cirkelform och öppenhet, ringar in ordet ”ontto”, som utgör första ordet i hans senaste diktsamling Ontto harmaa- på svenska ”Ihålig grå”. Henrika Ringbom, som översatt, konstaterar att finskans ontto också har en motsvarighet i svenskans ”tom”, med sitt centrala o. Och ”ihålig”, som visserligen saknar o, har i stället cirkelformen i å:ets ring. På den här nivån, myrans pillande och plockande med stavelser och tecken, befinner sig ofta poesin. ”Tennilä undersöker grundvillkoren för vårt varande i världen och våra försök att med språkets hjälp urskilja och benämna företeelserna och förbindelserna mellan dem”, skriver Ringbom i sin introduktion till Tenilläs poesi/.../ (ur de inledande orden Lyrikvännen #4 2018)»

Tyskspråkig poesi #2-3 2018
Omslag 2018-05-21 Vi blir alltid så glada här på redaktionen när någon av er läsare hör av sig med tankar om vårt arbete. Tidskriftsnumren, våra hjärtebarn, hur togs de emot av er? Vad såg ni? Vad saknade ni? Hur läste ni? Responsen från er hjälper oss att tänka kring kommande nummer och ger oss inspiration och arbetsglädje när det är tufft och stressigt här. Efter förra numret, som handlade om poeten Elsa Grave, hörde en av våra mest trogna läsare och prenumeranter av sig. Mycket fint nummer, tyckte hen, som inte hade läst Elsa Grave sedan 60-talet, och som nu fick en lödig och intressant påminnelse om detta viktiga lyriska författarskap. Men det fanns också en invändning mot vårt arbete generellt. Ibland, tyckte läsaren, verkade vi vända oss exklusivt till litteraturvetare och experter, snarare än till vanliga läsare. Alltför komplicerade och teoretiska texter stänger ut delar av läsarskaran, menade hen/.../ (ur de inledande orden #2-3 2018) »

Elsa Grave #1 2018
Omslag 2018-03-21 Kära Elsa, jag skulle skriva en ledare men det blev ett brev. Det blir lätt så när det handlar om dig - dina dikter ger dig fortfarande anförvanter och bundsförvanter. De öppnar för förtrolighet, igenkänning och tröst. Men också för gapskratt, vemod och ilska. Jag undrar om det finns någon poet som bättre har beskrivit kärlekens raseri och moderskapets vånda än du gör i ”Djävlar”:»

Vändpunkten och framtiden #6 2018
2018-01-23 Året 2017 går mot sitt slut. Ur vissa aspekter har det redan upphört. Det svenska kyrkoåret inleddes med första advent, alltså den 3 december, och astronomiskt sett tar ett nytt år sin början efter vintersolståndet den 21 december. Vår tideräkning och vårt kalenderår är ju inte heller globalt gällande: det persiska nyåret ligger sympatiskt nog vid vårdagjämningen, och i Etiopien har året tretton månader med nyår i början av september/.../ (ur de inledadnde orden Lyrikvännen #6 2017) »

Hur länge varar ett krig?
2017-12-17 1939-1945, 1980-1988, 2011-. Hur länge varar ett krig? Går det att ange ett startdatum och ett slut? Över hur många generationer sträcker sig krigets tentakler? Hur mycket tid måste passera innan traumat släpper? Om detta talar den iransk-amerikanska poeten Solmaz Sharif när hon är på besök i Sverige för att lansera sin debut, diktsamlingen Look, som nyligen utkom på svenska i översättning av Ida Börjel och Jennifer Hayashida. ”Enligt de flesta kriterier har jag aldrig befunnit mig i en krigszon”, säger Sharif. ”Så varför känns det så?”. I Look utforskar Sharif just krigets utsträckning i tid, och de personliga förluster som varar länge - kanske för alltid - men också hur språket i sig kontamineras av krigshandlingar. Myndighetsspråkets distanserade ton färgar av sig på upplevelsen, skapar distans till det vi aldrig får distansera oss ifrån. Sharif skriver:»

Ingeborg Bachmann
2017-06-20 Jag är barn av den stora världsångesten, / som blandar sig i freden och i glädjen, / likt klockors klang i dagens gilla gång / och likt lien i den mogna åkern. // Jag är tanken-på-döden-igen-och-igen. Jag läser denna strof ur Ingeborg Bachmanns dikt ”Bakom väggen” om och om igen. Trots att tonen klingar arkaiskt hakar den i något som känns aktuellt. Kanske beror det på Bachmanns fenomenala förmåga att skriva om tid, och om död. Och så detta med världsångesten. Är det inte den många av oss bär på dessa dagar, med ett akut närvarande klimathot, alternativa fakta, löpsedelshetsad massoro för en flyktingkris där oron på ett fatalt sätt kommit att handla om Sverige och inte om de drabbade som flyr. Världsångesten som blandar sig i freden/.../ (ur ledaren Lyrikvännen #3 2017)»

Moderskap
omslag 2017-05-06 I den amerikanska poeten Anne Sextons (1928-1974) debutdiktsamling, To Bedlam and Part Way Back (1960), finns en lång dikt om moderskapets (och dotterskapets) våndor. Diktjaget har varit sjuk - suicidal och inlagd på sjukhus - och lämnat bort sin lilla dotter under en längre tid. Nu är dottern snart fyra år och diktjaget minns ”de tre höstar då du inte bodde här”. Hon beskriver den självupptagenhet, skuld, avgrund och främlingskap som hennes sjukdom orsakat och hur hon gjort det oförlåtliga - hon har övergett sitt barn. Hon beter sig, med två rader ur dikten, ”som om det var normalt / att vara mor och vara borta”. Jag undrar om det finns, eller någonsin funnits, en svårare synd än att som mor överge sitt barn. Detta oavsett anledningen till övergivandet: självupptagenhet, lättja, skrivande, sjukdom, död - det finns inga ursäkter. När du blir någons mor är du förbunden att alltid, för resten av ditt liv, vara Mor i första hand och allt annat i andra hand. Att vara mor är att omfamna normaliteten och göra det förväntade och förutsägbara - att vara en orubblig klippa och en trygg hamn. Men: ibland måste mor vara borta - lämna barnet, överge det en kortare eller längre stund - för att det ska vara normalt, för att kunna vara normal. Kanske måste hon vara borta för att inte bli tokig, kanske måste hon skriva för att inte bli tokig, kanske är hon redan tokig. Oavsett anledningen tror jag, som själv är både dotter och mor, att det finns handlingar som är långt mycket värre än att överge sitt barn. Omvårdandet, den villkorslösa kärleken och tryggheten kan tillhandahållas av någon annan. Det finns andra kroppar att sova tätt intill och andra famnar att tröstas i men det finns ingen annan som kan skriva mors dikter och kanske är hon som skriver dikterna inte i första hand mor just där och då. Jag väljer att tänka som poeten Agnes Lidbeck gör i sin text i det här numret av Lyrikvännen: ”Mamma är inte hemma men världen består ändå.” (Ledare Lyrikvännen #2 2017)»

Ung bosnisk poesi
2017-05-04 Karin Nykvist om Bodil Malmsten: Med absolut språkligt gehör Ulf Eriksson om Lars Gustafsson: Observatör och skådare Ann Lingebrandt om förra årets poesidebutanter: Uppkomster och nedkomster Ung bosnis poesi: Thorvald Berthelsen möter fyra unga bosniska poeter: Vi måste korsa floden Dikter»

Flerspråkighet
omslagsbild 2016-12-18 I Lina Wolffs roman "De polyglotta älskarna" längtar en av huvudkaraktärerna, Max Lamas, efter en kvinna som likt honom själv kan förhålla sig på ett flerspråkigt sätt till omgivningen. Han lägger stort symbolvärde i att behärska många språk - och associerar detta med gränsöverskridande skönhet, mod och vidsynthet. »

Jäderlundiana
omslagsbild 2016-11-25 Det är den tjugosjätte augusti 2016 och hösten nalkas. Äpplen faller till marken men det är fortfarande högsommarvarmt och kanske till och med sommarens vackraste dag. Min sjuåring har börjat första klass. Min morfar somnar denna dag in efter ett långt liv. Om ordet bitterljuv är en tid på året så är det just denna: brytningen mellan sommar och höst. Ett slut och en ny början.»

Emily Dickinson
Tidskriften Lyrikvännen 2016-08-27 Poeter tänder lampor. Så formulerar Emily Dickinson det i en av sina dikter, skriven omkring 1865. Och om vekarna tar ordentlig fyr (det här var före det elektriska ljuset) kan de bli bestående som solar, dessa poetlyktor.»


Nästa sida »
rss 0.91 för Tidskrift.nu: Artiklar från  Lyrikvännen

Annons:

Senaste nummer:

2018-06-25
Signum Signum

2018-06-24
C´est Bon Anthology 40-41 2018

2018-06-21
Lyrikvännen 4 2018
Accent 4 2018

2018-06-20
Opera 3 2018
Teatertidningen 2-3 2018

2018-06-12
Bild & Bubbla 213
Bild & Bubbla 214 2018
KLASS 2 2018

2018-06-11
Bild & Bubbla 212

2018-06-10
Tidig Musik 2 2018

2018-06-03
Parnass 2 2018

2018-06-01
Tiden Magasin 1 2018

2018-05-30
Nio-Fem 1 2018

2018-05-28
Kuba 2 2018
Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys 9 2018

2018-05-25
Accent 3 2018

2018-05-23
Teatertidningen 1 2018

2018-05-21
Lyrikvännen 2-3 2018

2018-05-18
Signum 4 2018

2018-05-16
Contra 2 2018

2018-05-09
Arkitekturtidskriften KRITIK #36
ponton 1 2018

2018-05-03
UtställningsEstetiskt Forum 1 2018

2018-05-01
Ottar 4 2017

2018-04-30
Arche 62-63 2018

2018-04-26
Nordens Tidning 1 2018
Fronesis 58-59 2018

2018-04-24
Bildkonstnären 1, 2018
Opera 2 2018
Balder 1 2018

2018-04-22
C´est Bon Anthology 38-39 2018

2018-04-21
Balder 4 2017

2018-04-20
Lira Musikmagasin 2 2018
Balder 3 2017

2018-04-19
Aiolos 59 2017

2018-04-18
META - historiskarkeologisk tidskrift 2017

2018-04-17
Populär Astronomi 1 2018
Accent 2 2018

2018-04-16
Alfvéniana

2018-04-13
Hjärnstorm 130-131
Signum 3
SocialPolitik 1 2018

2018-04-10
Magazin Rom 10 2018

2018-04-09
Fjärde Världen 1 2018

2018-04-06
Tidig Musik 1 2018
Konstperspektiv 2

2018-04-04
Medusa 1 201

2018-03-21
Lyrikvännen 1 2018

2018-03-14
Amnesty Press 1 2018

Äldre resuméer