Innehåll #3 2017

Hur arbetar Kjell Johansson fram sina romaner, vad inspirerar serietecknare Sara Granér och vad är det Anna Jörgensdotter söker efter? Det och mycket mer får ni veta i det tredje numret av KLASS för året. Vi kommer också att se lite närmare på arbetarlitteratur i serieform, göra en tillbakablick till författaren Karl Rune Nordkvist och få veta mer om Per Anders Fogelström. Till det en krönika av Linnea Swedenmark, noveller av Annika Brink och Stellan Beckman, dikter av Stig Andersson och mycket mer. Köp! Läs! Prenumerera!

Att läsa är att bildas, eller? Beata Hansson

Hösten sniffar oss i nacken. Vissa gillar den välbekanta kylan som drar in och blir som nyuppväckta ur en ljummen solskensdvala. Andra blir lite melankoliska. Jag tillhör dem. Men det kanske inte beror på hösten. Det kanske beror på alla de där ledarna som sitter vid varsin ände av världen och hotar oss alla allt vad de orkar. Jag tänker att de borde läsa mer. De borde bilda sig. Lära av historien. Man blir klok av att läsa. Sägs det.

Men jag är inte längre helt säker på att ett lass böcker skulle hjälpa världens ledare på rätt fötter.

Och i det lilla. I vårt lilla hörn av världen. I vår lilla förening. Vågar vi hoppas på att arbetarlitteraturen visar vägen till solidaritet och jämlikhet?

Jag har tänkt mycket på det där. Det folkbildande. Det nyttiga. Forskning som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Neurology visade att människor som ägnat mycket tid åt läsning, hade bättre minne senare i livet än de som inte hade läst. De deltagare som inte läste eller sysslade med andra mentala aktiviteter tappade dock hjärnkapacitet 48 procent snabbare än de som var aktiva.

En som trodde på litteraturens kraft i det politiska var Ivar Lo-Johansson. ”För att förändra samhället är litteraturen den mest effektiva av alla konstarter”, skriver han i sin sista bok Till en författare som kom ut 1988. Han blev i stort sätt jämnårig med den sociala reformepoken i Sverige och slapp se nedmonteringen. Men har vi någon ny Ivar Lo idag? Någon som talar direkt till makteliten? Eller är författarnas dörr till opinionsbildning stängd?

Har inte skönlitteratur samma genomslagskraft idag? Låter vi oss överhuvudtaget formas längre av det vi läser?

Jag vet inte, och troligen vet inte heller litteraturprofessor Magnus Nilsson, som i detta nummer skriver om tecknade seriers uppsving i arbetarlitteraturen, om vad kända arbetarseriefigurers erfarenheter, som Kalle Anka och Homer Simpson, egentligen leder till i läsarens tankegångar

Som tur är fick jag ett samtal med serietecknaren Sara Granér. Hon är optimistisk. ”Jag tror att jag kan bjuda på ett nytt politiskt perspektiv i mina tecknade sviter”. Jag tänker att vi ändå måste leva efter det hoppet att skrivandet, tecknandet, musicerandet och andra konstnärliga former ändå är verkningsfulla politiska vapen.

Läsande kan nog vara bra för oss. Men något som verkar vara ännu bättre för välmående och sortering av kloka tankar är skrivandet. Att skriva. Och idén att skapa en bok av nyanländas berättelser måste varit en riktig snilleblixt för alla. Författarna fick lära sig svenska och skriva av sig sina trauman. Och vi fick i antologin Nya röster berättelser om saker vi aldrig vill eller troligen kommer att uppleva.

Men det klokaste vi kan göra nu är att ta hand om vår omvärld. Glöm inte att rösta i kyrkovalet den 17 september. Det finns konservativa och rasistiska krafter som vill ta makten. Och de tar gärna kyrkan till hjälp. Så använd din röst, inte bara för samkönades rätt att gifta sig eller kvinnors rätt att bli präster. Utan även för demokratins och det fria ordets skull.



Publicerad: 2017-09-12