http://tidskrift.nu/?TidskriftsId=152&action=artTids Tidskrift.nu: sv (c) 2004 TVS samt respektive tidskrift. kalis@malfunction.org info@tidskrift.nu http://tidskrift.nu/ http://tidskrift.nu/bilder/tidskrift_nu_120.gif 120 60 http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12473 ”När vi möter det underligt familjära vet vi inte hur vi förväntas reagera”, skriver den autistiska författaren Joanne Limburg i förordet till sin bok Letters To My Weird Sisters (Atlantic Books 2002). Med referens till Sigmund Freuds berömda essä konstaterar hon att det begrepp som på svenska kommit att översättas till ”det kusliga” är ständigt närvarande i kulturen. Film, litteratur, samtidskonst och en uppsjö av analyser av das Unheimliche gör att många vet hur det känns att möta det kusliga. Hur det känns att förkroppsliga det kusliga, skriver Limburg, talas det mindre om. Att (kanske) vara en människa om vilken man säger: ”Det är något. Jag kan inte sätta fingret på det, men...något är det”. En (nästan) osynlig men avgörande avvikelse? Limburg beskriver den autistiska erfarenheten som att vara kuslig, eller helt enkelt konstig, på ett sätt som gör folk obekväma. Det är i denna avvikelse som detta nummer av Kritiker befinner sig. Temat för numret är neurodiversitet/neuroqueerness. Vi har bjudit in författare och konstnärer som identifierar sig eller sina texter som neuroqueera, som på olika sätt bryter mot eller står i dialog med neurotypiska textpraktiker och som utmanar den tystnad som påbjuds eller slentrianmässigt förväntas av neurodivergenta författare. Medan neurodiversitet står för variationen i hjärnors sätt att fungera och bejakandet av dessa olikheter,harneuroqeerness som begreppet antyder släktskap med queerteori, skrivande och praktik. Den autistiska retorikforskaren M. Remi Yergeau skriver: ”To be autistic is to be neuroqueer, and to be neuroqueer is to be idealizing, desiring, sidling.”(Yergeau, 2018, 18) Eftersom ... (ur inledningen Kritiker #67 2023) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12458 En fredagskveld i desember for et år siden hadde vi bestemt oss for å møtes i Malmø; Priya var på besøk fra Oslo, og Helene kom inn med toget fra København. Vi gikk gatelangs på jakt etter et spisested med ledig plass, ble avslått av det ene stedet etter det andre, ombestemte oss, gikk tilbake forrige restaurant og befant oss i det hele tatt i en ganske ferieaktig situasjon. Sultne og ubesluttsomme navigerte vi rundt i en by ingen av oss kjenner. Underveis snakket vi om å redigere et nummer av KRITIKER med temaet reise – en tematikk som er viktig for oss begge. Vi har begge familie i andre land enn vi bor i selv, både nært og fjernt, vi har begge reist slik som så mange andre skandinaver: på interrail, på byferie, på strandferie, vi har bodd noen uker her, noen uker der, vi har studert i utlandet. Vi har lært oss språk og studert ruter, vi har gått oss vill i oss selv i fremmede byer. Men også i kjente byer, i bøkene vi har hatt med oss, i språket selv ... (från de inledande orden Kritiker #65-66 2022) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12406 Läsningen, särskilt sedan den framför allt blev en tyst företeelse, kan framstå som en immateriell, inre process – ett inhämtande av information där kroppsliga och materiella villkor inte är av någon större vikt. Men utgångspunkten för det här numret är att det spelar roll vem som läser, och varifrån. Medvetet eller omedvetet har läsaren olika ingångar till texten. Omvärlden tar sig in på olika sätt, läsningen glider ihop med det som sker runt omkring; förstunden och förut, skapar en hybridtext. Ibland minns man bara en text av en tågresa, tittar yrvaket upp i en kupé som ter sig annorlunda än innan läsningen. Ibland bara en varm brygga mot magen av en bok. Ett uppbrott som sker precis i slutet av boken (läser i väntan på att någon ska vakna). I sin text »Läsa: ett sociofysiologiskt utkast« vill Georges Perec teckna ett slags läsningens hur; en läsningens ekonomi i förhållande till dess fysiologiska och spatiotemporala omgivning. Han skriver: »Läsa under semestern. Läsningar under ledigheter. Läsningar när man kurerar sig. Läsningar när man är turist.« Han frågar sig, och vi med honom: »Hur uppfattar man en roman som läses mellan Montgallet och Jacques-Bosergent? Hur fungerar detta uppstyckande av texten, detta omhändertagande som avbryts av kroppen, av de andra, av tiden, av det kollektiva livets muller?« Läsa på den slingriga vägen mot Lake Tahoe, titta upp i kurvorna för att inte bli åksjuk. Inse att mitt i Cărtărescus Solenoid står en utbrunnen barrskog. Även själva läsakten är fysisk ... (från de inledande orden Läsningens Rum #64 2022) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12354 När vi skriver den här texten, den 24:e februari, har Putins Ryssland precis invaderat Ukraina. Ryska trupper har sedan början av 2022 funnits stationerade också i Belarus, välkomnade av landets diktator Aleksandr Lukasjenko. Hur situationen ser ut när det här numret är ute vågar vi inte spekulera i. Klart är att det möter en mycket orolig värld. Samma dag som Ukraina invaderades greps över 1000 personer i Ryssland för att ha demonstrerat mot invasionen. “Tack till alla i Ryssland som gick ut och protesterade mot kriget idag”, skriver den belarusiska poeten Hanna Komar i ett facebookinlägg. Hon väljer därmed att framhålla solidariteten och värmen mellan människor också i den mörkaste av tider. Försöken att sprida rädsla och förtryck ... (från redaktionen Kritiker #63 2022) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12299 Vores ønske med nærværende temanummer var at udforske sproget i alle dets kringelkroge og forhold til omverden, gerne med inddragelse af de mere marginale og skæve positioner en sprogbruger kan befinde sig i. Vi ville give plads til poetiske udtryk i flersproglige, mellemsproglige og mere-end-sproglige omgivelser. Vi ville udforske modersmålet kærligt såvel som kritisk og undersøge dets relation til variationer så som dialekter og nye sprogbrugeres tilførte særpræg. Hvordan er det fx at skrive på et andet sprog end modersmålet eller at skrive på flere sprog samtidig (fordi ens verden måske nu en gang er flersproglig), og hvordan overhovedet skrive, hvis ens egentlige modersmål mangler et skriftsprog? Vi var også interesserede i sprogets sprækker og dets multimodale interaktion med billede og lyd. Hvad sker, når sproget nærmest selvopløses, og ordene forvandler sig til skulptur? Eller når hullerne, mellemrummene og flertydighederne i sproget understreges og dyrkes i en grad, så det svimler for os, og virkeligheden selv begynder at dirre? Her ligger også en erkendelse af sprogets og betydningens skrøbelighed, der peger tilbage på en sårbarhed hos os selv. Hvordan kan sproget fx indfange kompleksiteten i vores kulturelle og kønsmæssige interaktioner? Hvordan kan vi tale om og til hinanden med den fornødne sensibilitet og respekt, og hvordan kan vi overhovedet oversætte mellem sprog, når sproget aldrig bare er en gennemsigtig bærer af mening, men i sig selv udgør en særegen livsverden? Vi ville udforske forståelsen på tværs og på trods af sprog. Vi ønskede at lade os lege, forvirre, oplyse, forstyrre og overraskes af det komiske, indsigtsfulde og afslørende i alle disse bånd mellem sprog og sprog og sprog og verden. Sådan at gøre selve sproget til tema var lidt af et sats … (från de inledande orden #61-62 ) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12298 Vi som har sammanställt Kritiker no. 60 – Elin Bengtsson och Tova Gerge – gör en poetisk kartläggning av nordisk litteratur som förhåller sig till BDSM från millennieskiftet och framåt. Vi beskriver relationer mellan BDSM, fiktion och bespråkligande, samt utforskar den politisk-estetiska betydelsen av BDSM inklusive och bortom en erotisk ambition. I numret medverkar fjorton författare och konstnärer från Sverige, Finland, Norge och Danmark. http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12159 Rebecca Sands diktjag som har skrivit en självbiografisk dikt ber sin läsare att snälla skilja på verk och person. Vi blir förvirrade, vad är på riktigt? I det här numret ställs Rebeccas diktjag inte till svars för den förvirringen. Istället har vi letat efter texter som lyfter fram att fiktion och verklighet blöder in i varandra. Flera av bidragen är genreöverskridande verk, där det verklighetstrogna och det otroliga snöras tätt samman... (från de inledande orden Kritiker #59 2021) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12066 Den finlandssvenska litteraturen behandlas ofta med en viss andfåddhet, kanske på grund av det uppdrag den tillskrivits som central kugge i produktionen av finlandssvensk identitet och kultur. I det här numret med tema Revolt och omsorg i finlandssvensk litteratur, har vi haft som mål att förhålla oss till den finlandssvenska litteraturen med “litet svalkande likgiltighet”, för att citera Henry Parland. Hunter Bolin och Sophie Whittemore skriver i essän We Believe in Poetry and We Believe in Revolt (Mask Magazine 10.6.2019) om vägvalen den amerikanska poesin med radikala och politiska förtecken tagit de senaste åren. Uppmaningen till att skriva politisk poesi kommer inte sällan från invändningen att ”poesin inte gör något”, vilket inte nödvändigtvis ska betraktas som ett problem, menar Bolin och Whittemore: att inte göra något är ”en av de svåraste sakerna i dagens ekonomi”. De efterlyser poesi som går bortom självuttryck... (från de inledande orden Kritiker #4 2020) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=12032 Kritiker nr. 56, Herskerens nordiske hus, omhandler intersektionalitet eller mangel på samme i vores nordiske samtid. Nummeret har Audre Lordes ikoniske essay "The Master's Tools Will Never Dismantle the Master's House"(Sister Outsider, 1984) som rammesætning. Det vil sige, at alle medvirkende på en eller anden måde har gået i dialog med Lordes essay og tænkning i deres bidrag. Teksterne har dermed fokus på de forskellige vilkår grundet klasse, køn, etnicitet, seksuel orientering m.m., samt konsekvenserne heraf i både personligt og politisk perspektiv. Nummeret giver et bredt billede af og indblik i marginaliserende tendenser og strømninger i samtiden og ikke mindst i forhold til vores litterære praksisser, de litterære offentligheder og medierne. http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=11891 Kritiker No. 55 samlar poesi och essäer skrivna av fem egyptiska samtida poeter, fyra bosatta i Kairo och en i Kanada, och har sin utgångspunkt i litteraturutbytet Shaerat – ett projekt som vill lyfta översättningens möjligheter och utgöra en mötesplats för poeter, författare och översättare från Sverige och Mellanöstern. Hösten 2018 möttes de egyptiska poeterna Hoda Omran, Ghada Khalifa, Sara Abdeen och Nagat Ali och de svenska poeterna och översättarna Kholod Saghir, Burcu Sahin, Ida Börjel, Sarra Anaya och Anna Jansson i Kairo under en vecka, för samtal om poesi och skrivande i allmänhet, och om de egyptiska poeternas dikter och översättningen av dem i synnerhet. Våren 2019 besökte de fyra poeterna från Egypten Sverige, tillsammans med den egyptiska poeten Iman Mersal, numera bosatt i Kanada. Tillsammans gjorde vi uppläsningar och förde scensamtal om litteratur och skrivande och ämnen som tystnad, arv och revolt... (ur Inledning Kritiker #55 2020) http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=11837 I den gjøglete, mesterlige novellen «Goethe dauer» (1985), forteller Thomas Bernhard om Goethe (1749–1832) sitt dødsleie, om den tyske dikterens ønske om å få Ludwig Wittgenstein (1889–1951) på besøk før han dør, fordi Goethe, etter sigende, skriver Bernhard, mot slutten av livet har kommet til å tenke på Wittgensteins tenkning «som den som med ett stod hans egen nærmest, som avløste hans egen; at denne hans egen tenkning, nettopp der hvor det har kommet til en avgjørelse mellom det som Goethe hele livet hadde vært tvunget til å oppfatte og anerkjenne som Her og det som han hele livet hadde oppfattet og anerkjent som Der, til slutt hadde måttet dekkes over, om ikke endog fullstendig tildekkes av Wittgensteins tenkning»... (ur inledningen Kritiker #53-54 2019)